FNL och 1970-talets antiimperialism av Gunnar Stensson

Solidariteten med Vietnam var centrum i den globala antiimperialistiska rörelse som kulminerade under 1970-talet. Det var en optimistisk rörelse. Imperialismen skulle krossas och sedan hägrade en jämlik socialistisk värld. Det var de intensivaste åren i Karins och mitt liv. Här följer en koncentrerad. sammanfattning.

1971 avslöjade Pentagonrapporten USA:s lögner om Vietnamkriget. Jag använde den som underlag vid en stor debatt i Heleneholmsskolans aula.
   Nixon utvidgade kriget till Laos och Kambodja och öppnade USA:s förbindelser med Kina i den process som kallades pingpongpolitiken.
   Den maoistiska rörelsen i Sverige, vars främsta förespråkare var Jan Myrdal, växte och tog ledningen i DFFG, de förenade FNL-grupperna.  I själva verket var Kinas intressen motsatta Vietnams. Kina stödde Pol Pot och de röda khmererna i Kampuchea, nuvarande Kambodja.
   När jag som Lunds ombud deltog i DFFG:s kongress i Eskilstuna 1972 förskräcktes jag över det grepp som KFML och maoisterna hade över FNL-grupperna. Samma inflytande fanns här, men i Lund dominerade linjen ”Stöd Vietnam på dess egna villkor”.
   Strax före jul inledde Nixon terrorbombningen av Hanoi. Olof Palme jämförde den med nazisternas förintelseläger.
   Jag bar FNL-märket i skolan, vilket jag normalt avstod från. Sara Lidman talade i det socialdemokratiska Ungdomens hus nära Triangeln i Malmö.
   I Lund genomfördes en bred protestmanifestation annandag jul. FNL:s sånggrupp sjöng i domkyrkan och Karin talade. En moderat lokalpolitiker motdemonstrerade under parollen ”Bomba Hanoi!” Fler bomber fälldes i Vietnam än under hela andra världskriget.
   I september 1973 genomfördes Pinochet-kuppen i Chile med stöd av USA. Anhängare till den demokratiska regeringen lastades på flygplan och kastades i havet.
   Lunds FNL-grupp arrangerade en stor solidaritetsmanifestation i Svaneskolans aula. Huvudtalare var den amerikanska radikalismens ”grand old men” Leo Huberman och Paul M. Sweezy. Av en händelse befann de sig i Lund vid detta tillfälle. Det innebar en utvidgning av Lunds FNL-grupps solidaritets-politik vilket fördömdes av maoisterna.

Samma år avslöjade Folket i Bild/Kulturfront socialdemokraternas hemliga spionorganisation IB. Som alla andra blev jag mycket upprörd när jag förstod att flera kamrater liksom jag var utsatta för hemlig övervakning. Lunds FNL-grupp bjöd in Jan Guillou till ett möte i AF:s stora sal. Följande morgon blev han gripen av SÄPO.
   I Lund ville vi bredda Vietnamsolidariteten genom att skapa en sorts enhetsfront mellan FNL-gruppen, Folket i Bild/Kulturfront, KFML och VPK. Vi skulle genomföra en gemensam demonstation 1 maj.
   Hela vårterminen 1974 förhandlade jag för FNL-grupperna med företrädare för de andra partierna.
   Vid de flesta sammanträdena, som normalt var förlagda till stadsbibliotekets studierum, företräddes VPK av Gunnar Sandin. Sedan tog Lars Bengtsson över. Det var mina första nära kontakter med VPK Lund.
   VPK beslöt till slut att hoppa av enhetsfronten och i stället anordna en egen demonstration. Det innebar att vår demonstration blev övervägande maoistiskt präglad. Det var den största demonstrationen i Lund. Jag höll talet.

FNL-grupperna fick en begäran från Vietnams ambassad att publicera telegram från den vietnamesiska telegrambyrån för att motverka USA:s dominans. Lunds FNL-grupp fick uppgiften. Vietnams ambassad skickade den egna telegrambyråns telex till Lund och vi sammanställde en återkommande nyhetsrapport som hette Telex från Vietnam och sändes till alla FNL-grupper i Sverige. Det var en ganska arbetskrävande uppgift, men den ledde också till ökad kunskap och ökat förtroende
  I USA växte motståndet mot Vietnam-kriget. I Lunds FNL-grupp fanns flera amerikanska desertörer. Watergateaffären hade länge försvagat USA och ledde 1974 till att Nixon tvingades avgå.
   1974 adopterade Karin och jag en koreansk flicka som döptes till Johanna och blev en syster till Sara. Vi hade föregående år flyttat till Klostergården.
   På våren 1975 invaldes jag i DFFG:s styrelse. Före valet genomfördes en omröstning som visade att jag var den styrelsekandidat som hade lägst förtroende i årets kongress.
   USA förlorade Vietnamkriget och de sista trupperna flydde hals över huvud från Saigon till de amerikanska fartygen i hamnen. Helikoptrarna slängdes i havet. 

 

FNL-gruppens sånggrupp hade repetitioner varje vecka och framträdde vid möten i hela södra Sverige. De följde noggrant krigets utveckling och blev mycket skickliga. Ofta talade Karin. Så småningom antog gruppen det vietnamesiska namnet Giai Phong, Befrielse.
   De sammanställde en krönika om Vietnamkriget som bland annat framfördes i Lunds konsthall. En av medlemmarna, Kaya Ohlander, blev professionell och var länge medlem i Röda Bönor.
   Jag stannade i DFFG:s styrelse till augusti 1976 men kunde inte förhindra maoisternas politik som kulminerade när en delegation från DFFG:s styrelse besökte Pol Pot i Kampuchea.  Styrelsen bildade en solidaritetsorganisation för Kampuchea och överförde DFFG:s tillgångar dit.
   I Lund tog Beppo Persson och jag initiativ till organisationen Solidaritet med Vietnam som fortsatte solidaritetsarbetet 10 år till. Vi brukade sammanträffa hos Tommy i ett av de gamla husen för järnvägsanställda vid Slöjdgatan. Vi arrangerade flera offentliga möten, bland annat med Anita Gradin, socialdemokratiskt statsråd, och Sven Öste, DN:s USA-korrespondent.
   Vid årsskiftet 1978-79 befriade Vietnam Kampuchea från Pol Pots röda khmerer och avslöjade folkmordet. Vi arrangerade ett möte i Malmö där jag skulle debattera med Jan Myrdal, men han valde i sista stund att avstå.

Rätta gärna felaktigheter och tillför nya fakta i kommande nummer av VB.