2009-11-19

Berlin av Gunnar Stensson

Berlin är inte bara staden där muren byggdes och revs.
Det är också staden där Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht blev mördade, där Hitlers SS paraderade, där Kristallnatten utspelade sig, där det allierade bombflyget utplånade stora delar av centrum, där Hitler begick självmord och Goebbels dödade sina sex barn innan han själv svalde tabletten med cyankalium, där Stig Dagerman skildrade förödelsen efter kriget och där Gudrun Ensslin, Andreas Baader och Ulrike Meinhof utkämpade sitt ensamma krig mot imperialismen.
Där fanns Bert Brecht och Helene Weigel, där skrev Christoffer Isherwood Farväl till Berlin, som kom att ligga till grund för musikalen Cabaret, där bodde de unga proletärförfattarna Eyvind Johnson och Rudolf Värnlund i tidigt 20-tal, samtidigt som den lungsjuke Franz Kafka skrev sina sista verk, där lät Döblin sin förvirrade gestalt Franz Biberkopf ströva omkring på Berlin Alexanderplatz, där spelades Peter Weiss dramatik på Bert Brechts Theater am Kurfürstendamm i Östberlin.
Det fanns en tid då nazistpartiet fortfarande var ett jönsparti i stil med Sverigedemokraterna. Det visar en episod från år 1930. Thomas Mann skulle läsa ett avsnitt ur sin romansvit Josef och hans bröder i Beethovensalen.
En grupp högerextremister med Arnolt Bronnen i spetsen tog sig in för att störa uppläsningen genom att ropa antisemitiska paroller. Goebbels skickade en förstärkning bestående av 20 SA-män som för att bättre smälta in var uppklädda i hyrda smokingar.
Högerextremisterna skrek och den övriga publiken ropade tillbaka. Den var i majoritet ungefär som i opinionen i Vellinge. Polis tillkallades och fridstörarna kördes ut.
21 personer förhöll sig lugna: Thomas Mann och de 20 smokingutstyrda SA-männen som var rädda att åka på stryk. Efteråt myntade Goebbels det nya nazibegreppet Kulturkamp. Några år senare tände verklighetens folk bokbålen. Då gick Josef och hans bröder upp i rök.
Men jag och många andra har dem på bokhyllan.
Om allt detta och mycket mer berättar Carl-Johan Vallgren i sin resehandbok Berlin, reviderad och aktualiserad 2009. Så varför resa till Stockholm när Berlin är en mycket intressantare och mer närbelägen stad?

Inga kommentarer: