Skönhetsrådet av Ann Schlyter

 I förra veckan behandlade byggnadsnämnden förslaget om ett skönhetsråd. Förslaget innebar att byggnads-nämndens ordförande tillsammans med stadsbyggnads-direktör, stadsarkitekt, stadsträdgårdsmästare och några från arkitektskolan med möjlighet att adjungera fler skulle utgöra rådet. Syftet var att vidga debatten om staden och arkitekturen. Någon formell koppling till beslut i byggnadsnämnden skulle inte finnas.

   Det har funnits flera kritiska röster till att stadens byggnadsantikvarie inte fick vara med enligt förslaget, och det märkliga i att beslutsfattarna ska ge råd åt sig själva. Vi var många som hade föreställt oss ett fristående råd av sakkunniga, som skulle ge råd åt beslutsfattarna. 

Det var nog fler i nämnden som tyckte det var lite skämmigt att man i förslaget glömt byggnadsantikvarien, särskilt som rådet skulle vara istället för bevaringskommitten. Det verkade också som om flera ledamöter tog till sig av kritiken om att de beslutande skulle ge råd åt sig själva. Beslutet blev ett Skönhetsråd utan politiker och med byggnadsantikvarien. 
   Vi politiker i nämnden beslutade alltså att våra chefstjänstemän ska ge oss politiker råd. Det är väl det dom har gjort hela tiden? Nu har vi bestämt att de ska träffas också, vilket jag antar att de även gjort tidigare. Det nya är att vi lägger på dem att bredda dialogen. Beslutet gjorde inte syftet tydligare. Byggnadsnämnden avslog Vänsterpartiets yrkande ”att Skönhetsrådets uppdrag är att ge råd åt berörda kommunala organ och att bredda dialogen kring arkitektur, gestaltning och bevarande i alla Lunds kommundelar, och speciellt i stadskärnan som är kulturmiljö av riksintresse och centralt i Lunds varumärke”. 
Ann Schlyter (v) i byggnadsnämnden