Så karaktäriserade Nina Björk valrörelsen i en krönika i God morgon Sverige 26/9. Väljaren förväntades knappa in uppgifter om sina privata tillgångar, lön, skatt, bidrag och kapital i en räknedosa och komplettera med partiernas vallöften och ekonomiska politik för att slutligen räkna fram ett resultat som visade vilket partis politik som var ekonomiskt fördelaktigast.. Sedan var det bara att rösta på det partiet.. Politik reducerad till individuell girighet.
De verkliga politiska frågorna, de som handlar om jämlikhet, solidaritet, miljö och rättvisa, trängdes undan.
Vi,vi, vi. Vårt, vårt, vårt. Kunde inte Nina Björk lika gärna ha uttryckt sig så? Högerpartierna kräver sänkta skatter för de rika. Vänsterpartierna och LO högre löner. Svensk avtalsrörelse är korporativistisk och inriktad på att undvika konflikter. Stora grupper hamnar utanför. Lars Ahlin behandlar problemet redan i sin roman Tåbb med manifestet som utspelar sig på 1930-talet. Den handlar om de som står utanför: luffare, tattare, romer, de som Marx kallar trasproletariat. Idag är det invandrare och säsongsarbetare. Har inte Sverige en lång tradition av exkluderande välfärd?
I den nyliberala tankevärlden är allas girighet den osynliga hand som styr allt till det bästa. Har inte sådana tankar kommit att genomsyra också mittenväljare och delar av vänstern?
Den osynliga handen visualiserades plötsligt i Villaägarnas skräckannons mot fastighetsskatten. Syftet var visserligen inte att förespråka nyliberal politik utan det motsatta: att skrämma väljarna för de rödgrönas skattepolitik. Men bilden av den rovgiriga skeletthanden som dyker upp ur graven är i själva verket en symbol för den uråldriga tanken om girighet som samhällsfundament.
Är inte Sverigedemokraternas politik en version av svensk välfärdschauvinism med nationalstat, rasism (jag minns när skallarna mättes på längden och tvären på mig själv och mina kamrater i Östregårdsskolan i Växjö), socialpolitik innanför exkluderande gränser och en överbyggnad av främlingsfientlighet och ”hembygdskultur”? Är det inte så att många som röstar på Sverigedemokraterna menar att de röstar på samma politik som de alltid röstat på?
Idag måste politiken i stat och kommun utgå från ett globalt ansvar för människors levnadsvillkor, miljö, hushållning med ändliga resurser, minimering av konflikter genom ekonomisk rättvisa och solidaritet med kommande generationer. Alternativet är oöverskådlig katastrof.
Intresset ljuger inte, sa Marx. En besk sanning. Men finns det inte ett intresse som är överordnat alla (nyliberala) särintressen?
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar