Det är höst av Gunnar Stensson

Plötsligt har alla sommaruppehållets vallar brustit. Politiska och historiska konflikter och beslut, katastrofer och tillfälligheter, ödesdigra jordskred och meningslösa virvlar svämmar i en strid, bullrande, oöverskådlig ström ut över och in i människors medvetanden i Lund, Sverige, Europa och på hela planeten. Bakom medias rapportering finns verkligheten.
   Talibanernas plötsliga seger i Afghanistan, USA-generalens samtal med Kina för att förhindra att den galne Trump satte igång ett kärnvapenkrig, konflikten mellan den transatlantiska alliansen och Kina, överenskommelsen mellan USA, Storbritannien och Australien att bygga atomdrivna ubåtar att sätta in i Sydkinesiska havet, vänstervindarna i det norska valet, Norges fortsatta oljeutvinning i Arktis, riksdagens öppnande, Stefan Löfvens avgång, regeringsförklaringen, budgeten, valet av ny statsminister, Kristerssons och Forsells moderata hjärtlöshet, kampen om makten över svenska skogar och stränder, den uppblossande konflikten mellan Annie Lööfs nyliberala partiledning och partimedlemmarnas insikt om vinstintressenas förgiftning av svensk skola, Lunds byggnadsnämnds beslut att stoppa bygget av en friskola i Annehem, det goda förslaget att införa ämnesbetyg i svensk skola, hoten mot Sveriges bästa åkerjord i Skåne, länsstyrelsens svaghet jämfört med kommunernas makt att ödelägga åkerjord, kyrkovalet.
   Jag kan fortsätta. Moderatpolitikers övergrepp mot kvinnor, pandemirestriktionernas upphävande, risken för uppblossandet av nya varianter, Liberalernas splittring och nedgång...

Trots att vår kunskap är fragmentarisk, våra resurser små, vårt utrymme mikroskopiskt, våra intellekt otillräckliga, våra perspektiv lokala, vårt beroende av information utifrån stort, vår tid flyktig och kort och vår läsekrets minimal fortsätter Veckobladet att rapportera lokalt och globalt några år eller kanske månader eller veckor till.
   Egentligen delar nästan varenda människa våra villkor.