Sommarläsning av Sten H.

 Jag har ägnat sommaren till att läsa Ulrika Knutsson. Elin Wägner, en kraftfull biografi på 400 sidor. (Historiska Media, kr 299 och så påstås böcker vara billiga i Sverige!). Att jag blev intresserad av Elin Wägner är Kitten Anderbergs förtjänst sedan jag följt henne på vandring till Elins platser i Lund, inkl den trista graven på Norra Kyrkogården. Det har varit en tankeväckande läsning som fått mig att inse hennes format som journalist, Hon var dessutom författare med i stort sett en roman om året men de har jag undvikit. Det är som aktivist hon är mest intressant. Hade hon varit verksam femtio år senare skulle hon ha prytt sin plats i 68-vänstern med sin förmåga att följa med i tidens frågor och ständigt att engagera sig .
   I första hand var hon förstås feminist och hon deltog flitigt i kampen för kvinnlig rösträtt. Den vanns först 1921, sist i Norden (Finland var först). Det var liberala kvinnor som starkast yttrade sig i den kampen. Hur viktig och förbittrad rösträttsfrågan var har jag inte förstått tidigare, det kom aldrig riktigt fram i historieböckerna. Första världskrigets hemskheter väckte ett starkt engagemang för fredsfrågor vilket blev otidsenligt på 30-talet. Hon var sedan verksam på Fogelstadskolan ägnad åt att stärka kvinnor ur alla samhällsklasser.
   Elin blev en viktig person i 1920-talets svenska intelligentsia. Hon skrev i Dagens Nyheter, blev redaktör för Idun, en då känd veckotidning för kvinnor och hon blev vän med t.ex, Barbro Alving och Alva Myrdal.
   Elins kärleksliv var inte utan problem. Hon hade en tendens att tända på lite auktoritära män, t.ex. chefredaktören för hennes första tidning Helsingborgs-posten, en tysk officer och den konservative författaren Sigfrid Siwertz. Politiskt rörde hon sig på gränsen mellan liberaler och socialdemokrater. Han jobbade med paret Myrdal kring befolkningsfrågan, men är naturligtvis främmande för arbetarrörelsens värderingar.
   Sin sista kampanj ägnade Elin åt miljöfrågor, framför allt i boken “Väckarklocka” (1941). Det är en rasande uppgörelse med industrisamhället och det moderna jordbruket. Hon avfärdades då. Men sannolikt är det hennes mest lästa och uppskattade bok idag.