När man läser Ulf Nymarks artiklar i Veckobladet känns såväl tonfall som argumentationsteknik igen. Nymark har nämligen, alldeles på egen hand, lyckats återuppväcka ett av de sämsta dragen inom 1970-talets vänsterrörelser: den otyglade rättrogenheten till förmån för den egna sekten, och demoniseringen av dem som står en närmast politiskt. Inom gamla KPML(r) fanns de uttalade specialister inom denna genre, men nog var vi medskyldiga lite till man och kvinns när det begav sig.
Hur ska man annars kunna förstå Nymarks bägge artiklar i förra VB? I den ena behandlar han ett beslut att avvisa en särskilt bussgata från Mellanvångsvägen ut på Norra Ringen. Miljöpartiet och vänsterpartiet utnämns till nya medlemmar i den breda ”bilsvärmarfront”, som nu enligt Nymark omfattar samtliga partier utom hans eget, som är representerat med ett av 65 mandat i kommunfullmäktige. Det ser illa ut för miljöpolitiken i Lund, även efter ett eventuellt regimskifte i Lund 2010…
Att det har funnits starka invändningar mot den föreslagna lösningen, som har med trafiksäkerhet för barnen i området att göra, är naturligtvis i detta sammanhang oviktigt, och inget som behöver nämnas när resten av de rödgröna partierna snabbt och enkelt ska förpassas till motståndarlägret.
I den andra artikeln utses vänsterpartiet, vid sidan om Sverigedemokraterna, till de största motståndarna mot information om klimatfrågan. Bakgrunden är att Nymarks eget parti föreslagit att Lunds kommunfullmäktige att ordna en visning av Al Gores berömda klimatfilm för samtliga ledamöter. Vänsterpartiets representant i fullmäktiges demokratiberedning ifrågasatte, på rent principiella grunder, det riktiga i att kommunfullmäktiges organ röstar om vilka filmer som ska visas för ledamöterna. I den nymarkska retoriken förvandlas detta omedelbart till ett motstånd – mot den aktuella filmen! Den minst sagt problematiska ansatsen att en majoritet av kommunfullmäktiges partier ska ordna politisk filmvisning för minoriteten förbigår Nymark med tystnad, när syftet är att demonisera vänsterpartiet till förrädare i miljökampen.
2 kommentarer:
Huvudet på spiken! Varken sd eller v har kritiserad varken Al Gores film eller klimathotet som sådant. Vad båda partierna vände sig emot var, som Persson skriver, det principiellt riktiga i att fullmäktiges majoritet ska kunna använda fullmäktige som ett instrument för att föra ut opinionsbildande filmer.
Man bör också ha i åtanke att denna diskussion skedde inom just demokratigruppen. Personligen tycker jag det vore helt bisarrt om en grupp av fullmäktiges partier, vars uppgift är att gynna den lokala demokratin, skulle besluta om visande av opinionsbildande film för samtliga ledamöter. Det är inget fel i att bedriva opinionsbildning mot fullmäktige, men det bör ske i andra former och är knappast att betrakta som en demokratifråga.
Förlåt, med Persson så menade jag "olsson" i mott förra inlägg. Såg inte att skribenten var en annan än den som står som "Upplagd av".
Min förra kommentar kanske kan redigeras så att "Persson" byts ändras till "Olsson"? (och denna kommentar tas bort...)
Mvh
Erik
Skicka en kommentar