Medeltiden och det mörka förtrycket
av bönder och småfolk överlevde genom sin lokala maktstruktur.
Feodalherrar och deras soldater höll ordning på arbetarklassen. Bönder
som flydde österut i Europa till friare marker blev uppjagade av
beridna soldater, som återförde dem till livegenskapen. Sverige var
relativt sett Finnmark på den tiden med fria bönder.
I detta mörker lyste karnevalen som en hägrande möjlighet av befrielse och hämnd. Folket blev herrar och herrarna blev drängar. Där kunde man äta en helstekt gris eller kramas med husfrun på herrgården. Där kunde man dansa med djävulen och roa sig på förtryckarnas bekostnad.
Men bara en gång om året.
Kan dagens Lundastudenter vart fjärde år på samma sätt skämta med sin akademiska överhet. Kollra med hierarkin eller ifrågasätta den analytiska filosofins materialistiska världsbild där inga värden finns?
En Karnevalförnekares bekännelse
I detta mörker lyste karnevalen som en hägrande möjlighet av befrielse och hämnd. Folket blev herrar och herrarna blev drängar. Där kunde man äta en helstekt gris eller kramas med husfrun på herrgården. Där kunde man dansa med djävulen och roa sig på förtryckarnas bekostnad.
Men bara en gång om året.
Kan dagens Lundastudenter vart fjärde år på samma sätt skämta med sin akademiska överhet. Kollra med hierarkin eller ifrågasätta den analytiska filosofins materialistiska världsbild där inga värden finns?
En Karnevalförnekares bekännelse
Kan väl smyga förbi ingången och
festen lite på avstånd. Det är inte ”min” fest, fast mina vänner
musikerna deltar i några av orkestrarna!
Jag missade ”min första” 1966 (då adjunkt i Hallsta-hammar) och ”min andra” 1970 (då i Indien). Sen var det liksom försent att komma med. Min far och faster hade på 20-talet deltagit som jonglör respektive biljardboll (hur man nu klär ut sig till det?). Min äldre bror var så klart med, som vad kommer jag inte ihåg. Min syster var glädjeflicka, vilket åstadkom rubriker i Kvällsposten och en chockvåg över hembyn Önnestad. Min lillebror sålde karnevalstidningar i Stockholm. Snacka om en familj med karnevalskultur.
Det upptåg som jag bevarat i minnet är Karnevalen med ett tält där man kunde besöka en Äkta spanjor mot inträdesbiljett. Inne i tältet stod mycket riktigt en spann med jord. Utgången med överskriften Till Paradiset mynnade ut på Paradisgatan. Då var man utanför karnevalsområdet, så det var bara att lomma i väg och lösa nytt inträde. Om det var en reminiscens av forna karnevalstiders uppochnervända värld av satir och uppror är jag inte säker på. Kunde dåtidens studenter verkligen föreställa sig ett universitet utan grusade förhoppningar som bar rakt ut i arbetslöshet? Men dråpligt var det.
Så hur kunde detta bli mitt öde – tittat på tåget från Allhelgonabacken och endast besökt Barnevalen med sönerna vad jag nu kommer ihåg. 1974 var det vänsterns mot-fest i Stadsparken med rödvin. Därav namnet på gänget.
I år flyr jag till hygge i Danmark. Det är också en kultur.
Jag missade ”min första” 1966 (då adjunkt i Hallsta-hammar) och ”min andra” 1970 (då i Indien). Sen var det liksom försent att komma med. Min far och faster hade på 20-talet deltagit som jonglör respektive biljardboll (hur man nu klär ut sig till det?). Min äldre bror var så klart med, som vad kommer jag inte ihåg. Min syster var glädjeflicka, vilket åstadkom rubriker i Kvällsposten och en chockvåg över hembyn Önnestad. Min lillebror sålde karnevalstidningar i Stockholm. Snacka om en familj med karnevalskultur.
Det upptåg som jag bevarat i minnet är Karnevalen med ett tält där man kunde besöka en Äkta spanjor mot inträdesbiljett. Inne i tältet stod mycket riktigt en spann med jord. Utgången med överskriften Till Paradiset mynnade ut på Paradisgatan. Då var man utanför karnevalsområdet, så det var bara att lomma i väg och lösa nytt inträde. Om det var en reminiscens av forna karnevalstiders uppochnervända värld av satir och uppror är jag inte säker på. Kunde dåtidens studenter verkligen föreställa sig ett universitet utan grusade förhoppningar som bar rakt ut i arbetslöshet? Men dråpligt var det.
Så hur kunde detta bli mitt öde – tittat på tåget från Allhelgonabacken och endast besökt Barnevalen med sönerna vad jag nu kommer ihåg. 1974 var det vänsterns mot-fest i Stadsparken med rödvin. Därav namnet på gänget.
I år flyr jag till hygge i Danmark. Det är också en kultur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar