Nu dör de framför våra ögon – igen av Gunnar Olofsson

 Året är 2021. Konflikten i Palestina har pågått sedan 1948. I grunden är den rätt enkel. Två folk – palestinier och israeler - skall leva tillsammans inom ett begränsat område mellan Jordanfloden och Medelhavet. Det finns en FN-plan - en tvåstatslösning med Palestina och Israel sida vid sida i fred, och Jerusalem som gemensam huvudstad – som palestinierna accepterat, men Israel saboterar.
   Israel vill mer. Man vill ha allt, total israelisk kontroll över hela området, palestinierna förvandlade till tjänstehjon i olika reservat utan egna rättigheter som billig arbetskraft i en blomstrande israelisk ekonomi. Det som det vita Sydafrika en gång planerade för sina icke-vita invånare. Ett samhälle som stavas RASISM och APARTHEID.

 

Vi som kan den här frågan, som hela tiden varit där, har gång på gång påtalat för våra politiker - och alla som borde ha velat lyssna - att detta inte är hållbart, att allt kommer att gå över styr, att man måste göra någonting. Vi har talat för döva öron. Denna gång var det planerade vräkningar av palestinier i Sheikh Jarrah i östra Jerusalem, för att ge plats för judiska nybyggare, som utlöste katastrofen. Det kunde ha varit någonting annat.
   Därför dör de nu framför våra ögon - igen. Palestinska familjer i Gaza utraderas av israeliska missiler. Och det här bara fortsätter. Varje timma drabbas tre palestinska barn, alltför många med livet framför sig har redan dött. Våra ledare uppmanar ”parterna” att avstå från våld. Det är rent struntprat. De menar ingenting, tänker ingenting, vill ingenting. Och alla som inte reagerar på det som händer är genom sin passivitet på sitt sätt medskyldiga. Så hemskt, så tragiskt och så sorgligt är det faktiskt.