Politiken och människorna återtar centrum av Marianne Sonnby Borgström

Global klimatmanifestation på Stortorget
Stortorget fylldes i fredags vid lunchtid av ett myller av klimatdemonstranter. Fridays For Futures lokalorganisation stod bakom lundademonstrationen. Representanter för ett otal olika klimat- och miljöorgansationer fanns representerade på torget med olika bokbord och banderoller, exempelvis Extinction Rebellion, Flex for Future, Naturskyddsföreningen, Jordens vänner och Klimatstudenterna. I den nästan postcovida yran vågade sig lundaborna åter ut för att demonstrera tillsammans.

En av klimatorganisationerna på Stortorget_ Flex for Future som representerar anställda på LU

Stortorget fylldes av hundratals klimatengagerade lundabor. I nästan postcovidtider kan det äntligen åter fokuseras på den i nuläget viktigaste politiska frågan, nämligen kampen mot den globala uppvärmningen. Engagerade talare från de olika organisationerna intog talarstolen och de hundratals åhörarna applåderade ivrigt. Mellan talen spelade ett jazzband från Höör. Slutligen samlade de c:a 500 deltagarna ihop sig till ett brokigt och lite trevligt odisciplinerat demonstrationståg som utgick från Stortorget under huvudparollen ”UPROOT THE SYSTEM”.

Demonstrationens huvudparoll            

Under demonstrationen spelade Röda kapellet. Vill du lyssna hur det lät när Röda kapellet spelade till Klimatdemonstrationen så kan du klicka här.
   Samtidigt som vi i Lund demonstrerade på Stortorget samlades klimataktivister i 25 olika städer i Sverige och hundratusentals människor i nittionio länder runt om i världen deltog i klimatmanifestationen. I Berlin talade Greta Thunberg inför 50 000 människor.

Appelltal och spelning av Röda kapellet på Mårtenstorget
På lördagen samlades Röda kapellet åter. Denna gång för att spela mellan olika appelltal som hölls av representanter för Vänsterpartiet och även av kapellets egna medlemmar. Septembersolen strålade över Mårtenstorget och åtskilliga torgbesökare stannade till en stund och lyssnade på appelltalen och musiken.
Vänsterpartiets riksdagsledamot från Lund, Hanna Gunnarsson, höll det första appelltalet, som passande nog handlade om Vänsterpartiets miljöpolitik och hon fokuserade bl.a. på V:s olika förslag till åtgärder för att minska koldioxidutsläppen till atmosfären.

Hanna Gunnarsson framför sitt appelltal framför Röda kapellet

Vänsterpartiet i Lunds ordförande Steingrimur Jonssons talade om Vänsterpartiets bostadspolitik och speciellt om Vänsterpartiets seger i somras då V genom sitt agerande lyckades stoppa regeringens försök att införa av marknadshyror. Ett annat tal handlade om den styrande kvintettens planer på att göra E22:an sexfilig och V:s kamp för att stoppa denna utbyggnad. Efter det första talet spelade orkestern Staten och kapitalet och efter det andra talet spelade orkestern Falsk matematik.
   Martin Stensson, Vänsterpartiets i Lunds ledamot i Vård och omsorgsnämnden, talade om styrets införande av olika besparingsåtgärder inom äldreomsorgen och vilka effekter dessa haft för de äldre. Han redogjorde för Vänsterpartiets kamp för bättre arbetsvillkor för de anställda och V:s strid mot de ständiga försämringarna för vårdtagarna när det gäller deras vardag i form av färre dagcentraler, dyrare hjälpmedel, minskad städning mm. 
   Owe Svensson, basklarinettist i Röda kapellet, talade om miljövänlig kollektivtrafik som exempelvis spårvägen i Lund. Hans tal hade formen av politisk satir och han gjorde en jämförelse mellan Lunds spårvagnslinje och spårvagnslinje nr 1 i sagan Folk och rövare i Kamomilla stad. Ove sjöng också en melodi ur Folk och rövare i Kamomilla stad med en ny för blåsorkestern specialkomponerad text: Här i lilla Lund är det inte alls så dumt att bo. Oves tal kan du läsa i sin helhet genom att klicka här.
   Bertil Egerö, flöjtist i Röda kapellet och aktivt drivande i en organisation för en human flyktingpolitik, talade om regeringens inhumana flyktingpolitik och Sveriges irrationella utvisningar av unga arbetsföra människor. Han pekade speciellt på den resurs som de nyanlända faktiskt utgör för Sverige
   Bengt Hall avslutade med att göra reklam för Röda kapellets julkonsert den 11 december på Magle konserthus där Röda kapellet kommer att spela specialkomponerad spårvägsmusik. På konserten får vi höra mer om spårvägen i Lund och om Lunds nya vänort, Kamomilla stad.
Rapporterat av Marianne Sonnby Borgström

---

"Staten och kapitalet"

      

För knappt 50 år sedan, år 1972, kom proggbandet Blå tåget med ett dubbelalbum som bland annat innhöll låten "Den ena handen vet vad den andra gör". Texten handlade om hur kapitalismen har nytta av en stark och smidig stat; det vill säga det vidriga samarbetet mellan företagen som hyr ut bostäder och staten som förser hyresgäster som inte klarar av den höga hyran med bostadsbidrag. "Kapitalet höjer hyran och staten bostadsbidragen" sjöng de. Och i refrängen blev det klart: "Sida vid sida tillsammans hjälps dem åt, staten och kapitalet, de sitter i samma båt." Och således kunde man hålla nere lönerna hos arbetande människor.

Omkring 15 år senare tog Ebba grön denna låt, puffade till den rejält och gjorde den till den svenska punkens största nummer: "Staten och kapitalet."

Ja, texten beskrev ett vidrigt samhälle där staten och kapitalet samarbetade.

Det var därför en otrolig upplevelse att se hur man vid regeringsbildandet i januari 2019 hade en punkt i regeringsdeklarationen som handlade precis om denna vidrighet: Man skulle tillåta fri hyressättning i nybyggda bostäder. Klart att det skulle betyda högre hyra. Det är vad bostadsbolagen ville. Men det man inte sa var att staten skulle höja bostadsbidragen. För som hyran är idag så är det många som inte klarar av att betala den

utan bostadsbidrag. Och det skulle bli fler som hamnade i den situationen. För att det inte skulle ske – för att människor skulle kunna bo i de nya lägenheterna – skulle staten höja bostadsbidragen. "Sida vid sida tillsammans hjälps dem åt."

Just nu byggs det mycket nya bostäder i Lund. Väldigt många är hyresrätter. Alla dessa skulle således omfattas av den fria hyressättningen. Hyra som endast bostadsbolagen skulle besluta om.

Men Vänsterpartiet – som släppt fram denna regering – sa mycket klart att här går gränsen. Går regeringen över denna röda linje så har regeringen inte Vänsterpartiets förtroende. Och därmed hade regeringen en majoritet i riksdagen emot sig.

Antagligen trodde inte regeringen på Vänsterpartiets ord. Vänsterpartiet, "sossarnas dörrmatta", skulle aldrig fälla en socialdemokratisk regering. Även om det hade skett tidigare så hade regeringen antagligen glömt februari 1990 när regeringen lade fram en proposition om bland annat lönestopp och strejlkförbud, och gjorde den till en kabinettsfråga och hotade avgå om inte riksdagen röstade för förslaget. Vilket Vänsterpartiet inte gjorde och regeringen avgick. Att det vid den tidpunkt inte fanns något annat regeringsalternativ i riksdagen gjorde att den socialdemokratiska regeringen kunde återinträda nästan oförändrad två veckor senare. Utan propositionen om lönestopp och strejkförbud.

Nu upprepade sig historien. Vänsterpartiet visade att det inte är någons dörrmatta. Vänsterpartiet visade att i frågor som är viktiga för svenska folket så kan man lita på Vänsterpartiet.

Vänsterpartiet tryckte på den röda knappen vid voteringen i riksdagen om förtroende för regeringen. Vänsterpartiet röstade rött. Vänsterpartiet sa nej!

Sedan vet vi alla hur det blev. Regeringen återinfördes, utan förslaget om fri hyressättning i nybyggda bostäder.

Vänsterpartiet visade att det är ett parti man kan lita på.

---

"Falsk matematik"

Det ska för alla vara enkelt och smidigt att ta sig till jobbet. Oavsett om man bor nära arbetsplatsen – vilket är att föredra eftersom man då kan cykla eller gå – eller lite längre bort och måste pendla med tåg, buss eller egen bil.
   Problemet uppstår när man bor utomsocknes och vill åka bil till arbetet flera kilometer bort. Åka själv i sin bil. Att man dessutom har en stor bil som tar plats, flera kvadratmeter. Till jobbet på morgonen, hem igen på eftermiddagen. Och det gäller inte bara en person. Det är hundratals personer, kanske tusentals, som det handlar om. Klart att sådana transporter inte är hållbara.
   Det visar sig också att det blir trångt på vägarna. Oavsett om man kommer från Staffanstorp, Malmö, Lomma–Bjärred eller Kävlinge. Det blir propp på vägen in till och från arbetet i Lund.

Hur gör man då? Man breddar vägen. Självklart! Yesss! Lysande! Mer plats till de ensamåkande.

Men den lösningen håller inte. Forskningen visar att så fort man breddar en väg så ökar biltrafiken. Jag tror vi alla har sett bilder från Kalifornien av 12-filiga motorvägar där allt står still. Hur många filer ska man ha för att allt ska fungera som man önskar?
   Problemet är att de som förespråkar breddning av vägarna lyssnar inte till vetenskapen. De tror att ju bredare vägar desto smidigare blir framkomligheten. Men det är falsk matematik. Ska det vara så svårt att fatta?

Trafiken på E22 har räknats före pandemin till ca 38 000 bilar per dygn. Som fördelas på 4 filer, 2 åt vardera hållet. Eftersom trafiken inte fördelas jämnt på dygnet uppstår problem på morgonen och på eftermiddagen. Nu vill man lösa problemet med att bygga ytterligare filer så vägen totalt ska bli 6 filer. Men samtidigt finns en prognos som talar om att trafiken om 20 år har vuxit till 60 000 bilar per dygn. Mer än 50%! Och då blir det ännu mer trängsel på E22 än vad det i dag är.
   Att bredda E22 för att lösa dagens trafikproblem bygger på falsk matematik. Ska det vara så svårt attfatta? Om man däremot analyserar problemet så kommer man fram till att det inte är vägen som är för smal. Det är bilarna som är för många. Lösningen ligger i att minska biltrafiken.

Vänsterpartiet har i kommunfullmäktige lagt fram flera olika motioner som alla syftar till att lösa trafikproblemen på E22. En av motionerna handlade om att utreda införande av trängselavgift på E22 mellan Malmö och Lund. En avgift på exempelvis 50 eller kanske 100 kr skulle definitivt uppmuntra till samåkning. Om man istället för att köra själv i sin stora bil samåker med andra kanske det blir 2–4 i varje bil. Således blir det ca 19 000 eller 9500 bilar per dygn istället för 38 000 bilar. Eller om fler åker kollektivt, buss, tåg, spårvagn. Då löser vi trängselproblemen. Men Vänsterpartiets alla motioner om E22 har röstats ner.

Det är inte endast trängseln på E22 som är problemet. Bullret är enormt. Det finns vetenskap som konstaterar att trafikbuller är en stor dödsorsak i urbana miljöer. Elbilar är inte ett dugg tystare när de rullar på vägarna. För det är inte motorljudet som hörs i första hand. Det är friktionen mellan däck och asfalt som genererar bullret. Och det kommer att förbli oförändrat även när bensin- och dieselbilar inte finns längre.
   Som inte detta vore nog så finns mängder med giftiga ämnen som biltrafiken genererar. VA–SYD varnar för fultvätt av bilar eftersom smutsvatnet kan innehålla flera tungmetaller och gifter, såsom kadmium, bly, nickel, krom och zink.

