Stadsparken grönskade i slutet av maj
1970. Gröningen var full med ungdomar. Träd Gräs Stenar framträdde på
Vita Scenen ett par gånger. Annars spelade lokala grupper från Lund. 
Jag hade utsetts av FNL-gruppen att ansvara och samarbetade med
Peter Larsson som senare blev en av de ledande i FIB/K i Lund och hade
Jan Guillou som gäst när Säpo grep honom i samband med IB-skandalen.
Vår förebild var stora improviserade festivaler i USA.
Lilla Teatern var ansluten till arrangemanget. Scenen låg då i en
stor villa på Sandgatan, intill karnevalsområdet. Ett par veckor
tidigare hade Lilla teatern haft premiär på Kent Anderssons pjäs
Flotten. Föreställningen fick goda recensioner i Sydsvenskan och
Arbetet. Femåriga Sara satt i knäet hos killen som skötte ljuset. Hon
ritade också affischen
Två eller tre föreställningar spelades för fullsatta hus (max 70
personer per gång). Karin kom inte hem förrän klockan fyra på natten.
Ett par musiker i Träd Gräs Stenar övernattade hos oss. Vi kände
varandra väl från Framnäs folkhögskola. Dagen efter var alla
dagenefter. Våra kamrater satt på balkongen i utanför vår lägenhet och
drack stora mängder öl.
Motkarnevalen fick ingen publicitet, vare sig före eller efter, men
vi tyckte den var lyckad. Ganska mycket folk och fint väder.
Ho Chi Minh dog i september 1969. Karin och jag hade
nyss kommit till Lund. Nu skyndade vi till Lundagård för att delta i
demonstrationen. Ho Chi Minh som blivit en symbol för den antikoloniala
kampen. Lundagård myllrade av studenter. FNL-flaggor och ett par stora
röda banderoller vajade i vinden.
Vi fick syn på Johan och Anna-Klara, mina gamla vänner från 1954.
Anna-Klara hade en barnvagn med en nyfödd baby. Långt om länge gav sig
demonstrationen i väg. Anna-Klaras mamma stod på trottoaren. När hon
fick syn på oss ropade hon ganska argt att Anna-Klara måste lämna
ifrån sig barnvagnen och gick in i tåget och hämtade den. När vi kom
fram till Stortorget hade antalet demonstranter blivit ganska stort.
Ett par tal hölls. På torget satt en musiker med ett dragspel i knäet.
Det var en skådespelare ur den grupp som hade flyttat till Göteborg
och utvecklats till Nationalteatern. Med sitt dragspel ledde han
sången av ”Befria södern”.
Höstterminen 1969 hade vi flyttat till
studentbostadsområdet i Ulrikedal. Jag studerade med bibehållen
lärarlön kulturgeografi och ekonomisk historia. Karin tog kontakt med
Lilla Teatern. Martin började andra klass och fick kamrater som följde
honom hela vägen till juristutbildningen. I Ulrikedals familjeområde
bodde studenter från Afrika, Asien och Latinamerika. Sara blev snabbt
vän med femåriga Cecilia från Peru och Bontle från Sydafrika. De kunde
springa fritt i det slutna bostadsområdet. En gång stal de min plånbok
När jag i trots och vantrivsel hade avbrutit mina studier
1956 hade universitetet cirka 3000 studenter. Nu var de 21000, sju
gånger så många. Och alla hade fått sin första utbildning i
grundskolan. En kunskapsrevolution och en demokratisk revolution! De
brände sina studentmössor.
Vi som studerade kulturgeografi var inte representativa.
Vi var nämligen nästan alla lärare i åldrarna 30 till 50.
Kulturgeografin var mycket givande. Jag uppskattade särskilt studiebesök
i Malmö och andra skånska kommuner och ett påkostat besök i Köpenhamn
där vi träffade politiker och stadsplanerare. Samtidigt pågick den
stora kommunreformen där just kulturgeografiska frågor diskuterades.
Jag 
Jag hade blivit godkänd FNL:are efter en
studiecirkel där jag lärde mig mycket om basarbete. Stadsdelsgrupp
Söder samlades varje måndag i en lokal i Parentesen. De första veckorna
sålde jag Vietnam-bulletiner i det nybyggda Klostergården. Senare
flyttade jag till Knut den stores torg. Där stannade jag till 1975.
Systemet var stängt på lördagen så där bildades stora köer på
fredagskvällarna. Snön kom i oktober 1969 och låg till april 1970.
Gunnar Stensson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar