Teater i Lund: lånta fjädrar och fattiga idealister av Gunnar Stensson

Lunds teaterförening administrerar mycket av teaterlivet i Lund. Nu befinner föreningen sig i ekonomisk kris. Biljettintäkterna har halverats. Kostnaderna har stigit. Bidraget från Lunds kommun har sänkts till 150 000. Stadsteatern har höjt hyran och avskaffat Teaterföreningens förtur till scenen. Vi har tvingats avstå från krävande uppsättningar och förlägga andra till scener där de går med förlust också när de är fullsatta.
Teaterföreningen förhandlar nu med Lunds kommun om ett nytt avtal. De praktiska och ekonomiska villkoren måste förändras radikalt för att en verksamhet av rimlig omfattning och kvalitet ska kunna upprätthållas.
Halveringen av biljettintäkterna visar att krisen inte bara ekonomisk. Att förköpa en biljett innebär ofta en chansning. Man vet inte vad man får. Gästspelen från Riksteatern och andra producenter omfattar i regel bara en enda föreställning. Förhandsinformationen är begränsad. Här har pressen ett delansvar. Regissörer, skådespelare och musiker kommer hit som halvt okända gäster utan lokal förankring. De får chansen att visa upp sig för t ex 130 åskådare en enda kväll. Sen drar de vidare utan annan feedback än responsen på denna enda föreställning. Och de 130 nöjda eller kritiska åskådarna skingras bland 100 000 andra lundabor.
De lokala gruppernas föreställningar på de fasta teatrarna i Lund som Sagohuset, Månteatern och Lilla Teatern spelas flera kvällar och ses därför av fler. De är viktigare för kulturlivet än Riksteaterns nedslag med uppsättningar som skapats i andra delar av landet.
Succén med ”500” visar samma sak. Lundaborna strömmar till föreställningar som kan växa genom att spelas kväll efter kväll och som har lokal förankring.
Det betyder inte att gästspelen är oviktiga. De ger det lokala teaterlivet nya impulser. Men regelbunden tillgång till en stor, modernt utrustad scen är en nödvändighet för att ta emot tekniskt krävande uppsättningar. Den förutsättningen saknas idag.
Det betyder i förlängningen att ett nytt teaterhus måste byggas. I en modern teater kan också ett fruktbart samarbete med Malmö etableras. Det samarbetet kan leda till en fast lundaensemble. Idag tvingas vi dra oss fram med kompromisser och improvisationer. För att orka med det krävs ett rejält kommunalt stöd omfattande såväl lokaler som pengar.
I längden kan teatern i Lund inte enbart bygga på kombinationen fattiga idealister och lånta fjädrar från kommuner med ett generösare kulturliv. Det passar inte en kulturhuvudstad.