De som drabbas är framför allt människor som bor nära de stora trafikleden. Konstigt att kommunpolitiker inte tänker på sina väljare när de bestämmer att bredda vägarna framför allt för utomsocknes bilister.

Vänsterpartiet vill lösa trafikproblemen. Att man tar sig till jobbet på ett annat sätt än körande själv i sin stora bil. Det är det som är lösningen. Vi säger nej till breddningen av E22. För breddningen bygger på falsk matematik. Ska det vara så svårt att fatta?  

---

Lunds nya vänort

Jag tänkte berätta lite om Lunds nya vänortssamarbete med Kamomilla stad. Som ni vet har man en spårvagnslinje i Kamomilla som heter linje ett precis som här i Lund och det knyter oss samman och ger tillfälle till utbyte i en del spårvagnsfrågor. Kamomillas borgmästare var faktiskt här helt nyligen på besök. Deras spårvagn är ju väldigt gammal, säkert 70+, och det vet ju, åtminstone en del av oss, att vid den åldern börjar behoven av omplåstring göra sig påminda, man blir skör helt enkelt. Nu var Kamomillas borgmästare här för att hämta lite inspiration inför en nödvändig upprustning av sin spårvagn.

Annars är ju Kamomilla mest känd för sina rövare, måste man säga. Fast nu finns det ju folk i Lund som också lever rövare, så det finns utrymme till lite utbyte också i rövarpolitiken. Det var i detta sammanhang som vår borgmästare gjorde sitt famösa uttalande. Han hade bjudit Kamomillas borgmästare på en bit mat och mys när rövarpolitiken kom på tal. Då utbrister han plötsligt: ”våra rövare har neandertalsfasoner”. Några sekunders tystnad utbredde sig vid bordet innan man tagit in budskapet. Kamomillas borgmästare samlar sig dock relativt snabbt, håller artigt med, som man gör i vänortssammanhang. Han säger att han förstår att om man skall röva i Lund bör man naturligtvis använda modernare fasoner, så att man inte förolämpar befolkningen. Annars, säger han, liknar det mycket hur det brukar gå till hemma i Kamomilla.

Om rövarna är osams samlas de bakom dasset och gör upp och sedan är det bra med det. Det är sällan hospitalet behöver engageras och polismästaren som ofta sitter på stadens konditori med en kopp kaffe och ett riktigt gott wienerbröd, tycker inte att man måste avbryta den goa stunden bara för att rövarna bråkar. Vår borgmästare bara gapar storögt. Kan man verkligen ha en så avslappad attityd i rövarpolitiken, tänker han. Ja, visst kan man fundera över det och säga vad man vill om vänortssamarbete – det ger i alla fall vidgade perspektiv.

Så kommer vi till kulturutbytet. Vid besöket fick vi en sång som de brukar sjunga i Kamomilla när det känns riktigt trevligt och bra. Det intressanta är att när de i sångtexten ska framhålla ett viktigt trivselskapande element i staden, då lyfter man fram spårvagnen. Och det är ju lite så vi gör i Lund också. Spårvagnen ska bli en myskatalysator för allt det andra som Lund vill bli förknippad med; forskning, utbildning och innovativa spetsföretag – ja, och Röda Kapellet förstås. Spårvagnen har blivit en myskatalysator också för oss och nu satsar vi för fullt på spårvägsmusik med målet att ha en spårvägsmusikkonsert den 11 december med kompositören och dirigenten Håkan Carlsson. Boka in det datumet redan nu så att ni inte missar det.

Kamomillasången får bli ett litet smakprov. Vi har anpassat den för Röda Kapellet och justerat texten lite för att det ska framgå att den nu handlar om Lund: ”Här i lilla Lund är inte alls så dumt att bo”. Röda Kapellet varsågoda!