Ofrivilliga Fake News. Okunniga litteraturkritiker. av Gunnar Stensson

 

I somliga texter på tidningarnas kultursidor dyker det då och då upp påståenden som avslöjar en absurd okunskap om historia och samhälle. Eller bristande engagemang. Ett aktuellt exempel är Gabriella Håkanssons recension av Tsitsi Dangarembas roman En kropp att sörja i Sydsvens-kan den 18 oktober. Textens titel är: ”Lika brutalt som genialt”.
   Recensionens första mening lyder ”Efter lång tid av modernisering blev det land som hette Rhodesia 1979 självständigt från brittisk ockupation och omvandlades till dagens Tanzania.”
   Vad är detta? Modernise-ring? Rhodesia? Tanzania?
   Den utplundrade kolonin Rhodesia omvandlades till Zimbabwe efter ett långt befrielsekrig.
   Tanzania är ett annat land med en annan frigörelsehistoria, beläget norr om den forna kolonin Rhodesia. Sedan nämner Håkansson plötsligt ”frihetskriget i Uganda”, ett litet land som ligger ännu längre norrut, mellan Sudan och Tanzania. Uganda har förvisso haft både militärdiktatur, kaos och krig, men har varken med Rhodesia eller Zimbabwe att göra.
   Jag är övertygad om att Tsitsi Dangaremba har koll på Östafrikas frigörelse från kolonialismen och de fria stater som uppstod under processen. Gabriellas okunskap är inte Tsitsis. Men läsaren kan ju misstänka det – eller i värsta fall tro att det som står i recensionen är sant.
   Redaktionen i Sydsvenskan har inte reagerat på felaktigheterna, men lyckligtvis hittar man lätt andra recensioner som är kunnigare, exempelvis i DN.
   Oftast är Sydsvenskans kultursidor både intressanta och kunniga. På samma uppslag kan man läsa Arvid Jurjaks artikel Utställd kolonialism som är kritisk mot Humboldt Forums jätteutställning om den tyska kolonialism, som också härjade i Östafrika och bland annat experimenterade med koncentrationsläger.

Man kan ha förståelse för att misstag kan förekomma. Men det är inte första gången. För ett par år sedan läste Gabriella Håkansson fel på ett betydligt allvarligare sätt. Den gången dömde hon ut Peter Weiss stora roman Motståndets estetik för att den inleddes av vad hon beskrev som en tråkig och lång inventering av antik konst på British Museum i London.
   I själva verket skildrar romanens inledning några unga tyska antinazisters riskfyllda besök i Pergamon-muséet i Berlin under nazitiden. De studerar Pergamon-friserna och utvecklar romanens stora tema, att den mänskliga kulturen - konsten och litteraturen - alltid bekämpar barbari och våld. Nazister i SS-uniform rör sig i publiken omkring ungdomarna. Spänningen och koncentrationen är intensiv.
   Allt detta gick Gabriella Håkansson förbi.
   Den gången skrev Sydsvenskan en liten ursäkt och rättelse några dagar senare. Det borde de göra nu också.