Försommar vid dammarna av Gunnar Stensson

Plommonblomningen regnade bort i aprils ruskväder, men små gröna kart syns redan på kvistarna.
   I koloniträdgården glesnar häggens blomställningar och snöflingeblad singlar till marken.
   Bären i vinbärsbuskarna blänker gröna och under staketet skymtar smultronblom.
   Det doftar sött. En fyllig vit syrén närmar sig trånande en spinkigare gredelin.
   Nere vid ån står mörka nässlor i täta led runt tjocka kardborrstammar. Hundkexen exponerar sina broderier.
   Två näktergalar träter i videsnåren. Göken hoar från Värpingehållet.
   Tio skrämda andungar plaskar iväg efter mamma.

Plötsligt glider molnridån åt sidan. Solen! Färgerna börjar lysa och värmen fördubblas.
   Små vattenringar blänker till och vidgar sig när karparna snappar efter insekter.
   En blå trollslända svirrar i fjolårets kaveldun. En drönare? Vem har sänt den?
   Lurviga humlor tumlar bland äppelträdets skära blommor.
   Jag råkar stiga på en svart snigel. Maskrosorna hånskrattar.
   På vattnet seglar svanarna.  Kommer minken som gömmer sig i åstrandens djungel stjäla deras ägg i år också?
   Två storskarvar sitter och spanar på sin vanliga plattform. Ett skäggdoppingpar passerar med bakåtböjda halsar, nästan lika högdragna som svanarna.
   Körsbärsträden lyser innanför reningsverkets staket på andra sidan dammen.
   Småfåglarna stämmer flöjter och klarinetter i skuggan av de hundraåriga pilträden, men paddornas basuner och grodornas virveltrummor saknas ännu.

I trappan uppför den branta strandbrinken trängs frodiga maskrosstånd och jag tuggar i mig ett beskt blad.
   Hallonsnåren vid stigen omvandlar solsken till socker.
   Plötsligt rusar en fasantupp skriande in bland nyponbuskarna.
   Rapsfältet bländar. Den solvarma klasen smakar honung och olja.  
   I knotiga fläderträd bidar gröna blomställningar sin tid.
   Bortom fälten glider en gul buss ljudlöst förbi.
   Jag trampar på en tistels grå stjärna i gräset. Tur jag inte är barfota.
   En rad kastanjer paraderar med flygande moln vid Flackarp. Göken hoar.
   Nere vid ån öppnar sig hagtornens blommor, vackrast av alla.
   Små varelser virvlar gråvitt i skuggan av järnvägsbron.
   Där växer också en ung alm. Jag tuggar i mig en handfull platta frön.
   Vad saknas?
   Svalornas geometri över vattnet och mellan de rätvinkliga höghusen i Klostergården.
   (Svullnaden i knävecket efter fästingen som bet sig fast på kristihimmelsfärdsdag svider och kliar.)