Sverigedemokraterna och vi, del II av Sten H.

I ett inlägg i förra veckans VB tog jag upp det faktum att Sverigedemokraterna gick starkt framåt i förra årets val och att de kan komma in i riksdagen vid nästa val. Det ställer alla partier inför problem, både vad gäller hur vi ska bemöta deras agitation och hur vi ska hantera dem i de församlingar där de blir representerade. Jag kallade dem ett missnöjesparti och talade för att vi ska visa respekt för många av de människor som i sitt missnöje röstar på dem. Det gäller förstås inte alla: bland de missnöjda finns det väl också en bottensats av äkta rasister, och inte minst verkar den vara representerad bland ledande i partiet. Men, och det är det viktiga, de röster de får kommer från människor som känner sig otrygga i ett samhälle de inte längre känner igen. De förändringar som Sverige genomgått sedan 1990 med arbetslöshet, privatisering, omstrukturering, invandring m.m. bygger under en otrygghet som Sverigedemokraterna kunnat exploatera.

Affärsidé: främlingsfientlighet
Jag skriver Sverige men det här gäller såvitt jag förstår nästan alla länder i Västeuropa. Härom helgen visade det sig i Schweiz, detta land av konsensuspolitik och stabilitet, där det främlingsfientliga SVP fick nästan 29 procent av rösterna, samtidigt som socialdemokraterna åkte ner till 19 procent. Det intressanta här är att SVP är högerinriktat, lett av en mångmiljonär och med en nationalkonservativ inriktning. Detta till skillnad från t.ex. Dansk Folkeparti som har en välfärdspositiv och halvt socialdemokratisk hållning. Det gemensamma är förstås främlingsfientligheten, det är den som ger framgången.
Främlingsfientligheten är alltså varumärket, affärsidén, och sen kan resten av politiken vara lite hur som helst. Det är det tydliga utpekandet av invandringen som enda orsak till all otrygghet som är utmärkande. Det påminner faktiskt om nazismen i Tyskland som var en egendomlig blandning av konservatism, socialism och nationalism, men som tydligt pekade ut judarna som orsaken till de sociala och ekonomiska problem människor kände av. Botemedlet var bara ett: eliminerandet av den judiska befolkningsgruppen. På samma sätt är det med sverigedemokraterna: stopp för invandringen och repatriering av invandrare. På partiets hemsidor sammanfattar man sitt program;
Nej till EU, 3 rader
Nationell och social rättvisa, 9 rader
Brottslighet, missbruk och sjukskrivningar, 5 rader
Skatterna, 5 rader
Sysselsättningen, 5 rader
Invandringen, 28 rader
Utöver invandringen handlar det om att skatterna är för höga, att skendemokrati råder, att västerlandets kristna etik ska värnas, att brottsligheten är för hög och sjukskrivningarna är för många och att ett gynnsamt företagsklimat är önskvärt. Man skulle kunna ta det för en blandning av sådana tankar man under åren mött i den enklare agitationen från kristdemokrater och moderater (innan de blev nya!), allt tillspetsat med en kraftig dos av nationalism.

Hur kan sd bemötas?
Kan då detta bemötas? Jo, det borde vara möjligt. Det är ett högerprogram av enklaste snitt och det är som sådant det bör exponeras. Att det vinner anklang i högerkretsar, inte minst bland de som känner sig hemlösa efter moderaternas nya framtoning kan vi säkert inte hindra och det får bli de borgerliga partiernas problem. Men det borde vara fullt möjligt att inför de grupper inom arbetarklassen som känner sig otrygga och hotade under samhällsomvandlingen gå till motangrepp och påvisa att det är reaktionära och högerinriktade åsikter som präglar partiet. Partiet har inget som pekar framåt eller går till grunden med de samhällsproblem som globalisering, teknisk utveckling, strukturförändringar, miljöfaror etc åstadkommer. Människor kommer att inse att de utmaningar som samhällsutvecklingen ställer oss inför inte kan effektivt bemötas med viftande med svenska flaggor.

Flaggviftande
Men själva invandringen då? Ja, det är den och enbart den sverigedemokraterna vill tala om. Då måste lösningen vara att förneka dem det. Det swkulle vara dumt att förneka att invandringen ger upphov till problem, i skolor, i bostadsområden etc. Det är inte lätt att ta emot och snabbt absorbera stora grupper människor i ett samhälle och vi har inte varit särskilt bra på det heller de senaste årtiondena. Men där kan man sätta stopp och säga att man har en helt annan åsikt än sverigedemokraterna i frågan om invandringspolitik och sen låta bli att käfta emot dem. I stället ska man ta upp hur de ser andra sociala frågor: privatiseringarna, skattesänkningarna till höginkomststagarna, klimatfrågan, vård, skola, omsorg. Hur ser de förresten på USA-imperialismen som är den drivande i att producera flyktingar just nu? Hur ställer de sig till klassklyftorna, jämlikheten mellan könen, ungdomens bostadsfrågor etc? Alltså, inte ge efter en tum för främlingsfientligheten, men förneka dem diskussion på deras hemmaplan där de är vana att vinna.
Det finns undersökningar gjorda över sd:s insatser i de kommunala församlingar där de redan har suttit en period. Det visar sig då att de nästan aldrig har gjort någonting, i den utsträckning de alls de har suttit på sina platser. Motionerna brukar inte gå längre än till flaggviftande. Karakteristisk är sd:s motion till kommunfullmäktige i Lund, aktuell på oktobersammanträdet: de vill att Lunds kommun polisanmäler sig själv för diskriminering mot svenskfödda när det gäller anställningar hos kommunen. Det är inte värt papperet det är skrivet på.

Bojkotta inte, visa på tomheten!
Det är möjligt att det är först efter en mandatperiods deltagande i de beslutande försam¬lingarna som man kan visa på hur meningslösa proteströster på sverigedemokraterna är. Desto viktigare är det att bemöta dem, inte med bojkott eller uteslutning utan genom argument i sakfrågor. Alla erfarenheter säger att isolering och försök att utestänga dem från styrelser etc. slår åt andra hållet. Då odlas bara martyrskap och anklagelser för bristande demokrati. På samma sätt är det för ett missnöjesparti (i god mening!) som vänsterpartiet felaktigt att sluta sig samman med borgare och sossar för att hålla sverigedemokrater ute. Det är tvärtom genom att släppa in dem och visa på tomheten i vad de har att komma med som de kan bemötas.
Det finns naturligtvis inga enkla recept i politiken, och det faktum att främlingsfientliga partier i land efter land når framgångar, visar på svårigheterna att bemöta dem.. Enkla förklaringar som deras vinner alltid gehör, åtminstone till en början.
Till slut: jag är ingen speciell kännare av främlingsfientlighet och dess politiska uttryck. Men jag är oroad över den passivitet och rentav uppgivenhet det finns inför sd:s uppträdande. Det jag skrivit här är i hög grad inspirerat av det utomordentliga anförande Herman Schmied höll första maj i år i Trelleborg. Han uttryckte sig kunnigare och mer nyanserat än jag och jag är förstås ensam ansvarig för vad jag skrivit. Det skulle vara roligt att höra fler röster i det här ämnet, t.ex. från dem som själv mött sverigedemokrater i parlamentariska församlingar.