Bild från Finns 80-års firande
Som VB kunde meddela i förra numret så
har Finn avlidit. Vi har förståt att hans familj önskar hålla en mindre
familjebegravnimg.
För VB var Finn en mycket viktig person. Han deltog både som redaktör
och skribent under många år. För att friska upp minnet så kommer vi att
återge några av hans texter.
Att välja är inte lätt, det finns hundratals, så den här veckan
tackar jag Per Roijer för urvalet och återger två typiska
Finn-skriverier som belyser både hans politiska resonerande stil och
hans idrottsintresse.
Det svåra valet
Sent omsider har jag insett att jag levde min barn- och ungdom i
Stockholm under en period som skulle kunna kallas stadstrafikens
guldålder. Det var tiden kring andra världskriget då alla i huvudstaden
gick, cyklade, åkte spårvagn eller tog trådbussen. Det fanns också en
del hästar. Jag var god vän med mjölkutkörarens häst, så när den första
bilen parkerade på Arbetaregatan tog jag en sten och krossade
vindrutan. En av de få framsynta handlingar jag begått.
Anledningen till att jag berättar detta är att jag hamnat som
suppleant i Lunds gatu- och trafiknämnd och därmed på olika sätt blivit
varse hur svårt det är att driva en vettig trafikpolitik. Det är ett
ständigt val mellan pest och kolera.
Ta det här med bussarna. De utspyr ju en stor mängd av giftiga
dieselavgaser och bör därför egentligen inte finnas i tättbebyggda
områden. Men bussarna är ju samtidigt de enda verkliga alternativen till
bilarna, eftersom återinförandet av trådbussar av de flesta anses vara
alltför utopiskt.
Diskussionerna kring om SJ-bussarna ska stå på Clemenstorget, i
kvarteret Galten eller någon annanstans visar att alla ståndpunkter är
felaktiga på någon väsentlig punkt. Anhopningen vid Galten skapar
svåra problem i centrum. Clemenstorget kan låta bra, men vägen dit är
lång för bussarna, som till stor del kommer från öster och väster - och
dessutom tycks inte så många bussresenärer vilja byta till tåg. Att
helt avstå från huvudterminal och i stället ha en massa ändhållplatser
är inte alltför lockande, eftersom Lunds centrum trots allt är ganska
litet.
Ett annat problem är om man ska bekämpa både bilismen och busstrafiken,
eftersom de ju båda är miljöförstörande. Här anser jag dock att man
måste göra ett val och konsekvent försöka öka fördelarna för dem som
åker buss. Sedan får man arbeta för återinförandet av trådbuss, rening
av dieselavgaser och mindre, kanske gasdrivna bussar. Och så
mjölkhästar förstås!
Dan-Link och Scan-Link
Om järnvägar finns allt gott att säga, men den ståndpunkten tycks inte
vara helt oproblematisk om man ska tro Vpk-Lund. Dess styrelse anser
nämligen att Vpk i sitt förslag till "Näringspolitiskt program" inte
tillräckligt tagit ställning mot alla fasta förbindelser mellan Sverige
och Danmark. Vpk-Lund kan då inte tänka sig en järnvägstunnel mellan
Helsingborg och Helsingör. Som skäl anges bland annat att en rad hamnar
skulle utarmas. Gods skulle fraktas på tåg i stället för på båtar. Men
detta motsägs å andra sidan av argument nummer två, nämligen att den
fasta förbindelsen inte behövs då färjetrafiken på Dan-Link mellan
Helsingborg och Köpenhamn redan uppfyller godstransportbehoven.
Ett annat argument, att genomströmningen av syrerikt vatten skulle
förhindras av en tunnel är väl inte helt trovärdigt. Men idag när
gröna vågen med all kraft väller
in över vpk dominerar miljöargumenten över allting annat.
Om man vill rädda Östersjön sker det inte bäst genom att bekämpa
tågtunnelbygget utan genom att minska kemikalieanvändningen i jordbruket
och genom rening av fabriksutsläpp.
Att välja
Precis som man måste göra ett val mellan bussar och bilar måste man på
längre sträckor välja mellan bilar och tåg. Tågen måste ges en positiv
särbehandling, som det heter när man är partisk. Skandinaven och
fastlandseuropen måste fås att tänka: - ah, det finns en fast
tågförbindelse, då tror jag att jag lämnar bilen i garaget! Scan-Link
ska enligt välunderrättade källor vara ett Volvoprojekt som går ut på
att bilar och långtradare från Norge och Sveriges västkust lätt ska
kunna ta sig ner till kontinenten. Iden i sig är sund om man i stället
tänker i tågbanor ty Sverige behöver en närmare anknytning till Europas
många kulturländer för att motverka inflytandet från USA. En tågresa
är på många sätt bildande; man läser, samtalar, betraktar främmande
vyer. Den goda elektriciteten förser loket med avgasfri energi. Ett
sådant transportmedel måste vpk kämpa för, inte i onödan
misstänkliggöra.
Men vpk Lunds intresse för hamnar och sjöfart är nytt och säkert
välbehövligt. Frågan är väl ändå om vi som utpräglade landkrabbor har
den rätta kompetensen. Jag kan till exempel mycket väl tänka mig att en
järnvägstunnel mellan Sverige och Danmark inte på ett avgörande sätt
påverkar sjöfartens kris.
Finn Hagberg
Lopp på långfredagen
Som trogna VB-läsare vet brukar vpk IF ordna motionslopp vid
en del helger. Julafton springs Vilhelm Ekelundloppet mellan Eslöv
och·Lund och på nyårsafton Bugge-Wickselloppet upp mot Lineros kullar.
Inga priser och anmälningsavgifter förekommer. Man springer, går eller
cyklar i maklig takt.
Ett liknande lopp instiftas nu på lånfredagmorgon och
tillägnas persienkännaren och alkoholproblematikern Eric Hermelin, som
tillbringade en stor del av sin tid på S:t Lars. Eftersom det är
långfredag utgår loppet från domkyrkan och avslutas på Korsgatan. Vi
springer via Rydes undergång, Rinnebäcksravinen, Värpinge och
Höjeådalen till S:t Lars, där det rastas. Stretching samt lärda samtal
om persisk visdomslitteratur kan möjligen förekomma under denna paus.
Sedan springer vi utmed E66 mot Råbyvägen och vidare till
ett hus på Korsgatan där konstnären GAN föddes. Kanske får vi saft och
bullar här.
Samling utanför domkyrkan långfredag kl 09.00. Meddela gärna Finn Hagberg
Texterna är hämtade ur VB nr 13 1987
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar