Åren kring millennieskiftet brukade jag gå till
Sydsvenskans gamla hörna vid Lundagård, köpa mig en kopp kaffe och
bläddra igenom Times och Washington Post och Le Monde för att kolla
nyheter, recensioner och analyser som intresserade mig. Sedan flyttade
Sydsvenskan och den möjligheten försvann.
Men samtidigt blev världspressen – och den svenska pressen – gratis tillgänglig på nätet. Där kunde man följa marknadsekonomins historiska sammanbrott 2007-08 dag för dag, läsa om Occupy-rörelsen och ta del av ekonomiska analyser i New York Times.
Jag läste också nästan dagligen den regeringskritiska israeliska tidningen Haaretz och använde material därifrån om de upprepade folkrättsvidriga krigen i Gaza och den illegala bosättningspolitiken.
Sedan blev journalistiken på nätet dyr och svårtillgänglig, långt bortom VB:s resurser.
När Haaretz inte längre var tillgänglig i min dator gick jag till stadsbibliotekets tidningsrum, men där fanns bara tidningens hebreiska version som ingen läste. Stadsbiblioteket flyttade dock snart över prenumerationen till Haaretz engelskspråkiga veckoupplaga. Men nyheterna där kommer förstås senare än i dagspressen.
Men samtidigt blev världspressen – och den svenska pressen – gratis tillgänglig på nätet. Där kunde man följa marknadsekonomins historiska sammanbrott 2007-08 dag för dag, läsa om Occupy-rörelsen och ta del av ekonomiska analyser i New York Times.
Jag läste också nästan dagligen den regeringskritiska israeliska tidningen Haaretz och använde material därifrån om de upprepade folkrättsvidriga krigen i Gaza och den illegala bosättningspolitiken.
Sedan blev journalistiken på nätet dyr och svårtillgänglig, långt bortom VB:s resurser.
När Haaretz inte längre var tillgänglig i min dator gick jag till stadsbibliotekets tidningsrum, men där fanns bara tidningens hebreiska version som ingen läste. Stadsbiblioteket flyttade dock snart över prenumerationen till Haaretz engelskspråkiga veckoupplaga. Men nyheterna där kommer förstås senare än i dagspressen.
The Guardian finns på nätet! I sin helhet. Den är undantaget i världspressen. Den citeras allt oftare i Sverige, och sannolikt också i resten av världen. Det är enklare att använda The Guardian än att trassla sig förbi de andra tidningarnas ekonomiska spärrar.
The Guardians särställning aktualiserades idag, den 27 februari, då två artiklar som hämtat inspiration och material därifrån, publicerades på Sydsvenskans kultursidor, en av Peter Larsson och en av Kenneth Hermele.
Petter Larssons artikel Där går gränsen kritiserar EU-förslaget att man ska dumpa migranter på så kallade landstigningsplattformar i afrikanska länder. Plattformarna riskerar att förvandlas till fängelser i rättsosäkra stater för folk som inga brott begått.
Han citerar The Guardian (26/2) enligt vilken den Afrikanska Unionen råder sina medlemmar att ta avstånd från EU-förslaget för att det strider mot internationell rätt och riskerar att kränka migranternas rättigheter.
Något att uppmärksamma inför EU-valet!
Kenneth Hermele citerar i artikeln Antisemitism – en kris för fler än Corbyn The Guardian (15/2) där experter framhåller, att bakgrunden till den ökande antisemitismen är att vi befinner oss i en ”perfekt antisemitisk storm”: växande högerextremism, spridning av konspirations-teorier om ”världssionismens” makt som tillsammans med en allt hätskare ton i offentligheten bygger upp förutsättningar för antisemitism som väl ingen trodde vi skulle behöva återse i Europa efter nazismens nederlag.
Hermele kritiserar den definition av antisemitism som 2015 antogs av IHRA, International Holocaust Rememberance Alliance. Visserligen heter det där att ”kritik av Israel av samma slag som riktas mot andra länder ska inte anses som antisemitism”, men sedan följer ett antal exempel på antisemitism som varken det brittiska Labour eller de judiska fredsgrupperna kan acceptera eftersom de riskerar att förvandla frågan om antisemitism till en fråga om för eller emot Israel.
Hermele är själv medlem i en av dessa grupper JIPF, Judar för en israelisk palestinsk fred. Att kritisera Israel för brott mot folkrätten är inte antisemitism, framhåller grupperna. Svårare borde det inte vara, skriver Hermele. Det är bara att instämma.
JIPF är inte antisemitisk. Antisemitisk kan man däremot kalla Netanyahus regering för att den trakasserar de judar som försvarar folkrätten.
Det är uppenbart att The Guardian vinner inflytande på att inte begära betalt för sitt innehåll. Den kanske rentav tjänar på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar