Strövtåg i hembygden 4 och 6 september av Gunnar Stensson

 När vi inledde nattvandringen den 4 september var det kanske årets 

sista sommarkväll. Över Helgeandskyrkan i Klostergården mörknade den blå himlen. Några ungdomar ramlade in på fritis. Vid kassan i Coop var det kö och pizzerians uteservering var fullsatt. Någon hade tagit bort anslagstavlan, men på väggen där den suttit fanns tre nya anslag. En strid ström av bilar passerade under gångbron mellan Arenan och stadsparken. Kring det öppna stadsparkskaféet drog stora grupper av ungdomar omkring, skrattande och pratande. Dammens vatten blänkte. På skatebanan vid Mejeriet slamrade några pojkar. När vi återvände till Klostergården låg korpfotbollsplanerna tomma och svarta. Parkeringsplatserna vid Vårvädersvägen var kraftigt upplysta.  En kall februarinatt i vintras låg män på den isiga asfalten och monterade bort katalysatorer från bilarna för export till Polen. Ingen upptäckte dem. Sankt Lars var tomt på människor men belysningen kring Klockhuset var bländande skarp och gjorde det kringliggande mörkret svart. Vi återkom till Klostergården halv elva. Den nedlagda Nettobutikens tomma lokaler badade i ljus. Jag sa hej till mina kamrater och gick hem.
   Ett par dagar senare fick vi veta att någon satt en bil i brand på den tomma Maskinvägen på andra sidan Klostergårdsstationens kaotiska byggarbetsplats. En man med brännskador i ansiktet hade gripits. Då det skedde befann vi oss ganska nära, vid korsningen mellan Västanväg och Nordanväg.
 

 

Vi träffades igen två dagar senare, denna gång vid fågeltornet i Höjeådalen, mitt i naturreservatet. Det var Naturskyddsföreningen som hade kallat till vandring. Grå moln for snabbt fram över blå himmel och ibland föll några regndroppar. Ett fyrtiotal personer hade samlats. En handuppräckning visade att de kom från alla Lunds stadsdelar.
   Vi gick mellan de vidsträckta åkrarna upp mot Trollebergsvägen. Därifrån är utsikten magnifik. Bortom slätten reser sig Malmös skyline med Heleneholmsverkets skorstenar, Turning Torso och Öresundsbrons mäktiga spann. Från gravhögen framför Värpinge kunde järnålderns mäktiga hövdingar överblicka sina domäner och ån, som var en viktig kommunikations-led. Åkrarna odlas ekologiskt och ägaren har tilldelats Lunds stads miljöpris. Det vore orimligt att bebygga dem - som planerats. Det skulle strida mot Lunds miljöprinciper.
   Vi gick ner mot ån längs Rinnebäcken, som här är underjordisk. Nedanför sluttningen bildar den en liten sävbevuxen damm, innan den fortsätter sitt underjordiska lopp tills den i en klar båge faller ut ur mynningen i en tät dunge med äpple- och plommonträd invid Höje ås grunda delta.
   Därifrån fortsatte vi till den trädodling som anlades vid 2008 års miljömöte ”The planet in 2050”, men som sedan dess försummats. (Mer än en miljard människor kan ha drivits bort från sina hem av ekologiska hot 2050 enligt The Guardian 9/9 2020. Flyktinglägret Moria på ön Lesbos har brunnit och gjort 14000 flyktingar hemlösa. I Sveriges riksdag tävlar partierna i att skylla våldsbrotten på flyktinginvandringen))
   Till slut gick vi genom den täta skogsdungen söder om industriområdet till Källby reningsverk, som enligt planen skall rivas och lämna plats för ett naturområde år 2030. Då ska Lunds avloppsvatten pumpas ner till Sjölundaverket i Malmö via ett nytt pumpverk invid järnvägsbron. Just nu är det osäkert när detta kommer att ske. Vi konstaterade att vi kommer att vara tvungna att vandra i vår hembygds naturreservat åtskilliga år i framtiden. Sedan skildes vi.