Tänk, min Mamma bor i en liten by i Frankrike.
125 människor bor där. Byn har sin egen borgmästare, restaurang, bed
& breakfast mm. Men viktigast av allt, de har en lite gamaldags
by-gemenskap. Pappa dog september 2020 mitt i Corona. Jo alla var
försiktiga, alla såg till att inte för många människor hälsade på men
jag tro inte det har gått 3 dag i rad sedan pappa dog utan att mamma
har fått besök eller i vart fall ett knack på dörren och något lite
extra gott.
Mamma har nu tagit över titeln äldst i byn efter pappa.
Som ”la doyenne” av byn är hon lite extra viktig. I söndags fylld hon
95. Tyvärr hade varken min syster eller jag möjlighet att vara där, men
fest blev det. Vänner i byn ordnade och in kom de med ballnger,
girlanger, tårta och glädje på sen eftermiddag. Hon visst att någon
skulle komma men blev otroligt överraskad att köket fylldes av folk.
Tidigare den dagen hade damen som hjälper henne duscha
varje tisdag ringt och sagt att eftersom hon var i den närliggade stan
undrade hon om hon fick lov att kommer förbi och säga grattis. Visst,
mamma blev överraskad, det var en söndag och verkligen en av de få
tider hon har ledig. Damen kom med två speciella bakverk och ville bara
hälsa eftersom hon visst att mammas familj inte kunde vara där.
Det som mamma får från lokalsamhället, mot en viss
betalning, är tabletter upplagt för regelbunden medicinering och
påhälsning av sjuksköterska varje måndag, duschhjälp varje tisdag och
städning 2 timmar varje torsdag. Utöver detta finns det en av byns
boende som får lite extra betalt av byn för att vara behjälplig med det
som behövs bl a att göra inköp vid behov. (Det finns tyvärr ingen
mataffär i byn längre.)
Mamma skriver en check vid behov för att betala saker
eller använder kontanter. Det funkar fortfarande hur bra som helst i
Frankrike.
Visst är den lilla byn i en hörn av Frankrikes Jura,
kanske lite gammaldags, kanske lite vid sidan av världen på sitt sätt
men kanske också vad vi bör önska av framtiden eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar