Mycket av den politiska debatten idag
fokuseras på våldet på gator och torg. Vem är det som skjuter på vem
och fr a vad man kan göra åt det. Det finns många svar och åsikter i
svang med mer eller mindre genomtänkt bakgrund.
Varför är intresset så stort för denna fråga från ”så
kallat vanligt folk”? De så kallade skjutningarna når sällan utanför
det som kallas utsatta grupper eller utsatta områden. Det finns många
andra former av brottslighet som det finns betydligt större risk att
drabbas av, t ex bedrägerier och id-stöld.
Är det kriminologernas fel? En relativt ny yrkesgrupp som
måste finna sin utkomst. Jag menar så klart inte själva
brottsligheten, den har alltid funnits, utan det uppiskade intresset.
På något sätt har det som alltid funnits plötsligt blivit intressant.
Eller beror det på politikerna? Några partier till höger
har funnit att fokus på invandringsfrågan ökar deras röstetal. Med
möjligheten att länka ihop immigration och brottslighet hoppas man rida
vidare på den vågen. Denna fråga är ju inte heller ny, det nya är att
det finns politiska partier som är beredda att exploatera frågan.
För den som jag växte upp i Malmö på 50 och 60-talen är
organiserad brottslighet och invandring intimt sammankopplade. Vi fick
lära oss att det var ungrarna som på 50-talet organiserade och
professionaliserade brottsligheten. De styrde sen denna fram till
70-talet då ett stort antal jugoslaver invandrade till staden, inte
alla för att jobba på Kockums. Är denna historieskrivning sann? Ingen
aning, jag har aldrig varit tillräckligt intresserad för att forska i
den.
Det har aldrig känts tillräckligt politiskt viktigt att
göra det men det håller kanske på att ändra sig. Trots ett något
bristande intresse så försöker jag lära mig mer om frågorna. Nånstans
skall man ju börja så jag började med en forskningsrapport från
Linköpings universitet: Hur kan polisen tackla gängskjutningarna? Med
Stefan Holgersson som redaktör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar