Jag läste förra veckan med intresse dv:s och mp:s gemensamma motion om spårväg på Autostradan Malmö–Lund (var s och v inbjudna att medsignera?). Mina tankar gick till Paris. Frankrike går i spetsen för spårvagnens europeiska renässans och Paris har hittills fått fyra nya linjer. T3 som är cirka en mil lång och invigdes i fjor är den mest centrala av dem. Den går perifert i södra delen av staden och binder samman en rad radiella metrolinjer.
Det intressanta i sammanhanget är att den delvis följer en stor stadsmotorled, ”la grande ceinture”. Den är sexfilig, men när spårvägen kom och behövde plats på lång sträcka fick antalet filer där reduceras till fyra, och de återstående gjordes något smalare. Går det i Paris borde det alltså gå i Skåne. Men detta med Autostradans mittremsa väcker frågor. Den befintliga remsan är smal och rymmer inte ens ett enkelspår. Minst en nuvarande körfil behöver tas i anspråk. Det låter sej naturligtvis göra. Vad Vägverket har diskuterat är ju att låta bilar köra i vägrenarna, och dit kan de makas ut när spårvägen ockuperar en eller två mittfiler. Då är det inte längre en motorväg utan en motortrafikled där hastigheten måste sänkas, men inte mej och miljön emot.
Det finns två stora fördelar med förslaget. En är som påpekas att en ny och viktig del av Lund får spår, en annan att det är relativt billigt eftersom både mark och underbyggnad finns. Inga tredskande markägare är inblandade, så snabbt kan det gå – om den politiska viljan finns. Men det finns också nackdelar med dragningen. En styrka med snabbspårvägar är att hållplatser kan läggas relativt tätt och skapa nytta för fler, men utmed Autostradan är det egentligen bara Åkarp som har en naturlig mellanhållplats på sträckan. Ligger spåren i mitten måste vägbanorna svängas ut för att ge plats för plattformar på sådana ställen.
Det är möjligt att en grundlig utredning skulle finna totalekonomin bättre med en annan sträckning. Men å andra sidan har spårvagnstrafik mellan Malmö och Lund utretts många gånger sen den första studien 1896. Nu börjar det bli dags att komma till skott.
PS Jag har i flera sammanhang förespråkat en ESS-etablering i Lund. Bertil Egerö tenderade åt en annan uppfattning förra veckan, och det är inget konstigt med det. En detalj dock. Det talas om riskabla vätgasmoln. Mina kunskaper i kemi är rudimentära, men med tanke på vätets atomvikt tror jag att ett sådant moln snabbt skulle förflyktigas.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar