Död vid ankomsten av Gunnar Olofsson

USA-presidenten Donald Trump har nu lanserat sin länge emotsedda ”fredsplan” för konflikten mellan Israel och Palestina. I korthet ger planen, om den förverkligas, den israeliska högern och bosättarrörelsen det mesta av vad de önskar - medan palestinierna i stort sett inte får någonting alls. Planen, som går emot allt vad FN i ett antal resolutioner upprepade gånger fastslagit om en tvåstatslösning enligt 1967 års gränser, och med Jerusalem som gemensam huvudstad, har redan avfärdats av såväl palestinierna som EU och den allmänna världsopinionen. Trumps plan borde därför betraktas som – död vid ankomsten.

Enligt Trump skulle hans ”vision”, utarbetad av bland annat hans i frågan politiskt okunnige svärson Jared Kushner, vara en väg till ”stabilitet, säkerhet och rikedom av möjligheter för blomstring” för både israeler och palestinier och en väg för palestinierna att förverkliga sin ”legitima strävan till oberoende, självstyre och nationell värdighet”. Den här beskrivningen är dock absurd och totalt verklighetsfrämmande.

Om Trump-planen sätts i verket innebär det att Israel behåller kontrollen över hela det palestinska området och förvandlar den palestinska staten till en samling ”självstyrande” områden. En slags bantustans av den typ som apartheidtidens Sydafrika en gång planerade för sin färgade befolkning - men efter protester från den internationella opinionen tvingades backa från. Alla olagliga israeliska bosättningar, med över 650. 000 bosättare, och den bördiga Jordandalen mot gränsen till Jordanien, skall enligt planen inlemmas i (annekteras av) Israel och Jerusalem bli Israels ”odelbara” huvudstad – medan en palestinsk ”huvudstad” upprättas i några perifera förorter i Jerusalems östra del utanför den olagliga muren.

Den palestinska politiska ledningen har – och här är såväl Fatah som Hamas och alla andra palestinska partier fullständigt eniga – förkastat planen och bryter nu samarbetet med USA och Israel på alla områden, inklusive säkerhetssamarbetet. Detta kommer med säkerhet att leda till att olika militanta grupper får större spelrum och att våldet mot civila – såväl palestinier som israeler – riskerar att öka. Ansvaret för att hindra en sådan utveckling vilar nu helt på regeringarna i våra länder i väst som snarast måste ta initiativ för att hindra en katastrofal utveckling.

Självklart har en amerikansk president inte rätt att på egen hand ge bort några delar av Palestina alls, och varken palestinskt land eller det palestinska folkets rättigheter är naturligtvis till salu – även om den tidigare affärsmannen Trump uppenbarligen tycks tro det. EU har i ett uttalande förklarat att man står ”fast och förenat” bakom FN:s resolutioner om en fred baserad på en tvåstatslösning enligt 1967 års gränser, och att försök att ändra detta inte kommer att ”passera opåtalat”. Men eftersom den israeliska regimen nu, efter vad man upplever som klartecken från USA, planerar att snabbt sätta igång med sina annekteringar, blir EU:s utfästelser viktiga att omsätta i praktik. Och det omedelbart.

Vad tänker man egentligen göra? Lämpligt vore att som en första åtgärd suspendera det för Israel förmånliga handelsavtalet med EU – ett avtal som för övrigt bygger på ”respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer” (artikel 2). Man måste också införa sanktioner mot Israel, avbryta investeringar och stoppa samarbete inom kultur, idrott och vetenskap tills Israel upphört med sin ockupation och erkänt Palestinas rätt att existera i fred vid sidan om Israel. Är man beredd att göra detta? Är Sverige och dess regering redo att äntligen gå till handling? Eller tänker man som hittills bara komma med tomma ord?