Jag gick till Lunds stadsbibliotek i fredags för
att läsa den frispråkiga israeliska tidningen Haaretz i
tidningsrummet. Jag sökte en speciell text om Karl Ove Knausgårds roman
Min kamp, del 6.
Det aktuella Haaretz-numret var daterat den 6
maj. Där fångades jag först av en inrikespolitisk debatt om den
israeliska högsta domstolens beslut att fördriva palestinierna från
några byar på Västbanken. Processen hade pågått i årtionden. Långt
ifrån alla israeler gillade domstolens beslut. En kritiker ställde
frågan Is Israel a settler-colonial state? En rasistisk stat som erövrar kolonier och fördriver urinvånarna för att nybyggarna ska ta över.
Eftersom tidningen var tio dagar gammal visste jag att
fördrivningen av palestinierna redan genomförts. Den hade varit blodig.
Att palestinier dödats hade inte väckt större uppmärksamhet.
En stor världshändelse var däremot att israeliska soldater hade
skjutit Al Jaziras reporter Shirin Abu Aqleh som under lång tid följt
utvecklingen på Västbanken. Det har väckt starka reaktioner i den fria
världen och sorg och vrede hos hennes kollegor.
Händelserna gav samma svar på frågan som andra händelser genom
årtiondena gjort. Ja, Israel är en typisk settler-colonial stat. Och
det finns ett samband mellan Israels politik mot palestinierna och tysk
raspolitik under Hitler.
Det jag sökt i Haaretz var inte
information om mordet på Shirin Abu Aqleh utan den israeliske filosofen
Ari Garfunkels ställningstagande till synen på nazismen i den norske
författaren Karl Arne Knausgårds självbiografiska roman Min kamp.
Del sex innehåller en 450 sidor lång analys av Adolf Hitlers liv och
idéer. Knausgård finner att vem som helst i den västerländska kulturen
hade kunnat bli nazist. Han hade själv kunnat bli det om, han vuxit upp
vid samma tid som Hitler. Tankarna är inte originella. Vi vet ju att
professorer i Lund hyllade Hitler på 1930-talet. Jag presenterade
Knausgårds text i VB för något år sedan.
Rubriken på Ari Garfunkels artikel är Why Auschwitz is not another planet.
Ari Garfunkel instämmer med Knausgård. Vi är vana att uppfatta
Auschwitz som om det låg på en främmande planet. Men Auschwitz ligger
här, mitt i Europa, och det som hände i Auschwitz kan hända igen.
Varifrån kom idéerna om ras och rashygien?
Från USA, naturligtvis. Amerikansk ekonomi byggdes upp av
svarta slavar i Södern. Urinvånarna på den amerikanska kontinenten
utrotades. Nybyggarna tog över landet. Det var en typisk settler
colonial state som grundades. Konstitutionen författades av slavägare.
USA försökte under första hälften av 1900-talet styra invandringen så
att endast arier, individer som tillhörde förstklassiga raser, fick
tillträde till Amerika, inte ”blandrasiga” sydeuropeer eller färgade.
Teorierna
som låg till grund för amerikansk lagstiftning hade utvecklats av
”vetenskapsmän” som rashygienikern Madison Grant vars inflytelserika bok
The Passing of the Great Race 1925 översattes till tyska under titeln Der Untergang der Grossen Rasse med en dedikation till Adolf Hitler. Den inspirerade Adolf Hitlers försök att bygga en rasmedveten stat. Som USA.
Det ledde till Auschwitz.
Den amerikanske antropologen Charles Kings stora vetenskapshistoriska verk Den övre luftens gudar
utkom nyss på förlaget Daidalos i översättning av Henrik Gundenäs. Det
är en rik och omfattande bok. Den handlar inte bara om sambandet
mellan amerikansk raslära och Hitlers förintelseteorier, utan där finns
också en bred berättelse om de amerikanska antropologer som genom sin
forskning avförde rasismen och rashygienen från det vetenskapliga
tänkandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar