Klostergårdsstationen har förvandlat Klostergården av Gunnar Stensson

Förväntansfulla står vi vid Nordanvägs västra ände och betraktar hur Klostergårdens egen station – Lunds Södra – börjar avslöja vilka ytor och former som ska utmärka den när den till slut blir färdig. Den smala cykelvägen ned till passagen under järnvägen kommer att få gröna gräsmattor på ömse sidor, kanske också blommor och buskar. Den ska asfalteras. På Källby-sidan delar den sig så att en väg leder söderut och den andra norrut längs Åkerlunds och Rausings väg.
  Nu passerar ett Öresundståg tyst på väg till Köpenhamn. I bakgrunden syns Åkerlunds och Rausings stora tegelbyggnad som i framtiden kanske blir skola eller används för andra sociala eller kulturella ändamål. En stor skylt på gaveln uppmanar oss att hyra en lokal i Lyckobacken. 

            

En lång bred trappa i två avdelningar leder nerifrån passagen upp till den långa perrongen. En sluttande väg gör perrongen tillgänglig för rörelsehindrade.
   Svarta bullerskydd blänker i solen. De skymmer det gamla skräpiga industriområde där ingen människa ännu bor, men som på sikt ska kallas Källbystaden när de gamla fabrikslokalerna och magasinen rivits, marken rensats, gator och kvarter anlagts.
   Klostergårdsstationen ska tjäna invånarna i två städer – Klostergården och Källbystaden. Bullerplanken isolerar dem från varandra, men de hamnar på samma tåg. Men det dröjer minst ett decennium innan vi får se någon Källbystad

”Vi kommer ju sällan ta omvägen till Nordanväg när vi ska gå till stationen. Närmaste vägen dit blir den som går mellan fotbollsplanerna och koloniområdet Klostertäppan,” påpekar du.
   Vi går dit och tittar. De fem daggiga fotbollsplanerna skuggas av Sunnanvägs lindallé. En flock betande måsar flyger upp. Vi passerar koloniträdgården vars port står öppen.
   ”Den här vägen till stationen kommer vi som bor vid Vårvädervägen och Sunnanväg välja. Det tar bara fem minuter att gå dit.”
   ”Och efter en halvtimme stiger vi av i Hässleholm eller Köpenhamn,” tillägger du.
   Men tills vidare är entrén till perrongen avstängd och blockerad av en hög trave betongsyllar.

Vi fortsätter söderut till tunneln i höjd med Sunnanväg. Här pågår inget arbete, men tunneln under järnvägen är klar. Vi ser en förvildad svartvit katt som tycks instängd i spårområdet.
   ”Synd att de inte släpper igenom oss”, säger du. ”Det här är vår närmaste väg till Höjeåns naturskyddsområde.”
  Vi fortsätter ner till ån och passerar bro-området vars väldiga nya betongytor glänser av nymålade graffiti. Så går vi den vanliga svängen genom Höjeå naturskyddsområde längs med dammarna, över bron och tillbaka hem längs åkrarna på Flackarpsidan.