Hetsen mot Ilmar Reepalu av Sten Henriksson

Det är skrämmande att se en välorkestrerad tidningskampanj rulla ut framför ögonen. Jag tänker på den hets mot Ilmar Reepalu som nu pågår i Sydsvenskan, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet och på alla de insändar- och kommentarsidor som finns i anknytning till dem på nätet. Det hela har en sådan intensitet och samstämmighet att det svårt att inte se det hela som en organiserad kampanj av Israellobbyn. Det är en konstellation som är väl känd och analyserad i USA där den har en utomordentligt stark maktställning som har hindrat varje form av amerikanskt stöd för en rimlig fred i Palestina. Dess huvudvapen är att utmåla motståndarna som antisemiter. Och det är förstås också intressant som verklighetsbild. Vilken religiös/kulturell grupp i Sverige är i dag den mest utsatta? Judarna, och t.ex. inte muslimerna?

Fjäsk för muslimer?
Det är vad som pågår nu också kring Malmö och Reepalu. Det sägs pågå omfattande flykt av judar från Malmö till Israel och att Reepalu inte bryr sig om det av rädsla för att stöta sig med muslimska väljare. Som ett ytterligare tecken på hans antisemitism anförs att han lät Davis Cup-matchen i fjor gå för tomma läktare.
Det är ju så att Malmö har stora grupper med människor med rötter i Mellanöstern. Man behöver inte själv ha samma bakgrund för att bli upprörd över Israels agerande mot palestinierna: ockupationen, muren, annekteringarna, kriget i Libanon och senast det urskillningslösa kriget mot befolkningen i Gaza. Och det är i detta sammanhang Ilmar Reepalu anklagas som hårdast: han har inte skiljt på Israels krigföring och de stämningar som kommit till uttryck bland Malmös mellanösternfödda mot de judiska organisationerna i Malmö.

Reepalus klarspråk
Vad ska man då säga: är det OK för muslimer att ge sig på judar i Malmö därför att judar i Israel ger sig på muslimer i Gaza? Det är det självfallet inte: det är moraliskt, mänskligt och politiskt förkastligt och man måste ta ställning mot det. Men om man ska försöka förstå varför det händer kan man inte låta bli att se på helheten.
Och om Malmös judiska organisationer arrangerar en manifestation till stöd för Israel mitt under Israels offensiv i Gaza är det inte förvånande att det väcker motstånd och rent av frågor om inte det skulle vara möjligt för dessa organisationer att ta avstånd från våldet.
Reepalu har sagt självklarheter: det finns ett samband mellan Israels våld och bemötandet av judarna i Malmö, ett beklagligt samband, men dock. Det borde han inte lastas för. Och Davis Cup-matchen: plötsligt är alla vi som demonstrerade mot den återigen antisemiter eller åtminstone medlöpare.

Israellobby på gång
Hur ska man se på kampanjen mot Reepalu? Handlar det om kommunpolitik i Malmö, en chans att göra sig av med honom? Nej, jag tror inte det. Jag ser det nog mera som en del i Israellobbyns mångåriga verksamhet. Den tycks dessutom nu ha tagit en ideologisk vändning. Sionismen hade ju ett starkt stöd i socialistiska kretsar och Sovjet var en av de första nationer som erkände Israel. Nazismen identifierade kommunismen med judarna. I Skandinavien har arbetarrörelsen haft mycket intima förbindelser med Israel. Antisemitism var och är i allt väsentligt en högerföreteelse.
Allt detta ändrades när vänstern efter hand tog bort skygglapparna och började se på vad Israel faktiskt gjorde. Olof Palme och Sten Andersson tog upp kontakter med palestinierna i PLO och denna omorientering tycks ha varit den avgörande för Israellobbyn. Den framstår numera som starkt förankrad i borgerliga kretsar och de borgerliga ledarredaktionernas uttalanden om Ilmar Reepalu de senaste veckorna är ett tydligt uttryck för det. Och så långt har det alltså gått att vänstern nu regelbundet beskylls för antisemitism.
Vad kan man göra? Mycket lite, såvitt jag förstår. Israel har valt väg och lierat sig med högern. Borgarna i Sverige (nej inte alla, det finns undantag!) tycks vara beredda att koppla på och kalla vänstern antisemitisk. Det är kanske lönande på kort sikt men jag är övertygad om att det inom en förhoppningsvis inte alltför avlägsen framtid kommer att ses som ett grovt misstag.