Döden vid dammarna av Gunnar Stensson

En bölja i strandkantens svarta vatten. Ett avlopp? Nej, nu dyker en storskarv upp. Fångade den nån fisk? Nej. Nu dyker den igen. Då ser den mig inte. Står jag stilla, ser den mig inte när den kommer upp igen heller. Stå stilla. Blåsten skär genom kroppen. -7 grader. Nu flög den.
Vad flyter där? En bläsand. Orörlig. Huvudet hänger. Död av hunger och kyla. Nästa dag glänser inte fjädrarna längre. Kroppen håller på att sjunka. Nästa dag är den borta.
Hundratals skriande gäss på långa dammens oroliga vattenyta. Få änder och sothöns. Har de flugit bort? Svävar andlik omkring under ytan? Mat för karparna som långsamt glider fram under paddlande fågelfötter.
Svart vatten strömmar under bron över ån. När jag pulsat uppför strandbrinken slår blåsten emot mig. Stigen är översnöad. Mina fotavtryck sopas igen. Ingen horisont skiljer vita fält från vit himmel. Ögonen svider.