Att skriva om historien av Gunnar Stensson

Historien ger Carl Rudbeck problem. Den stämmer inte med hans föreställningar.
1975 jublade världen. Också många amerikaner. USA lämnade Vietnam. En femtedel av Vietnams skogar och enorma åkerarealer hade blivit förödda med napalm, växtgifter och konventionella bomber. Tre miljoner vietnameser och 55 000 amerikanska soldater var döda.
Den lite till åren komne Carl Rudbeck, fanatisk USA-hyllare, skriver i Sydsvenskan (29/10) helt sonika om historien. Han jublade inte 1975. För honom var USA:s uttåg hemskt. En personlig besvikelse, ju. Men han borde för sin egen skull kolla i en uppslagsbok innan han ger efter för sina känslor nästa gång.

Båtflyktingarna
Båtflyktingarna och den komplexa tragedi vari de ingår är ett mörkt kapitel i historien, i Kinas och USA:s liksom i Vietnams. Men det var inte så som Carl Rudbeck tror.
Kina förberedde tillsammans med Pol Pot en invasion i Vietnam. Men Vietnam störtade Pol Pot och avslöjade de röda khmerernas massmord på intellektuella och stadsbefolkning, minst 1,5 miljoner, det värsta sedan nazisternas utrotning av judar, zigenare, homosexuella och ”mindervärdiga raselement”.
För den insatsen borde världen ha tackat Vietnam.
Den kinesiska invasionen i det av kriget utarmade Vietnam ägde rum 1978, men slogs tillbaka.
Under konflikten kom vietnameser med kinesiskt ursprung i kläm. Deras lojalitet betvivlades, trots att många av dem var krigsveteraner och inte quislingar som Carl Rudbeck tror. Många tvingades fly. De blev båtflyktingarna.

Kambodja
Pol Pot flydde med sina fruktade röda khmerer till gränsen mot Thailand. Där fick han stöd av de påstått humanitära länderna USA, Storbritannien och Kina med vapen och ekonomi. De röda khmererna kunde fortsätta att mörda i de områden som inte skyddades av Vietnam. Han fick representera Kambodja i FN.

Kriget mot Vietnam
USA:s och Kinas krig mot Vietnam genom deras ombud Pol Pot (som stöddes av Jan Myrdal och kompani) fortsatte till 1989 och hade syftet att få Vietnam att förblöda, ”to bleed Vietnam white”. Först efter 1989 lämnade USA Vietnam i fred. Då var vietnameserna för trötta för att jubla. Och västvärlden skämdes.
Det fria och fredliga Vietnam intog på 2000-talet sin plats bland Asiens tigerekonomier. Amerikanska soldater som lidit av kriget, om än i oändligt mycket mindre grad än vietnameserna, kom på besök och hälsades som vänner. Försoning, trots USA:s illdåd. Så kan det gå när USA till slut låter ett land vara i fred.
Men det vet inte den lite till åren komne Carl Rudbeck.

Heja USA
Naturligtvis hejade Carl Rudbeck på USA när Irak invaderades. Större delen av världens befolkning insåg att det var ett brott redan 2003. Men inte Carl Rudbeck. Hans stoltaste stund var när den segerrusige Bush i bästa Hollywoodstil utropade ”Mission accomplished”.
Nu närmar sig slutet. Då konstaterar Carl Rudbeck: ”USA kan inte lämna Irak”.
Han bygger sin åsikt på Vietnamkriget i den propagandaversion som sedan årtionden avslöjats som en härva av lögner, inte minst av amerikanerna själva (utom Bush, förstås), och som etsat sig fast i hjärnan på den lite till åren komne Carl Rudbeck. Därifrån lär den aldrig försvinna. Men den hör inte hemma i Sydsvenskan. Tidningen är bättre än så.
Det är utmärkt att regeringen nu vill göra historia till ett kärnämne. Så får dagens ungdom tid att ta till sig fakta, till exempel ur en uppslagsbok, och rustas mot reaktionära ideologers historieförfalskningar.