Staden Lund i ett 40-års-perspektiv; Synpunkter på översiktsplanen av Gunnar Stensson

På kartan liknar Lunds kommun en höna. Strupen blottas mot Staffanstorp, näbben hackar i Lomma, den röda kammen retar Kävlinge och Eslöv, stjärten kittlar Sjöbo och gumpen trycker mot Svedala.
Kommunens hjärna är staden Lund. Där bor drygt 80 000 av invånarna. Återstående 25 000 är fördelade på inälvorna: Sandby (krävan), Dalby (hjärtat), Genarp (magsäcken) och Veberöd (tarmen).
Hjärnan är förstås intressantast. För att fungera måste den ha tillgång till luft, ljus och grönska, kort sagt en god miljö i och intill den förtätade staden. Annars förkalkas den, förgiftas av kadmium och förtvinar av blodbrist. Ett förtätat Lund förutsätter ett grönt bälte runt staden med gröna kilar in till centrum. Men urbaniseringen tär på grönskan.
För de drygt 40 000 människorna i sydvästra Lund utgör stadsparken, Sankt Lars-parken, det gröna stråket till Höje å och vandringsleden längs ån bort till Värpinge en ännu frisk, ljus och grönskande strövmiljö i och nära centrum.
Allt är inte negativt. Höje å natur- och kulturstig förlängs i ett kommunalt samarbete med Lomma, Staffanstorp och Svedala för att till slut bilda en grön korridor från Sturup till Lommabukten tvärs igenom en av de mest urbaniserade delarna av Sverige. Ett utvidgat samarbete med Staffanstorp är nödvändigt för att bevara miljön längs båda stränderna av Höje å.
Dessa varma aprildagar myllrar hela strövområdet av glada människor i alla åldrar.

Privatisering vanvårdar naturmiljön
Men vi upplever sedan flera år hur denna stora naturtillgång förslösas och vanvårdas samtidigt som ekonomiska intressen hackar i sig bit för bit så att snart inget återstår.
Det var naturligtvis ett gigantiskt misstag att Lunds kommun lät Sankt Lars-området privatiseras i stället för att köpa det av landstinget. Under de tio-tolv åren av privat innehav har parken utsatts för vanvård och exploatering. Kulturminnen som danspaviljongen vid Höje å har förstörts.
Den stora parkyta söder om Klostergården som omgav den tidigare Barn- och ungdomspsykologiska kliniken står i tur att offras för att bereda plats åt konventionell förstadsbebyggelse. Kommunfullmäktige röstade 2007 trots stark kritik från en bred opinion igenom ett dåligt planförslag. För ett halvår sedan vann det laga kraft.
I stället för att anpassa bebyggelsen till de naturliga förutsättningarna och minimera miljöskadan föreslår planen att man hyvlar bort den frodiga pilevall som omger området och skapar på det sättet en plan steril yta för en rektangulär förort. Regnbågskvarteret i norr växer samman med den nya bebyggelsen, som döljer parkvegetationen. Biltrafik dras in i området på nybyggda vägar.
Om Bup-området över huvud taget ska bebyggas är det ett minimikrav att bebyggelsen sker innanför en bevarad pilevall som begränsar exploateringen.
Enligt planen ska så kallade stadsvillor byggas närmast Höje å. Det kan bli ödesdigert. ”Om vattennivån är hög i Öresund, Höje å och Kävlingeån däms vattnet upp och svämmar ut över låglänta marker”, för att citera Översiktsplan 2010. ”Klimat- och sårbarhetsutredningen (SOU 2007:60) visar att antalet dagar med kraftig nederbörd kommer att öka under vinter, vår och höst. Höga flöden kommer att öka kraftigt, bland annat i västra Götaland.”
Vi som dagligen rör oss i området vet att ängsmarken längs Höje å från Sankt Lars-parken till järnvägen varje vinter flera gånger förvandlas till en väldig vattenyta. Vi kan lätt föreställa oss hur stadsvillorna sjunker i gyttjan.
Också av detta skäl vore det rationellt att omarbeta planen för området.
Nu får man hoppas att rådande ekonomisk kris försenar utbyggnaden Bup-området så att tid till eftertanke ges.

Bygg två, tre, flera Klostergården i Lunds kommun!
Däremot är det viktigt att det planerade långa huset mellan Klostergårdens idrottsplats och Stattenavägen kommer till stånd snarast. Det skulle ge 450 lägenheter (tre gånger fler än den skövlande bebyggelsen i Bup-området) och förvandla en av Lunds fulaste och blåsigaste parkeringsplatser till ett skyddat parkområde.
När kommunen bygger bostäder för den växande befolkningen är det viktigt att ta tillvara erfarenheterna från Klostergården. Där skapades för 40 år sedan i ett slag ett samhälle för cirka 5000 boende. Naturen runt omkring bevarades genom att man gjorde husen höga, åtta våningar, och därigenom tog liten markyta i anspråk. Alla fick tillgång till det gröna. Alla hade ett centrum med dagligvarubutiker på bekvämt, bilfritt gångavstånd. Hissarna gjorde lägenheterna tillgängliga för alla, äldre som yngre. Många av dem som flyttade in för 40 år sedan bor fortfarande kvar. Många av de som bodde där som barn har flyttat tillbaka som vuxna.
Bebyggelsen utformades som tio trygga fyrkantiga gårdar, där barnen kan leka och de boende umgås. Vägen till den närbelägna skolan gjordes bilfri. Barnen har sina klasskamrater nära sig. De har tillgång till natur där de kan bygga hyddor, spela boll, ströva omkring.
Det är en villfarelse att tro att miljön för barnfamiljer är bättre i glesa villaområden än i områden som Klostergården. I villaområdena är det längre till kamraterna, längre till skolan, längre till centrum, större bilberoende och större avstånd. Väldiga ytor natur eller åkermark tas i anspråk. Dessutom och som en konsekvens är det tråkigare att bo där.
Översiktsplanen tycks sitta fast i småhustänkandet, där små, extremt ytkrävande enplanshus skapar avstånd som nödvändiggör en eller två bilar per familj. Vantrivseln i sådana områden är ett huvudtema i samtida samhällskritisk litteratur.
Nej, reproducera inte det förgångna bilsamhällets tristaste, mest energikrävande boendeform! Var framsynta, geniala och modiga som de planerare, arkitekter och byggmästare i Lund som för femtio år sedan skapade Klostergården! Var kreativa som det Lund som gav dem möjligheten att förverkliga sina visioner!
Bygg två, tre, flera Klostergården i Lunds kommun, välplanerade, vackra höghussamhällen, gärna med djärv utformning som det så kallade holmenkollenhuset, med alla samhällsfunktioner, kollektiv spårbunden trafik och härlig utsikt över slätt och hagar där spårvagnar och pågatåg kilar fram på blänkande spår mellan klostergårdarna!
Det är det optimala sättet för samhällsbyggande i tätbefolkade slättlandskap där det gäller att bevara så mycket naturmiljö och åkermark som möjligt. Klostergårdens byalag står till tjänst med guidade vandringar.

Eliminera miljöfarliga industriområden i attraktiva lägen nära Lunds centrum
Ett annat hot mot Höje å-området är förslaget att dra Åkerlund och Rausings väg tvärs över ån ner till väg 108. Förslaget motiveras av önskemålet att ge den tunga lastbilstrafiken direktförbindelse med det stora industriområdet intill Klostergården på Rådmansvången. Åtgärden skulle visserligen begränsa den tunga trafiken på Stattenavägen men det skulle vara förödande för naturen vid ån.
Ett självklart mål för Lunds långsiktiga planering måste vara att eliminera industriområdet på Rådmansvången och i stället bygga för boende i den potentiellt vackra miljö som sluttningarna ner mot Höje å erbjuder. I modern stadsplanering är det inte rimligt att acceptera industriområden i attraktiva lägen nära centrum av en växande stad.
Befolkningen i sydvästra Lund skulle öka, samtidigt som boendemiljön förbättrades (även på Klostergården som för ett decennium drabbades av utsläpp från industriområdet) med tillgång till natur i omedelbar närhet till boendet. Därmed elimineras givetvis också behovet av förlängning av Åkerlund och Rausings väg.
Perspektivet för en sådan omvandling är givetvis långt. Just därför bör planeringen börja i god tid.

Pågatågshållplats för den växande befolkningen
Som Gunnar Sandin påpekade i förra numret av Veckobladet blir det möjligt att åter bygga en pågatågshållplats vid Klostergården när det fjärde järnvägsspåret blir färdigt. Läget är utomordentligt för Klostergårdsborna, för en stor del av befolkningen på Väster och för de boende i den framtida stadsdelen Rådmansvången.
Tågresandet till Malmö skulle öka, bil- och busstrafiken på motorvägen minska och trycket på centralstationen lindras. En Klostergårdshållplats skulle också underlätta kollektivresandet från Malmö och från orter norr om Lund till stora evenemang i sporthallen och minska behovet av bilar, vägar och parkeringsplatser runt idrottsplatsen.