”Obama har gjort ett stort, kanske irreparabelt misstag” av Gunnar Stensson

För ett par veckor sedan kommenterade Immanuel Wallerstein president Obamas beslut att fortsätta det krig som president Bush startade i Afghanistan 2001 och de senare inledda bombningarna av Pakistans gränsprovinser.
Han skriver, att vice-president Biden tycks ha varnat för att kriget kan bli ett träsk som det blir lika svårt att dra sig ur som Vietnamkriget.
Detta är något som angår oss direkt, eftersom också den svenska regeringen bestämt sig för att hoppa i träsket.

Varför och varthän?
Wallerstein ställer två frågor. Varför fattade Obama beslutet? Och vilka blir konsekvenserna?
Så här svarar Obama. ”Situationen blir allt farligare. Afghanistans framtid är sammanlänkad med Pakistans. För amerikaner har Pakistans gränsregion blivit den farligaste platsen på jorden.”
Och varför är det så farligt? Helt enkelt för att gränsregionen blivit en fristad där al –Qaeda kan ”träna terrorister” och ”planera attacker” inte bara mot Afghanistan och USA utan överallt i världen.
Politiken kallas inte längre ”war on terrorism” men det är svårt att se skillnaden. Obama hävdar att Bushregeringen hade förlorat sitt fokus och att han nu har infört en ny och bättre helhetsstrategi. Han tänker kort sagt göra jobbet bättre än Bush.

Obamas nya(?) politik
Vad är det nya? USA ska sända ytterligare 17000 soldater och 4000 utbildare till de afghanska styrkorna. Pakistan erbjuds 1,5 miljarder dollar per år under fem år för att ”bygga skolor, vägar och sjukhus”. USA ska sända ”jordbruksexperter, lärare, ingenjörer och jurister” till Afghanistan” för att ”utveckla en ekonomi som inte domineras av droger”.
Obama säger att ”kampen mot extremismen inte kan ha framgång om den bara förs med kulor och bomber”. Han ställer krav på Pakistan. Landet måste ”visa sin vilja att utrota al-Qaeda och de våldsamma extremisterna innanför sina gränser”. I Afghanistan ska USA ”sluta ett nytt avtal med regeringen för att få slut på korruptionen” Problemet är att regeringarna i Afghanistan och Pakistan visserligen är tacksamma för pengarna, men att de inte lovar något bestämt. Och Obama har inte sagt vad han kommer att göra om de inte uppfyller villkoren.
Obama säger också ”det kan inte bli någon fred utan försoning med tidigare fiender”. Försoning? Erbjudandet gäller inte talibanernas hårda kärna utan bara dem som har ”tagit till vapen på grund av påtryckningar eller för pengar”. För att uppnå försoning vill Obama skapa en ny kontaktgrupp i vilken inte bara ”våra Nato-allierade” utan också ”de centralasiatiska staterna, Gulf-staterna, Iran, Ryssland, Indien och Kina ingår.”

Kyligt mottagande
Obamas förslag har fått ett kyligt mottagande utom från spillrorna av de neokonservativa och från danska liberaler. Iran, Ryssland, Indien och Kina är särskilt kallsinniga mot förslaget om försoning med de så kallade moderata talibanerna. Och talibanerna har reagerat med att sluta sin led.

Framtiden?
Hur ser det ut om ett halvår? Det kommer att finnas fler USA-soldater i Afghanistan. Amerikanska generaler kommer att hävda att de 21000 som Obama skickat inte räcker till. Nato-trupperna kommer snarast att dra sig ur. Bombningarna i Pakistan fortsätter och utvidgas sannolikt. Detta leder till ökade anti-amerikanska stämningar. Den pakistanska regeringen kommer inte att vända sig mot talibanerna eftersom den inte kan.
Kort sagt kommer Obamas mål ”att störa, avväpna och besegra al Qaeda i Pakistan och Afghanistan och förhindra att de återvänder till någondera landet” att vara mer avlägset än någonsin.
Frågan är vad Obama då kan göra? Hålla fast vid sin politik? Öka truppinsatsen samtidigt som han gör förändringar i den lokala politiska ledningen? Eller sticka svansen mellan benen och dra sig ur? Vad han än väljer kommer han att kritiseras.
”Jag (Wallerstein) tror att han gjort ett stort, förmodligen irreparabelt, misstag”.