Förra veckans artikel "Om avlidna partiledare av Ann Schlyter" har fått kommentarer på bloggen. Eftersom inte alla tar del av VB i bloggform så återger vi dom här också.
red
red
Jag blev förvånad över vad Ann Schlyter
skrev om C-H:s inställning i namnfrågan. Jag satt i Partistyrelsen
efter 1987 och var med i den grupp som vid periodens sista
Partistyrelsemöte förberedde Partistyrelsens beslut i frågan. Gruppen
bestod av Lars Werner, Kenneth Kvist, C-H och tre mer vanliga ledamöter
två kvinnor och jag själv.
C-H var i våra diskussioner tydlig i uppfattningen att vi inte kunde fortsätta att ha "kommunist" med i namnet. Han hade också som jag tyckte två intressanta synpunkter. Den första var litet mer på skoj och den andra mer seriös. Han tyckte att VPK var inarbetat och att kanske Vänsterpartiet kamraterna kunde vara ett alternativ..Mer seriöst ansåg han att den viktigaste och svåraste frågan inte handlade om att ha kvar ordet kommunist i namnet eller ej. Den handlade i stället om vi borde lägga ner partiet eller ej för att öppna upp för en ny vänsterrörelse. Denna fråga drev han dock inte vare sig i Partistyrelsen eller på kongressen.
Anders Meuller
C-H var i våra diskussioner tydlig i uppfattningen att vi inte kunde fortsätta att ha "kommunist" med i namnet. Han hade också som jag tyckte två intressanta synpunkter. Den första var litet mer på skoj och den andra mer seriös. Han tyckte att VPK var inarbetat och att kanske Vänsterpartiet kamraterna kunde vara ett alternativ..Mer seriöst ansåg han att den viktigaste och svåraste frågan inte handlade om att ha kvar ordet kommunist i namnet eller ej. Den handlade i stället om vi borde lägga ner partiet eller ej för att öppna upp för en ny vänsterrörelse. Denna fråga drev han dock inte vare sig i Partistyrelsen eller på kongressen.
Anders Meuller
Skönt att få min bild av CH modifierad.
Jag visste inte att han också brottades med tankar på att satsa på en
ny rörelse för att slippa ballasten från det gamla kommunistpartiet.
Med det är motsägelsefullt, för i den kommitté kongressen utsåg gjorde
han mig mycket besviken genom att argumentera för bevarande av k-et.
Och det var flera med honom. Jag minns det väl, för jag förlorade
behärskningen och skrek att nån gång får ni väl ändå ge er! Det blev ju
majoritet i kommittén för slopande, men jag skämdes för att jag inte
lungt och sakligt hade argumenterat som en " riktig" politiker.
Ann
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar