Det är snart halvårsskifte och man börjar känna behov av att avrunda den politiska säsongen. Dvs. avslutningen kommer
väl först med årets budgetdebatt i fullmäktige, men då får man vänta
en vecka och då kommer inte längre VB, som tar sommaruppehåll. Det nya i
år är att Vänsterpartiet ställer upp ett eget budgetförslag och alltså
inte hänger på radarparet S+Mp. Sanningen är dock att det gör nog ingen
skillnad vad gäller utfallet: samtliga V-förslag kommer att röstas ner
och det hela slutar väl som i fjor i en Fp-betonad ( L-betonad
budget.) Hur kan det bli så? Jo L-förslaget är i regel lite mindre
dåligt än M+Kd+FNL+C-budgeten och får därmed V-stöd i slutomröstningen.
Mer vitalitet?
När V lämnade samarbetet med S+Mp var det naturligtvis heller inte i
förhoppning om att det skulle göra så stor skillnad. Röstsiffrorna i
fullmäktige bygger på att de borgerligas 33 mandat är fler än
vänstersidans 32. Nej, tanken var nog att det skulle befria från den
lojalitet och passivitet som följer med ett gemensamt styre. Jo, det
känns faktiskt bättre nu, sa en nämndrepresentant (V) jag talade med.
Men kommer det att märkas i fullmäktige, blir det lite djärvare V-
insatser i fullmäktigedebatterna? Ja det återstår att se i nästa vecka
då budgetdebatten utspelar sig. Och kanske har V:s uppbrott i någon mån
inspirerat Liberalerna till att lämna Alliansen och köra lite egna
turer.
Det är bara två år till nästa kommunalval och utfallet kommer att
hänga på om V kan få upp ångan igen. Det är i samspelet mellan
agerandet i de parlamentariska församlingarna och förmågan att använda
sig av offentligheten på tidningssidor och gator som nyckeln finns. Lätt
att säga men kräver mycket arbete och spring i trappor.
Ett sargat parti
Till dagens aktualiteter: det är omöjligt att inte reflektera över
Miljöpartiets kris på riksplanet. Den som uppriktigast och bäst
beskriver den är Per Gahrton och min aktning för honom bara stiger. Det
är inte enskilda riksdagsmän som har övergivit partiets politik utan
ett parti som har övergivit sin politik. Mp har ofta hänvisat till att
man har sina rötter i 80-talets folkliga rörelser. Javisst, det är
häpnadsväckande att man kan rösta för ett militärt avtal med Nato och
tro att alla med gamla anknytningar till fredsrörelsen ska sitta tysta.
Några hederliga riksdagsledamöter som Carl Schlyter och Valter Mutt
följde sitt partis program och traditioner och avfärdas nu på
ledarsidorna som fundamentalister. Mp:s agerande kommer att kosta dem
dyrt, tror jag. En gissning är att det blir Gudrun och Fi som får deras
röster, vilket är dem väl unnat . Mp:s ängslighet som resulterade i en
sanslös bestraffning vinner ingen sympati utanför partigängarnas
krets. Det är klart att man måste kompromissa ibland men en
riksdagsledamot har större moraliska skyldigheter än så. Skammen
drabbar snarare alla de socialdemokrater som finner Värdlandsavtalet
motbjudande, men som inte höjer rösten utan jamsar med. Och det tycks
bara bli värre: under onsdagen var försvarsminister Hultqvist i
Pentagon och skrev under ännu ett avtal med USA om fördjupat samarbete
samtidigt som man i tidningarna kan läsa om att förhållandet mellan
Sverige och Ryssland är sämre än någonsin. Skulle det vara bra för
Sverige?
För Miljöpartiet närmar sig sanningens minut – det räcker inte
att bara glassa runt med allmänt tal om miljön. Och det är faktiskt
lika illa för S på ett annat område: hur kan man försvara sin mångåriga
handfallenhet inför storföretagens skattesmitande?
En dyr och onödig resa
I en krönika i våras hoppades jag på att Ulf Nymark(Mp) skulle
berätta om intryck och resultat från den Cannes-resa han gjorde till
den famösa fastighetsmässan MIPIM i Cannes. Han for dit tillsammans med
Anders Almgren (S), Christer Wallin (M) och stadsbyggnadsdirektör
Marcus Horning och Eva Dalman, projektchef för Brunnshög. Budgeten är i
år 330 000. Det är nästan en halvering jämfört med tidigare år och
visar att V:s mångåriga motstånd mot det hela har givit åtminstone
något resultat Det har funnits medborgarförslag och motstånd från FNL,
SD och Fi, men S, M och Mp är inte de som ger sig så lätt.
Vår utsände
Man kunde möjligen tro att en dyr kommunal satsning som den här
skulle redovisas på något sätt genom en reseberättelse och utvärdering
eller en föredragning, men så sker tydligen inte. Men, tänkte vi på
Veckobladet, nu har vi ju en utsänd, den skrivkunnige och flitige
VB-skribenten Ulf Nymark som skulle kunna ge en livfull berättelse om
hur det går till och en bedömning av om det är väl använda pengar.
Kommer Mp även i fortsättningen stödja deltagande i evenemanget?
Men inga resebrev har nått VB. Möjligen kan man ursäkta det med
att Mp ju har haft annat att tänka på sedan någon månad, Vi på VB ger
emellertid inte upp, vi kan vänta till i höst. Eller kanske man kan
hoppas att Mp antyder sitt ställningstagande inför nästa år under
budgetdebatten? Det brukar ju sägas att några hundratusen är närmast
felräkningspengar för kommunen. Men trogna våra småländska rötter bryr
vi oss även om småsummor.
Trevlig sommar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar