Nya soldater till krigets Afghanistan av Anders Davidson

Efter påsk skickas nya soldater till krigets Afghanistan. De kan få det svårt. De har av uppgifter i media att döma inte kunnat fullgöra sin utbildning.
De skulle nämligen fullt utrustade och beväpnade möta lokalbefolkningen på Rinkebytorg. Tanken var att låta dem röra sig bland civilbefolkningen i multikulturell miljö; så soldaterna fick ”prova hur det känns att vistas på en plats där olika språk och kulturer sammanstrålar". Innan de liksom landar i norra Afghanistan...
Pressmeddelandet kom den 1 april. Folkpartiets Lotta Edholm trodde att pressmeddelandet var ett aprilskämt. Förstår henne. Moderaternas Mahmood Fahmi oroas av att folk kan känna att ”den svenska militären övar bland oss bara för att vi är invandrare”. Förstår honom. Vänsterpartiets Ann Margarethe Livh har "svårt att inte uppfatta detta som ännu ett steg i att utmåla invånarna i förorten som potentiella fiender" (efter bl a Rosengårdsrapporten). Instämmer.
Men Livgardets informationschef förstår alls inte. Hon säger att "Det är en högst fredlig övning" och att den "går till precis som om de var i fält": – Vi kommer att gå runt och säga: ”Hej, hur mår du?”. Det dominerande arbetet inom utlandsstyrkan är ju att knyta kontakter och ha en dialog med lokalbefolkningen...
Att valet föll på Rinkeby motiverar informationschefen med att "Soldaterna behöver en plats som är lätt att ta sig till". Kanske borde de stanna där. Avståndet mellan Kungsängen och verkligheten i Afghanistan är uppenbarligen oändligt. Vet inte vilket som är värst: att med militär ockupera Rinkebytorg eller att strosa runt, typ, i multikulturella Mazar-i-Sharif; en AK-5:a på axeln, ett leende och "Tjaba, läget"? på läpparna. Förmodligen är det lika illa vilket som.