Maud och feminismen av Bengt Hall

Måndagens SDS innehåller en helsides artikel undertecknad av Maud Olofsson. Den handlar om kvinnojobb. Ordagrant säger hon: ”Med vänsterns politik skall kvinnor tillbaka till spisen och skurhinken, hållas kvar i låglöneyrken och samtidigt betala världens högsta skatter. Kvinnor skall enligt vänstern helt enkelt inte ha särskilt mycket pengar att röra sig med. Hur har Mona Shlin (S), Maria Wetterstrand (MP), Peter Eriksson (MP) och Lars Ohly (V) mage att kalla sig feminister?”
Vad är det som får Maud att så ta till brösttonerna? Jo hon har upptäckt att det är så få kvinnor som driver företag och med sin sedvanliga handlingskraft har hon nu gett Almi i uppdrag att ta fram särskilt förvärvsprogram för kvinnor. Uppenbarligen är det vänsterns skuld att kvinnorna inte i tillräcklig omfattning startar städbolag trots Rutavdraget.
Hennes argumentation är intellektuellt ett bottenmärke. En orsak till bristen på kvinnligt företagande, enligt henne, är att den offentliga sektorn varit stängd för konkurrens och entreprenörskap. Så om ännu mer av vården, ännu mer av utbildning, ännu mer av hemtjänsten mm privatiseras så blir det fler välbetalda kvinnojobb, enligt Maud. Är tanken att kvinnor ska starta småföretag som fixar det elektriska, som bygger hus, drar rör, gör måleriarbeten etc? Nä, hon tänker nog att kvinnorna även i fortsättningen ska stå vid spisen och skurhinken, dvs traditionella kvinnojobb. Alltså tjänstesektorn. Samtidigt vet vi att merparten av de privata tjänsteföretagen är stora vinstdrivande företag, inte sällan ägda av riskkapitalbolag med säte i ökända skatteparadis. Dessa företag bygger dessutom hela sin vinstkalkyl på bidrag från den offentliga sektorn. Och vad säger att det blir fler jobb för att kvinnor lämnar den offentliga sektorn för att arbeta privat? För Maud Olofsson är det finare att arbeta i ett privat företag än i den demokratiskt styrda offentliga sektorn.
Det skulle vara intressant att veta vad Maud Olofsson lägger in i begreppet feminism.