Källby dammar. Nej till elljus i Klimatskogen! Nej till kloaktunnel! av Gunnar Stensson

 

Denna gråmulna torsdagsmorgon gick vi från de ännu blommande trädgårdarna i gamla Värpinge by längs Källby dammar till Klimatskogen. De har satt upp en massa skyltar som förbjuder fiske sen vi var här sist. Det tyder på att många metar i dammarna. Där finns gott om fisk. Vi har till exempel sett ål. Träden var ännu lövrika. Lönnarna skiftade i rött. Björnbärsbuskar, vassruggar och höga nässelsnår speglade sig i svart vatten.
   Rader av vita måsar vilade på betongbalkar och stängsel. En orörlig häger och några långnäbbade skarvar spanade efter fisk. Ett svanpar simmade som kung och drottning bland gräsänder och nykomna bläsänder
”Jag tycker inte att stränderna ser trista ut”, sa Anna. ”Tvärtom! Mer som flodstränder i en djungel!
”Ja, titta på pytonormen därborta under pilen! Skinnet blänker”.

Vi var på väg för att se vad som hänt sen sist med Klimatskogen, eftersom tekniska nämnden idag ska besluta om nya entréer, toaletter, elljusspår och grillplatser i naturskyddsområdet.
   Mycket hade hänt. Ett nät av nya grusbelagda stigar slingrar fram mellan träden och ut på den nya gräsmattan där det förr växte fläder och björnbär. Ett flätat stängsel omger den öppna gläntan som ska bli lek- och grillplats. Några träd hade fällts. Kanske är det här linbanan ska ligga?
   En traktor kör grus. Några föräldralediga karlar drar barnvagnar längs de nya stigarna.
   ”Det ser mer ut som en park än som en skog”, sa Anna. ”Men det blir nog bra. Ju fler som kommer hit, desto fler kommer att älska området. Men det får absolut inte bli några elljusspår som fördärvar skogen för djuren som lever här! Nånstans måste de kunna gömma sig!”
 

 

Sedan pratade vi om Görel Svahns informativa artikel Källby dammar kan bli en sjö med trädäck och broar. (Sydsvenskan 18/10).
   Källby dammar är medelpunkt för en mängd ekologiska system. Många arter är beroende av den biologiska mångfalden: flyttfåglar och vandrande fisk, utrotningshotade grodor, bin och humlor, fjärilar och trollsländor.
   Förutsättningen är det ständiga flödet av renat vatten från Källby reningsverk. Sjölunda-förespråkarna talar om risken för virus från mänsklig avföring. Men virus kan renas bort. Tekniken går framåt. Hur skulle det annars vara möjligt att återanvända renat avloppsvatten som sker i storstäder i torrare länder? Där finns väl inga virus.

Ersätta avloppsvattnet med dagvatten från gatubrunnarna? I dagvattnet finns giftiga metaller som aldrig kan renas. Ska de lagra sig på botten? Hur går det då med simfåglarna, grodorna och fisken? Kommer dagvattnet att räcka till? Vad händer vid långa torrperioder? Är det för resten över huvud taget möjligt att leda dagvattnet till dammarna? Nu går bara 10 procent av dagvattnet dit via reningsverket. Behöver dammarna omformas och förses med trädäck och broar? Ska området förvandlas till en sorts badpark?
   Ser dammarnas stränder trista ut? De fem dammarna följer åns mjuka svängar genom landskapet. Titta på kartan! Borde man inte lämna ekosystemen i fred hellre än att braka in med allsköns omformning?
   Bakom oron för dammarnas framtid tornar skräcken för den väldiga kloaktunneln till Sjölunda  upp sig. Sjölunda-dödsdans är ingen Sjösala-vals.
   Magnus Eckeskog försöker lugna oss. Det krävs fler utredningar om några förändringar i området ska ske, säger han. Om!