Hur kan Wigforss och Palmes parti göra det här? av Lucifer

I slutet av april ska riksdagen behandla regeringens förslag om att Sverige ska ingå ett avtal om hur vi ska kunna fungera som militär bas för Nato: lagra militär materiel, bereda plats för truppstyrkor etc. Det handlar om amerikanska flygstyrkor som ska kunna baseras på Gotland och på svenska fastlandet. De ska inte komma hit med en gång utan först när Sverige välkomnar dem. (Och med sossarnas nuvarande stil och vänsterns fortsatta politiska depression har vi ju snart en borgerlig regering som kan kalla in Nato lätt som en plätt.) Det betyder att Sverige i och med undertecknandet gör sitt kraftigaste avståndstagande från den 200-åriga alliansfria politiken någonsin – det här slår t.o.m. de många tillmötesgåendena mot Tyskland under andra världskriget fram till 1943. Det är en skam och en förödmjukelse att den svenska socialdemokratin tar ledningen i denna operation och det är för mig en gåta hur det parti som haft ledare som Östen Undén, Ernst Wigforss, och Olof Palme kan göra detta utan att tveka.

Smögs igenom av Bildt
Alliansfri politik är inte alltid så snövit och rätlinjig, kompromisser kan ibland vara nödvändiga. Samlingsregeringen med Per-Albin under andra världskriget var utsatt för en del hårda påtryckningar och man förstår varför den gav med sig, om än lite för lätt ibland. Men det här är något annat: den avgående borgerliga regeringen smög in ett första undertecknande av värdlandsavtalet ett par veckor innan den tvingades bort av valresultatet 2014. Det finns förvisso sedan något år en hård, till kampanj gränsande rysshets i Sverige och delar av Västeuropa, men det står inget krig för dörren. När regeringen går in för att trots en opinion i de egna leden nu skriva under värdlandsavtalet och därmed göra det bindande, är det ett medvetet och övertänkt val.
   Kommer det att bli någon omfattande politisk diskussion inför beslutet? Tja, jag är pessimist. Några gamla miljöpartister har mopsats sig lite och krävt att kärnvapen inte får lagras på svensk mark. Det är verkligen det minsta man kan begära och det tillgodosågs snabbt. Och därmed tycks Mp vara redo att solidariskt ställa upp med S för avtalet. Något annat skulle inneburit regeringskris och det anser inte Mp det vara värt. Så där finns inget att hoppas på. V kommer att rösta nej, men är som vanligt isolerat.

Putins ränker i Syrien och Sverige
Ingen har väl blivit förvånad över att Sydsvenskan, monopoltidningen i vår region, nu rycker ut för att tala för avtalet. Vår gamla vän, den politiske kolumnisten Per T. Ohlson, sedan gammalt Natovän och påhejare av USA:s

alla krig i Mellanöstern ryckte ut i söndags. Han fortsätter nu sin osjälviska kamp mot, ja ni vet. Folkets majoritet som läser Sydsvenskan och samtycker är det ingen risk med. ”Fast en liten, hård kärna är mottaglig för rysk desinformation. Från den kärnan kan lögner sprida sig som ringar på vattnet och påverka etablerade nyhetsförmedlare och poltitiska beslutsfattare.” Visst, vi är inte många, men just därför särskilt farliga om vi underskattas. Därför är det viktigt att läsa lusen av oss. På ett lite oklart sätt kan detta kopplas samman med konflikten kring IS och Syrien. ”Särskilt Ryssland, styrt av president Vladimir Putins paranoida gangsterregim satsar på krypande asymmetrisk aggression för att återta strategiska positioner som gick förlorade när Sovjetimperiet kollapsade och för att så split och osäkerhet i västvärlden.” OK, kanske lite konstig meningsbyggnad, men andemeningen är ju klar.
   Ja Ryssland är för jävligt. Först ställer de upp för en laglig regim i Ukraina i stället för att satsa på nya västliga krafter, sen blandar de sig i Syrien, som de haft vänskapliga kontakter med i femtio år och stöttar den lagliga regimen där i stället för att frakta in vapen till alla oppositionsgrupper som USA, England och Frankrike gjort. Och inte ville de ställa upp i Libyen när ytterligare en demokrati skulle skapas.

Det svenska problemet
Vad är då problemet här i Sverige? Jo: ”Problemet är att det mest högljudda Natomotståndet – som inte bara riktar sig mot ett framtida medlemskap, utan också mot det nuvarande samarbetet – drivs av personer med inlärda böjelser för rysk propaganda.
   Här dväljs figurer som den tidigare Moskvaambassadören Sven Hirdman, den nyttigaste av Rysslands nyttiga idioter, diverse skönandar utan en susning, halvreformerade kommunister från Vänsterpartiet, bukettviftande dagdrömmare från Miljöpartiet, ultranationalister från Sverigedemokraterna samt en och annan revolutionsromantisk socialdemokrat som vägrar lossa på pionjärhalsduken från ungdomsårens pilgrimsresor till olika arbetarparadis”.
   Se där, så fick också sossarna en släng av sleven. Vad gäller vänsterpartisterna är det så man oroar sig . Är vi nu halvreformerade – jag som trodde vi var evigt fördömda? Ordvalet med ”pionjärhalsduken” och ”arbetarparadis” är väl precis det som går hem i kärnan inom Ohlssons läsekrets, vilket väl närmast är befolkningen på Näset?
   Jag tror säkert att vi får anledning att återkomma till det aktuella ämnet inom några veckor och låt oss hoppas att Ohlsson då har hetsat upp sig ännu mer.