Det är bara hundra år sedan Sverige blev en demokrati där folket genom valda ombud i riksdagen styr landet. Flerpartisystemet innebär att också minoriteters intressen tillgodoses.
Men ekonomins globalisering de tre senaste decennierna har lett till att riksdagen förlorat makten över den ekonomiska politiken. Nationalstaterna tvingas in i ett race to the bottom om vilket land som har lägst skatter. Mer eller mindre kriminella skatteparadis har skapats. Finanskapitalet kräver att omfördelande skatter avskaffas.I Sverige tvingades även Vänsterpartiet medverka. En kväll 2004 ringde Göran Persson till Lars Ohly och frågade: Vilken skatt ska vi avskaffa, förmögenhetsskatten eller arvsskatten? Arvsskatten, svarade Ohly.
Senare avskaffade en borgerlig regering också förmögenhetsskatten. Och fastighetsskatten. Ojämlikheten växte i alla länder, och snabbast i Sverige.
Många tappade intresset för politik. Varför engagera sig när den verkliga makten ligger någon annanstans? Varför rösta på V när partiet inte kan föra omfördelande politik?
Andra valde att rösta på SD som lovade en återgång till det gamla välfärdssamhället genom en nationalistisk, främlingsfientlig politik av Trump-typ.
Utvecklingen analyseras i en nyutkommen bok av Folke Tersman & Torbjörn Tännsjö, Folk&vilja. Ett försvar för demokratin i vår tid. De konstaterar att när kapitalet blivit globalt måste också demokratin bli global. Det krävs en överordnad global demokratisk instans för att kontrollera finanskapitalet. Thomas Piketty har dragit samma slutsats.
En global demokratisk instans är nödvändig inte bara för att ta tillbaka makten från de globala ekonomiska aktörerna utan också för att rädda jorden från kärnvapenkrig och från en klimatkatastrof.
De närmaste tio åren måste utsläppen halveras. De närmaste 30 åren måste de upphöra. Annars knuffas vi över tröskel. Då ökar temperaturen kontinuerligt tills ett outhärdligt ”hothouse earth” uppstår, enligt forskare som Johan Rockström. Författarna är övertygade om att vetenskapen och Greta har rätt.
Det är en ohyggligt svår, oändligt komplicerad insikt att ta in. Jorden är spröd. Vi måste handla. Det är bråttom. Situationen är svår att skriva om, konstaterar författarna. Den är svår att läsa om.
Nationalstaterna tävlar i en sorts global anarki. Var och en kan fortsätta sina utsläpp i förvissning om att de totalt sett är obetydliga. Tillsammans leder de till katastrof. Det är denna logik som brukar kallas allmänningens tragedi. Tvingande global lagstiftning är nödvändig.
Författarna skriver: ”Vi tänker oss ett politiskt system likt det svenska men uppskalat till global nivå. Världens folk utser i allmänna val ett världsparlament genom vilket samma folk kan stifta lagar. Globala partier konkurrerar om väljarnas gunst med olika förslag till lösningar på de globala problemen. Detta parlament utser världsregeringen.”
Demokratiska nationalstater och regioner (som EU) skulle fungera ungefär som kommuner och landsting. Praktiskt gäller det att få till stånd en parlamentarisk församling inom FN:s ram.
”Kollektivt formar vi i demokratisk ordning och genom existerande politiska institutioner vårt gemensamma globala öde.”
Utopiskt?
Mänskligheten har aldrig befunnit oss i en sådan situation som nu.
Det ska också sägas att boken är full av resonemang om helt vanliga demokratiska problem. Skärpta resonemang. Mycket att tänka på. Varför inte starta en studiecirkel? Eller flera?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar