Lundabornas avföring är inte det största problemet av Gunnar Stensson

 Lunds kommun gav för en tid sedan några konsulter i uppdrag att undersöka om Lunds avloppsvatten ska överföras till Sjölunda i Malmö eller om det är bättre att bygga ut reningsverket i Källby. De konstaterar att det är billigare och bättre för miljön att bygga ut Källby. Överföringen till Sjölunda skulle kosta 1,2 miljarder, utbyggnaden av Källby skulle bara kosta en tredjedel så mycket, max 400 miljoner. 

   Både VA Syd och Lunds kommun har hittills förespråkat överföringen till Sjölunda och vid planeringen av Höje ås naturreservat har man utgått från det alternativet. Nu ställs allt på ända.
 

 

När vi redogjorde för Naturskyddsföreningens vandring för att studera det förslag som framlagts av Miljöpartiet (Strövtåg i hembygden, VB 25/2020) utgick vi fortfarande från Sjölunda-alternativet, men påpekade att det var osäkert om det skulle förverkligas före 2030. Nu är det sannolikare att det inte kommer att ske alls. Det förändrar förutsättningarna.
   Om reningsverket i Källby ska byggas ut kommer nuvarande gränser kring området behöva utvidgas. Något naturreservat vid dammarnas norra stränder blir det då inte. Det som återstår är området utanför Åkerlund och Rausing. Däremot skulle dammarnas vattenflöde inte längre vara något problem. Höjeåns å-råd skisserade ju ett alternativ för att bibehålla det när flödet från reningsverket upphörde.
   Naturreservatet får snarare den utformning som vi utforskade under vandringen den 6 september, med bibehållande av åkermarken och den koldioxidfångande skogen mellan industriområdet, Värpinge och Höje å.
   Något pumphus kommer inte behöva byggas invid järnvägen. Beträffande utbyggnaden av Källby återstår att se hur förorenad marken på industriområdet är.
   VB – och Lund – kommer att återkomma till dessa frågor i åratal framåt. (Se även Alexander Kuprijankos artikel Lundabornas bajs bör stanna i staden (SDS B3 23/9).