Dödsfängelserna i Eritrea av Gunnar Stensson

Vintern 2000 samtalade jag på Sida i Stockholm för första gången med Eritreas utrikesminister Haile Woldetensae. Han besökte Sverige dels för att vädja om stöd från regeringen och dels för att inge eritreanerna mod och samla in pengar under det pågående kriget med Etiopien.
Han var en imponerande man i 60-årsåldern. Under hela sitt vuxna liv hade han varit en av de ledande i befrielsekampen. Han klagade skämtsamt över kylan och sin diabetes. Tusentals eritreaner samlades till möten i gymnastiksalar och aulor i Stockholmsområdet. Det var verkligen en mycket kall vinter.
Senare samma år bröt den etiopiska armén igenom Eritreas försvarslinjer. Fredsförhandlingar inleddes. Haile Woldetensae förhandlade fram eldupphör-överenskommelsen i Alger. Den tillgodosåg de eritreanska intressena.
Haile Woldetensae var en av de femton ledande eritreaner som våren 2001 undertecknade ett brev med krav på återupprättade av demokratiska rättigheter i Eritrea och genomförandet av allmänna val enligt den eritreanska författningen från 1997.
Brevet publicerades i flera eritreanska tidningar, bland annat i Setit, där Dawit Isaac arbetade som journalist.
Strax efter den 11 september 2001 fängslade säkerhetstrupper Haile Woldetensae och flera andra av brevets undertecknare.
Några av undertecknarna befann sig utomlands och undkom därigenom. Till dem hörde Adhanom, Eritreas ambassadör i Stockholm under andra hälften av 90-talet.
Han besökte flera gånger Lund och de stora företagen här. Han hoppades på samarbete med Tetrapak, som han menade skulle sätta upp en fabrik i Massawa och tillverka förpackningar för export av apelsinjuice.
Jag minns att Tetrapak hade skaffat eritreanska flaggor inför besöket, som blev en succé. Det var en annan epok!
Nu är Adhanom utrikesansvarig i det eritreanska oppositionspartiet EDPD.
Ett par dagar senare genomfördes en gryningsraid mot de eritreanska tidningsredaktionerna och journalisterna arresterades. Det var då Dawit Isaac greps.
Trots att Dawit Isaac fick stor medial uppmärksamhet eftersom han var svensk medborgare förflöt 9 år utan att jag fick veta något om Haile Woldetensaes öde. Ingen visste något.

Brevet 13 april
Men häromdagen fick jag ett brev från min vän Rezene Tesfazion. För 30 år sedan var han med i Lund och bildade solidaritetskommittén för Eritrea. Sven Rubenson deltog i mötet och råkade i polemik med Rezene.
På 90-talet blev Rezene ordförande i Eritreanska riksförbundet.
Strax efter det att Isayas Afeworki hade mördat demokratin i Eritrea och fängslat landets politiska elit organiserade Rezene en demonstration utanför riksdagshuset i Stockholm.
Det var en modig handling. Inte många slöt upp. Skräcken för att terrorn skulle drabba anhöriga i hemlandet var för stor.
2002 valdes Rezene in i riksdagen för socialdemokraterna.
Nu är han styrelseledamot i det eritreanska oppositionspartiet Eritrean People´s Democratic Party, EPDP.
”Det här måste du läsa och berätta om”, skrev Rezene. Han syftade på ett bifogat brev till FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon från Wolde Yesus Ammar, ordförande för EPDP.
Ur brevet citerar jag följande (min översättning):
”Av de 35 höga regeringstjänstemän och journalister som fängslades för nio år sedan har 15 avlidit på grund av medicinsk vanvård, hunger och extrem hetta. Bland dem som har dött återfinns den tidigare eritreanska vicepresidenten Mahmoud Sherifo (jag träffade honom i det befriade området 1986 och i Asmara 1990), general Ogbe Abraha och fem av de häktade journalisterna.
Bland de återstående 20 fångarna rapporteras 9 vara fysiskt eller psykiskt skadade. Haile Woldetensae, som förhandlade fram Alger-överenskommelsen 2000 i närvaro av representanter för FN, USA och EU, är nu fullständigt blind. Bara 11 av fångarna anses fortvarande vara ''medvetna om sin situation'' och är därför försedda med hand- och fotbojor dygnet runt.
Alla de fångar som finns kvar i Era-Ero-fängelset är utmärglade kroppar som inväntar en långsam död. De får bara ett mål mat om dagen, bestående av bröd, linser och te.”
Det är till detta fängelse Dawit Isaac nu ska överföras eller nyligen överförts.
Så fick jag äntligen kunskap om det öde som drabbat Haile Woldetensae och de andra eritreanska demokraterna mindre än ett år efter mitt samtal med honom i Stockholm den där vinterkvällen. Jag tänkte på det liv jag själv levat under tiden.

Vädjan till FN: 30 000 politiska fångar
Brevet fortsätter: ”Det som händer i Era-Ero är bara isbergets topp. Det finns hundratals liknande fängelser runt om i dagens Eritrea där upp till 30 000 politiska fångar och samvetsfångar hålls fängslade på liknande villkor med lika hög dödlighet, orsakad av systematisk vanvård.”
Slutligen riktas en vädjan till FN om att sända en särskild Rapportör om de mänskliga rättigheterna till Eritrea med uppdraget att besöka Era-Ero fängelset och andra fängelser.
Brevet bygger på uppgifter från Eyob Bahta Habtemariam, tidigare fängelsevakt i Era-Ero. Han flydde för några veckor sedan. Nu kan han nås via Röda Korset i Etiopien.