Dagen efter av Göran Persson

Olof Palme i valduell i Kalmar, 1 september 1982.
Foto: Jacob Forsell/TT

Detta skrivs på torsdagen och jag känner mig lite som rubriken. Gårdagens presskonferens som skulle avsluta den 34 år gamla Palmeutredningen var uppskriven. Man såg fram mot den med enorma förväntningar, nästan som man såg fram mor ungdomens stora fester. Det blev lite som då, som sagt.
   Inte mycket nytt ens för den som inte varit särskilt specialintresserad av kriminologi. Man gick tillbaka till mordplatsen och rullade upp ett scenario som ledde fram till en död misstänkt, så var det slut.
   Vad göra för en liten tidning som VB? Kanske det samma, dvs för vår del gå till läggen och uppmärksamma vad tre välkända VB-skribenter hade att säga den 7 mars 1986. Det veckans nummer hade en lång artikel av Sten Henriksson med hans djupa insikter i socialdemokratin i allmänhet och dess ledare i synnerhet. Gunnar Stensson uppmärksammade hans betydelse för den antiimperia-listiska kampen. Och Gunnar Sandin tog på Grr-kappa och kommenterade även han vad som borde göras i Lund nu efter mordet.
   Enligt min mening uppfyller detta att mera minnas Olof Palmes gärning än hans död. Enligt min mening en politiskt mycket mer intressant linje. Inte minst om man sätter den i kontrast mot dagens socialdemokratiska politik.
   Men en av de ovannämnda skribenterna har skrivit en längre artikel där han nu drar sig till minnes sina hågkomster av Olof Palme, tack Gunnar.
Göran Persson

 

Anti-imperialisten Olof Palme
Olof P almes anförande vid Broderskapsrörelsens kongress i Gävle den 30 juli 1965 blev en av de signaler som kallade den svenska antiimperialistiska rörelsen till kamp, då i första hand mot USA :s krig i Vietnam. Palme var tidigt ute . Talet framkallade en storm av kritik och hatfulla invektiv. Den borgerliga oppositionen krävde som vanligt hans avgång. Vietnamrörelsen var ännu ung. Några av Palmes formuleringar den gången har blivit grundstenar i den ideologi på vilken den svenska solidaritetsrörelsen bygger. De visar mycket klart att Olof Palme i sitt tänkande byggde på en marxistisk tradition, på det Kommunistiska Manifestet av Karl Marx. Så här uttalade sig Olof Palme:
Det är en illusion att tro att man kan möta krav på social rättvisa med våld och militära makt medel. . . Det är föga välbetänkt att i en tid av social omvälvning söka vänner bland dem som främst har sina privilegier att mista. Den som är vän med privilegier framstår lätt som rättfärdighetens fiende. Det är inte lätt att förmå människor att ge avkall på vad de uppfattar som rättfärdiga krav därför att deras problem råkat komma i den strategiska brännpunkten för en stormaktskonflikt.
 

Nguyen Tho Chan och Olof Palme protesterar mot Vietnamkriget i Stockholm 21/2 1968.
Foto: Bo Schreiber/SvD

 

Vi demonstrerar ofta i Lund. De uttalanden vi antagit har ofta sänts till Olof Palme. De har gällt Vietnam, Chile, Nicaragua, södra Afrika m m. Vid flera tillfällen har Olof Palme med någon rad visat att han tagit del av vårt uttalande och stött dess krav. Det är svårt att överskatta betydelsen av detta. Solidaritetsrörelserna möts ofta av hån eller likgiltighet. Olof Palme lyssnade. Det har förekommit att massiva solidaritetsyttringar i Lund helt ignorerats av den lokala pressen men uppmärksammats av Olof Palme. På detta sätt har Olof Palme direkt bidragit till kraften i det antiimperalistiska arbetet i Lund. Det har han också gjort genom att ständigt delta i det stundom hetsiga samtalet om den internationella solidaritetens problem. För detta tackar vi Olof Palme!
Gunnar Stensson
 

Olof Palme vill kasta ut USA ur Indokina under revolutionen på 1960-talet.
Montage: NewsVoice, Creative Commons

 

Sten Henriksson
Lund minns Olof Palme
Bestörtning, sorg, vrede. Från Lund finns inga andra reaktioner att redovisa än från andra håll. Men kanske är det ändå tillfälle att skriva ner några lokalt färgade reflexioner.
 

En äldre bror
För den som var ung, hade intellektuella böjelser, var socialist och befann sig i Lund på 60-talet fanns det tre personer som man var tvungen att förhålla sig till. Det var Ernst Wigforss, Tage Erlander och Olof Palme. Det var inga avlägsna storheter, man kunde träffa dem nästan årligen, fråga dem och fånga deras personliga reaktioner på idéer och händelser.
Läs mer »