53 år av israelisk ockupation av Dror Feiler

I dagarna har Västbanken med östra Jerusalem, Gaza och Golanhöjderna varit ockuperade av Israel i 53 år, mer än två tredjedelar av den tid Israel varit en självständig stat. I många år har staten Israel byggt upp ett parallellsamhälle: dragit skilda vägar för judar och palestinier på ockuperat område och skapat ett apartheidliknande system med skilda världar för palestinier som lever på ockuperat område och israeler som lever inom staten Israels gränser och i de illegala bosättningarna på ockuperat område.

Denna verklighet väcker inte längre uppmärksamhet eller protester. Inga stolta proklamationer om mänskliga rättigheter gäller. Få reportage eller ens notiser i våra medier. Våra politiker vänder bort blickarna. Det enda som återstår är civilt motstånd i Israel och bojkotter och sanktioner runt om i världen för att det femtioförsta året ska bli krigets sista. Annars är risken stor att vi tvingas ”fira” ockupationens 60-, 75- och 100-årsdag.

Som ett långsamt gift har ockupationen bedövat och förråat människorna. Den vanlige israelen har inte velat veta, inte velat känna till de ovärdiga och omänskliga förhållanden som råder för palestinierna på Västbanken och i Gaza och även om några reportage och rapporter lyckas bryta igenom, har det som sker vid gränspassagerna och i de ockuperade områdena för de flesta israeler förblivit förträngt eller okänt. Omvärlden har dessutom gradvis vant sig vid att folkrätten kränks och att Genèvekonventionens lagar inte följs. Det har lett till 50 år med tusentals oskyldiga civila palestiniers död, 53 år av ständig rädsla och terror som drabbar den palestinska civilbefolkningen och 53 år av misslyckade, halvhjärtade initiativ för fred.

I över 53 år har Israel styrt över en multietnisk population men tillåter bara vissa – det vill säga israelerna – politiskt deltagande. Förvisso har Israel en folkvald lagstiftande församling, maktdelning och pressfrihet (alla tre är under attack och i fara dessa dagar), men Israel kontrollerar sedan 53 år miljontals palestinier som saknar rösträtt och möjlighet att bli valda till de myndigheter som styr deras liv. Så i ockupationens spår urholkas också den bräckliga israeliska demokratin. Israeliska organisationer som Breaking the Silence och Betselem och andra modiga israeler som aktivt verkar i Israel och i världen för ett få slut på ockupationen tystas och stigmatiseras med hjälp av nya lagar och våld.

Ockupationen äter sig in i varje del av det israeliska samhällets demokratiska grundvalar – det finns inga frizoner. Även kulturen och det fria ordet vingklipps och t.ex. teatrar som inte vill spela på ockuperat område får sitt statliga stöd indraget eller beskuret.

Även om det i början var fullt möjligt att intala sig att ockupationen är tillfällig och att det är olämpligt att på grund av en tillfällig situation förneka Israels demokratiska karaktär, så har den israeliska demokratin dalat och solkats på grund av det civila och militära förtrycket av palestinierna. Och kanske var det fortfarande möjligt att under de första åren av ockupation behålla illusionen att Israel är uppriktigt intresserat av en lösning som inkluderar idén att vem som helst, även en palestinier, har rättigheter. Men med 53 år av brott mot folkrätten som komprometterande bevis, kommer inte Israel längre undan med demokratibegreppet som räddningsplanka.

Publicerat på Dror Feilers facebooksida den 6 juni 2020