Ta tillbaka vår skola! av Gunnar Stensson

 I artikeln Svensk skola – privatisering, sekretess och vinst (VB 4/9-2020) berättade vi att Internationella Engelska skolan hade vägrat att svara på SDS- journalisten Emma Leijnses fråga om antalet obehöriga lärare. Det kunde skolan göra med stöd av sekretesslagen.

   Internationella Engelska Skolan gör vinst genom att orsaka segregation bland eleverna i Lunds skolor. Skolans affärsidé är att ta in eleverna först när de börjar mellanstadiet. I lågstadiet visar det sig vilka elever som har bäst förutsättningar och vilka som har problem. Ett särskilt gångbart argument bland akademiker i en universitetsstad är skolans engelsk-undervisning. Så segregeras de privilegierade barnen från eleverna med större behov. Det drabbar alla grundskolor i stan.
 

 

Särskilt drabbas den närbelägna Klostergårdsskolan som är en låg- och mellanstadieskola. Detta läsår har den förlorat en hel klass. Kvar finns de – ofta högbegåvade – elever som har någon form av problem och därför behöver större resurser. Dem får Klostergårdsskolans personal ta ansvar för med mindre resurser.  
   Internationella Engelska skolan får de välanpassade akademikerbarnen som länge har köat för en plats där. De ger vinst eftersom de undervisas i stora klasser av obehöriga lärare, som sekretesslagstiftningen dessutom belagt med munkavle.
   Klostergårdsskolan får sämre resurser på grund av skolpengssystemet. Skolpengarna hamnar ju i Engelska skolan. I Klostergårdsskolan minskar personalen samtidigt som behoven ökar. Två klasser får slås samman till en. Vänskapsförhållanden mellan elever bryts. Problemen blir större, men resurserna minskar.
   Den idéburna Montessoriskolan i Sankt Lars-området drabbas på samma sätt som Klostergårdsskolan av Engelska Skolans giriga affärsidé.

Statistiska Centralbyrån fastslog i våras att sekretess måste råda på friskolorna därför att ”på det fria skolvalets marknad är dessa uppgifter sådana som friskolorna konkurrerar med”.
   Däremot råder transparens på de kommunala skolorna. Där har de anställda dessutom meddelarskydd och frihet att avslöja skolhuvudmännens misstag och ibland ljusskygga hemligheter. Den friheten finns inte för personalen på friskolorna. Liberal frihet är bara för de rika. En vinststyrd friskola är ofri för personal, elever och föräldrar.

Systemet är orimligt. Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson säger: ”Det finns ingen som vill att betygsgenomsnitt på fristående skolor ska vara hemliga.”
   Håkan Wielander, ordförande för Sveriges idéburna friskolor, anser att det är självklart att uppgifter måste vara offentliga. Att det inte är så beror på att vi har släppt in privat kapital och affärstänkande i skolväsendet.
   Men det finns starka krafter som vill behålla sekretessen om friskolornas affärsverksamhet.
Det kräver Centerpartiet.
   Det kräver den tidigare chefredaktören för DN, Hans Bergström, som råkar vara gift med Internationella Engelska Skolans ägare Barbara Bergström.
   Det kräver Annie Lööf och det kräver Lars Leijonborg, två av den demokratiska svenska skolans dödgrävare.
   Om de får som de vill blir Sverige det första landet som betraktar en skattefinansierad skola som en del av det privata näringslivet.
   Men det finns hopp att de inte får som de vill. Lagrådet har utrett ett förslag som är färdigt för tillämpning:

Offentlighetsprincipen ska gälla alla skolhuvudmän, så att alla dokument blir allmänna handlingar.
Huvudproblemet att Sverige är det enda land som tillåter vinstdrivande bolag driva skattefinansierad verksamhet är visserligen inte löst. Men det har hamnat i strålkastarljuset.

---

Flera av uppgifterna har hämtats från Jenny Maria Nilssons utomordentliga artikel Vem äger Skolan, SDS 23/9. Läs den!