Det samhällssystem som utvecklade vårt
välstånd, vår rikedom och vår kultur under de två senaste århundradena
ledde samtidigt under ytan till den globala ekologiska krisen.
Marknadens tid är krisernas tid.
Medan vi blev allt rikare förde tillväxten oss allt
närmare klimatkatastrofen. Den globala uppvärmningen, arternas
undergång och det ohållbara utnyttjandet av jordens begränsade resurser
blev sakta uppenbara under de fem senaste decennierna.
Först reagerade vi med förnekelse och lögner men det
fungerar inte längre. Nu har vi alltid den ekologiska katastrofen inför
våra ögon.
Samtidigt fortlever våra inrotade destruktiva
förhållningssätt. Plötsligt invaderar Ryssland Ukraina. Krigsindustrin
blomstrar. Resursförstörelsen ökar. Ryssland utnyttjar sin vetorätt i
FN:s toppmöte.
Plötsligt stoppas tillförseln av olja och gas. Energipriserna
blir skyhöga och inkomsterna för världens olje- och gasbolag
fördubblas. Investeringarna i kol och olja växer. Norge ökar sin
gasproduktion och planerar att utnyttja tillgångarna på Grönland. Vi
sitter fast i de befintliga systemen och fördröjer energiomställningen.
Samtidigt försöker vi minska vårt fossila beroende.
IEA, det internationella energiorganet, presenterade i våras en rapport
med budskapet att utvinningen av fossila bränslen måste stoppas. EU
antog ett program mot fossila bränslen. De stigande priserna på gas och
olja ökar våra satsningar på bioenergi, vind- och solenergi.
Samtidigt kommer förnekande partier till makten i
Europas länder. I den regering som ska etableras i Sverige nästa onsdag
är Sverigedemokraterna största parti. De lever kvar någonstans på
1950-talet.
I Sverige är skogsindustrin central. Papper, byggmaterial och
bioenergi efterfrågas. Stora industrier som SCA äger skog, brukar skog,
tillverkar byggmaterial, pappersmassa och papper och producerar stora
mängder biobränsle till våra bilar.
Samtidigt drabbas våra skogar av kalhyggen och
artutrotning. Den ekologiska mångfalden dör. Skogarna förlorar sin
förmåga att fånga koldioxid. Vi är medvetna om detta, men många av dem
som tjänar på produktionen korrumperas av vinstmöjligheterna.
I Kina och Indien ökar ännu kolproduktionen. I flera utvecklingsländer råder akut energibrist.
Situationen är kaotisk och oöverblickbar. Varje
ny kris måste mötas ur ett klimatperspektiv. Kanske befinner vi oss i
en fundamental omställningskris som kan rädda oss från de värsta
konsekvenserna av en klimatkatastrof. Det blir värre innan det kan bli
bättre. Allt beror på hur människan möter verkligheten de närmaste
åren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar