Vad skall in – sol och vind av Sven-Hugo Mattsson

I dagarna är det 30 år sedan vi folkomröstade om atomkraften. Vi som skanderade att solen och vinden skulle in har fått rätt. Det är bara det att atomkraften ligger som en våt filt över de kraftfulla satsningar som borde göras. Nu görs det saker, skall erkännas, både vinden och solen subventioneras, men det går för sakta.
Det är intressant att se hur partierna, över tiden har ändrat ståndpunkt. De som ändrat sig mest är KD och C. De har gått från att atomkraften skulle avvecklas inom 10 år till att vi nu skall behålla den för evigt. Men sen kommer faktiskt V och MP, de har ändrat sig från just 10 års avveckling till att atomkraften skall förbli kvar. Att ha en skrivning att ”atomkraften skall fasas ut med hänsyn till sysselsättning och välfärd”, betyder just att den skall bli kvar. Vi kommer alltid att jobba för bättre välfärd och vi får nog aldrig ner arbetslösheten till de nivåer vi hade innan atomkraften. Ett parti som menar allvar med nerläggning måste också ha en klar plan för nerdragningen, typ lägg ner en reaktor var tredje år. Det är egentligen bara S och M som står kvar vid sina ståndpunkter. Nu har alla rätt att ändra sig, det finns ju faktiskt inte kvar en enda rikspolitiker kvar från 1980. Man skall också komma ihåg att folket har ändrat ståndpunkt. Just detta är intressant, svenska folkets mentala ändring i den här frågan. Vi har ju i och för sig bytt ut en generation mot en annan men svenskarnas förändring från en stark vilja att sänka veckoarbetstiden till ett absurt konsumtionssamhälle är slående.
Här i Lund samlades det in 17.000 namnunderskrifter mot det P-hus som ligger vid Drottensgatan. Nu har vi byggt ytterligare några citynära p-hus och frågan är okontroversiell. Om jag kommer ihåg rätt fanns 1980 två externa köpcentra, Wessels och Obs Burlöv, Lund höll fortfarande emot. Nu står köpladorna på parad i den skånska värdefulla myllan. Inte bara byggnaderna tar plats, de bygger också på stora asfalterade parkeringsytor. Livet flöt lite lugnare då och många tyckte att vi skulle ta ut tillväxten i form av kortare arbetsvecka, man tyckte att det fanns ett större värde i mer fritid än mer prylar. På den tiden sågs detta som lösningen på att få livspuzzlet att gå ihop. Det fanns nog aldrig någon majoritet för 30-timmarsveckan, men frågan kokade och mitt eget fackförbund, SEKO, hade ett kongressbeslut om att verka för 30-timmarsvecka. Nu är frågan stendöd, frågan syns sällan i debatten. 1980 hade vi precis sänkt pensionsåldern från 67 år till 65. Nu påstås det på fullt allvar att vi måste jobba längre. Måste?
Om jag minns rätt delade det ut runt 20 reklamblad i månaden och reklamkanalerna hade inte börjat sända sin meningslösa och närmast förnedrande reklam. Nu delas det ut mer än 100 reklamlappar i månaden och reklamkanalerna är fler än vi kan räkna. Leve SVT.
Jag var naiv nog att tro att man menade allvar med att atomkraften skulle avvecklas. Det togs ju faktiskt ett beslut i riksdagen att atomkraften skulle vara nerlagd just i år, 2010. Göran Persson var aldrig min favorit men det var hans regering som lade ner två reaktorer för ungefär 10 år sedan. Atomkraften är ett föråldrat energislag som han ungefär uttryckte sig. Det faktum att de flödande energislagen nu kommer på bred front och att det faktiskt till synes fanns en majoritet för att lägga ner atomkraften i riksdagen gjorde mig optimistisk. Men sen C, V och MP helt ändrade ståndpunkt inser jag att atomkraften är evig.
Två saker kommer jag dock att slippa. Diskussionen när man tar bort kommunernas vetorätträtt mot uranbrytning. Med en evig atomkraft kommer vi nog att tvingas bryta vår egen uran. Sen slipper jag också att vara en del av de 4000 generationer som skall hantera våra atomsopor.