Främlingsfientligheten av Gunnar Stensson

Det hettade till när Göran Persson i ett debattinlägg gjorde iakttagelsen att islamofobin snarare uttrycker oro över religionens återkomst i politiken än främlingsfientlighet. Iakttagelsen träffade något centralt i dagens samhälle.
I Sverige ingår religionen sedan nästan hundra år i den privata sfären. Så ska det vara.
Göran exemplifierade med den makt som utövades av statligt anställda helvetespredikanter för hundra år sedan då kyrka och stat faktiskt ansågs företräda gud fader själv när de i själva verket var uttryck för konservatism och klassintresse.
Problemet med islamismen, den politiska islam, och sharialagstiftningen, är att de inte skiljer mellan religion och politisk makt. Paradoxalt blir då makthavaren Guds ställföreträdare. Det är värsta tänkbara hädelse mot idén om en god och rättfärdig Gud.
Faktum är att moseböckernas lagar fungerade som den svenska statens lagar för 300 år sedan.
En muslimsk debattör protesterade mot svenska mediers sätt att beskriva islam. Ett par inlägg vände sig mot att skolavslutningar ägde rum i ”moské, synagoga eller kyrka”.
Alexander Bengtsson, kvällens föreläsare, påpekade att generaliseringen i beskrivningen av de mellan 300 000 och 500 000 muslimerna i Sverige som en sorts islamistiska fundamentalister innebär ett stort övergrepp mot svenska medborgare som i många fall är födda i Sverige.
Det är det klassiska sättet att behandla minoriteter, och det kan leda till folkmord. På 1930- och 40-talet ledde antisemitismen till holocaust, och antisemitismen existerar fortfarande. Idag utsätts muslimer på samma sätt, inte bara i Sverige.
Jimmy Åkessons aftonbladsartikel där han utmålar muslimerna som det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget skulle, om han trodde på påståendet, innebära att han tog konsekvensen och genomförde en etnisk rensning.
Religionsfrihet är en grundläggande rättighet. Religionskritik är en skyldighet, kanske framför allt för religiösa. Själv deklarerade sig Alexander som ateist.
Den indiska debattören Arundhati Roy påpekar i en essä hur den indiska nationalism som vuxit fram i skuggan av 9/11, då USA gjorde islam till huvudfiende, resulterat i folkmord och trakasserier mot muslimer i Indien.
På samma sätt agerade den sekulära nationalistiska rörelsen i Turkiet när den mördade och fördrev mer än en miljon kristna armenier.
Flera framhöll med exempel från bland annat Komvux att det slående när man arbetar med personer från olika kulturer och religioner är hur lika de är. Man måste ta fasta på likheterna, inte skillnaderna.

Vellinge
Föreläsningen hade arrangerats av DV som inledning till en studiecirkel om främlingsfientligheten och hur den ska bekämpas. I januari kommer professor Jan Hjärpe tala om islamofobin. Debatten visade hur angeläget det temat är.
Alexander Bengtsson är partipolitiskt obunden (”Jag vet faktiskt inte hur jag ska rösta i valet 2010”) och representerar Expo, där tidigare även Stieg Larsson arbetade.
Han kom självfallet också in på Vellinge.
Han konstaterade, att det är toppskiktet av nyrika miljonärer och den kommunledning de valt för att tillvarata sina intressen av låg skatt och stigande villapriser, som ville avvisa de ensamma flyktingbarnen.
Majoriteten av befolkningen har en generösare hållning. När en moderat politiker i Kristianstad 2002 agerade främlingsfientligt blev han utesluten. Moderata kommunrådet Ljungman i Vellinge utsågs däremot till ledare för en aktion för att moderatstyrda kommuner ska skriva flyktingavtal.
Alexander Bengtsson trodde inte att högerextremisterna tänker demonstrera i Lund 30 november eftersom den nationalistiska rörelsen är splittrad.

Sverigedemokraternas argument
Huvuddelen av tiden ägnades åt Sverigedemokraternas historia och snabba tillväxt (de har enligt en aktuell opinionsmätning stöd av 4,7 procent av väljarna) och en genomgång av deras argument.
De begrepp som de använder som slagträn för att vinna sympatier analyserades. Det handlar om uttryck som ”skendemokrati”, ”åsiktsdiktatur”och ”politisk korrekthet”. Beträffande det sistnämnda begreppet hade Alexander sökt i en ordbok och funnit att det definierades som respekt för demokratiska värden, tolerans, vidsynthet osv.
För Sverigedemokraterna är det ett exempel på skendemokrati att alla de sju riksdagspartierna har en någorlunda anständig attityd till invandring. Samtidigt innebär detta att de förnekar alla andra politiska skiljelinjer.
Alexander kritiserade de absurda siffror som SD använder i debatten, t ex påståendet att invandringspolitiken kostar Sverige 267 miljarder.
SD tar ställning i en rad frågor, men för tillbaka allesamman på invandringspolitiken, vare sig det handlar om demokrati, ”svenskhet”, skola eller ekonomi. Allt skylls på massinvandringen som också beskrivs med fabricerade siffror.
I ett par skrifter (Sverigedemokraterna har fel) har Alexander analyserat och söndersmulat Sverigedemokraternas argument.

Vad är oikofobi?
Teatercaféet på Magle Lilla Kyrkogata var fyllt av engagerade människor. Debattintensiteten steg hela tiden fram till klockan 21, då Alexander Bengtsson skulle resa till sin hemortskommun i Halland.
Han protesterade med särskild hetta mot Sverigedemokraternas snobbiga begrepp oikofobi (grekiska för hembygdsfientlighet). För sin del var han stolt över sin hembygd och svenska flaggan och mycket annat som sverigedemokraterna försöker bemäktiga sig. En stark applåd följde honom när han rusade ut på gatan för att hinna till stationen.