2009-11-26

”Inte inom mitt synhåll” av Gunnar Sandin

Veckans Skånetidningar aktualiserar ett gammalt VB-ämne och för tankarna till förra veckans intervju med Lennart Wärmby som uppmärksammade föreningen Svenskt landskapsskydd. Den organiserar alltså vindkraftsmotståndare. De kör med både individ- och folkhälsoargument i sina insändare, men det framgår rätt så klart att de primärt är oroliga för sjunkande andrahandsvärden på sina fritids- eller permanentbostäder.

Sanning och konsekvens
Lennart sa i intervjun en annan sak som inte kom med i tidningen. Han ogillar kärnkraft men ska vi ha den i Sverige måste vi också acceptera svensk uranbrytning. Här finns stora tillgångar och saken är just nu aktuell i Jämtland.
Skogen är som bekant en annan stor svensk resurs. Dagens Nyheter berättar om en kemisk process som kan förvandla den till miljövänligt flygbränsle, som bland annat ska provas i stridsflygplanet Gripen – det är så man blir vek om hjärtat. Sverige kan bli självförsörjande, står det. Varvid man bortser från solidariteten, att vi bör dela med oss till länder som inte har så mycket skog (Saudiarabien behöver exempelvis bli kvitt sitt oljeberoende), men framför allt att vi existerar i en global marknadsekonomi. Eller tänker man sej exportförbud på flygmetanolen?
Det skulle i så fall strida mot ett gammalt svenskt mönster. Utan inkomsterna från våra skogsprodukter hade mycket sett annorlunda ut.
En av den svenska skogsindustrins exportprodukter är blekt papper. Detta består mest av cellulosafibrer, men för att det ska få bra stabilitet och goda tryckegenskaper tillsätts en filler. Också den måste förstås vara vit, och billigast och bäst är en vit lera som heter kaolin. Det finns sådan av god kvalitet, bland annat kring Ivösjön där den har förädlats till miljontals wc-stolar.

Skyddszon – för vad?
Men det är en annan fyndighet som är aktuell just nu, utanför Billinge tre mil norr om Lund. Den skulle kunna ersätta råvara som för närvarande fraktas hit över oceanerna, med kända klimatkonsekvenser. Brytingen skulle skapa lokala jobb även om den effekten inte ska överdrivas. Och visst skulle den generera vinst till ägarbolaget Tricorona, men det är ju en kapitalistisk marknadsekonomi vi lever i. Länssstyrelsen har så småningom fått bolaget att ta vederbörliga miljöhänsyn. Man kan diskutera huruvida trakten är medelvacker eller medelful, själv lutar jag åt det senare.
Fast nu träder landskapsskyddarna in. Förutom att prisa skönhetsvärdena talar de om konflikterna med andra intressen. ”Kommunen har satsat pengar på Skåneleden och Rönne å. Då kan man inte lägga en gruva två kilometer därifrån”, säger Solweig Lewin som företräder Folkpartiet i fullmäktige. En förtjusande omtanke om det lilla antalet vandrare att det inte skulle räcka med en två tusen meter bred skyddszon på ömse sidor av deras stig. Men så kommer det: ”Det har blivit en död mans hand över hela området. Folk har jättesvårt att få sålt sina hus.”
Att folk tröttnar på livet ute på Billinge fälad och vill flytta till något mer dynamiskt har jag den största förståelse för. Och att det ekonomiska intresset inte ljuger lärde oss redan Karl Marx. Men varför ska en seriös tidning göra snyftreportage om detta?

Heaven or sHell
Rör vi oss i stället fyra mil österut från Lund hamnar vi i Lövestad, en trakt besjungen av Jaques Werup som bodde där en tid:

Bara nere i själva byn
vacklar gamlingarna fram
mellan tegelkropparna;
tillbommade bageriet,
nerlagda järnhandeln,
bortglömda hotellet.


Här är det ekopolitiskt lite knepigare för Shell vill borra efter naturgas. Det är ett fossilt bränsle men snällare mot klimatet än kol och olja, och de måttliga tillgångar som det är fråga om kunde göra nytta som filler i den otillräckliga skånska biogasen. Hur som helst får man ha respekt för de fundamentalister som vill tvärstoppa all nyexploatering av fossila bränslen, som ledarskribenten i EfterArbetet 20.11.
Vad tidningens reporter däremot kunde ha gjort var att skrapa lite på den lokala opinionen och undra om det verkligen i första hand var klimatomsorgen som styrde deras protester. Och att bildmässigt kontrastera ett FÖRE med betande kor på en grön äng mot ett EFTER där schaktmaskinen har rivit upp lite mörkt grus är väl demagogiskt.
Gunnar Sandin

PS
EfterArbetet och framför allt Johan Ehrenberg håller en hög klimatprofil. Vad ska då sägas om det positivt hållna reportaget från Vallåsens skidanläggning uppe på Hallandsås? Inga kritiska frågor om energiåtgången vid tillverkning av konstsnö.

Inga kommentarer: