Likheten mellan en park och en urskog är förekomsten av gamla träd. Ihåliga lövträd i Stadsparken ska bevaras och skyddas, enligt länsstyrelsens bevarandeplan. De utgör goda livsmiljöer för ett stort antal insekter. Den allra finaste är den sällsynta hålträds-klo-kryparen. Tack vare den är Stadsparken klassad som natura 2000-område.
Hålträdsklokryparen är slående lik en miniatyrkräfta.
Stadsparken innehåller flera ihåliga mulmträd. För att förflytta sig mellan mulmträden måste hålträdsklokryparen lifta med fåglar, fladdermöss och större insekter.
Den stora andelen gamla träd och mulmträd i parken innebär risker för besökarnas hälsa, påpekar Ole Kasimir i miljökonsekvensbeskrivningen, ”om de oväntat faller”.
Detta engagerade oss under vår söndagspromenad i Stadsparken härom veckan.
Vi passerade Stadsparkskaféet,
byggt 1922. Ska bevaras. Somliga sörjde över att backen där de som barn åkt kälke schaktats bort. Estraden på Gröningen, byggd 1966, påminde oss om Motkarnevalen 1970.
Ett väldigt stort och djupt hål visade var Högevallsbadet håller på att byggas ut. Någon tyckte att rören som sticker ut genom väggen på badhuset påminde om tarmar som faller ur en uppskuren mage.
Vi närmade oss Högevall, Lunds försvarsverk från 1100talet, och gick upp på den. Det var lite besvärligt. Somliga i sällskapet har en del krämpor. Det händer att de oväntat faller, precis som mulmträden.
Glada gick vi in i Observatorieparken, just nu mer urskog än park.. Vi begrundade det gamla observatoriets korsbyggnad kring det runda centraltornet, ett av Helgo Zettervalls verk, byggt 1867. Kontrasten mellan dess tidsbundna bräcklighet och den tidlösa rymd det byggdes för att observera är gripande.
När Observatoriet byggdes låg det ytterst i staden. Lokaliseringen motiverades av att det var fri sikt åt öster, söder och väster. Då var de jättelika bokarna ännu bara små plantor.
Vi beundrade också Räknehuset, där en halv miljon handskrivna kort med astronomiska iakttagelser förvarades. Det var långt före datatiden. Huset är historiskt också genom att Demokratisk Vänster bildades där en vinterdag 2006.
Vid den lilla portvaktsstugan tittade vi på uret som en gång var ”Lunds rättaste ur”. Det placerades där i samband med att man administrerade tiden i zoner så att det t ex blev möjligt att få till stånd en fungerande tidtabell för tågen till Stockholm. Nu går uret inte längre men många mindes att det nyligen hade gjort det.
När Observatorieparken förenas med Stadsparken ska ett nytt gångstråk skapas för dem som vill vandra från innerstaden ner till Arenan inför någon allsvensk match, som Lunds BK kan tänkas spela om något decennium.
Gångstråket innebär att Högevall måste genombrytas, vilket kräver beslut från högsta ort.
Vi fortsatte söderut på vallen och erinrade oss att Strindberg på 1890-talet brukade vandra där medan han, efter att ha avslutat ”Inferno”, funderade på hur han skulle gestalta ”Påsk”, ett drama som bland annat uttrycker hans livslånga – och välgrundade - skräck för fordringsägare.
Han skrev att han från vallen kunde se både Sankt Lars fruktansvärda tegelröda dårhus (asylen höll på att uppföras), och Öresunds vida vatten. Det är en diktares iakttagelse. Han kommenterade också de höga lönnarna.
När Strindberg vandrade på vallen
var Mejeriet alldeles nybyggt. Det var näst störst i Malmöhus län Där utprovades Tetrapaks mjölkförpackningar.
Vi fortsatte längs Södra vägen och tittade in på Södra lekplatsen som också håller på att införlivas i Stadsparken. Det gillade vi . Parken blir större, och storleken har betydelse.
Slutligen gick vi över den vita bron och förfärades över det nya väldiga P-huset och den parkeringsplats som anlagts i triangeln vid järnvägen, där det tidigare fanns frodiga odlingslotter. Vi såg det som ännu ett exempel på den obönhörliga entropilagen
På väg hem mot Klostergården och gladdes vi dock åt att idrottsplatsens blåsiga parkeringsyta ska förvandlas till ett Hoppbackehus och en Aktivitetspark.
Hålträdsklokryparen är slående lik en miniatyrkräfta.
Stadsparken innehåller flera ihåliga mulmträd. För att förflytta sig mellan mulmträden måste hålträdsklokryparen lifta med fåglar, fladdermöss och större insekter.
Den stora andelen gamla träd och mulmträd i parken innebär risker för besökarnas hälsa, påpekar Ole Kasimir i miljökonsekvensbeskrivningen, ”om de oväntat faller”.
Detta engagerade oss under vår söndagspromenad i Stadsparken härom veckan.
Vi passerade Stadsparkskaféet,
byggt 1922. Ska bevaras. Somliga sörjde över att backen där de som barn åkt kälke schaktats bort. Estraden på Gröningen, byggd 1966, påminde oss om Motkarnevalen 1970.
Ett väldigt stort och djupt hål visade var Högevallsbadet håller på att byggas ut. Någon tyckte att rören som sticker ut genom väggen på badhuset påminde om tarmar som faller ur en uppskuren mage.
Vi närmade oss Högevall, Lunds försvarsverk från 1100talet, och gick upp på den. Det var lite besvärligt. Somliga i sällskapet har en del krämpor. Det händer att de oväntat faller, precis som mulmträden.
Glada gick vi in i Observatorieparken, just nu mer urskog än park.. Vi begrundade det gamla observatoriets korsbyggnad kring det runda centraltornet, ett av Helgo Zettervalls verk, byggt 1867. Kontrasten mellan dess tidsbundna bräcklighet och den tidlösa rymd det byggdes för att observera är gripande.
När Observatoriet byggdes låg det ytterst i staden. Lokaliseringen motiverades av att det var fri sikt åt öster, söder och väster. Då var de jättelika bokarna ännu bara små plantor.
Vi beundrade också Räknehuset, där en halv miljon handskrivna kort med astronomiska iakttagelser förvarades. Det var långt före datatiden. Huset är historiskt också genom att Demokratisk Vänster bildades där en vinterdag 2006.
Vid den lilla portvaktsstugan tittade vi på uret som en gång var ”Lunds rättaste ur”. Det placerades där i samband med att man administrerade tiden i zoner så att det t ex blev möjligt att få till stånd en fungerande tidtabell för tågen till Stockholm. Nu går uret inte längre men många mindes att det nyligen hade gjort det.
När Observatorieparken förenas med Stadsparken ska ett nytt gångstråk skapas för dem som vill vandra från innerstaden ner till Arenan inför någon allsvensk match, som Lunds BK kan tänkas spela om något decennium.
Gångstråket innebär att Högevall måste genombrytas, vilket kräver beslut från högsta ort.
Vi fortsatte söderut på vallen och erinrade oss att Strindberg på 1890-talet brukade vandra där medan han, efter att ha avslutat ”Inferno”, funderade på hur han skulle gestalta ”Påsk”, ett drama som bland annat uttrycker hans livslånga – och välgrundade - skräck för fordringsägare.
Han skrev att han från vallen kunde se både Sankt Lars fruktansvärda tegelröda dårhus (asylen höll på att uppföras), och Öresunds vida vatten. Det är en diktares iakttagelse. Han kommenterade också de höga lönnarna.
När Strindberg vandrade på vallen
var Mejeriet alldeles nybyggt. Det var näst störst i Malmöhus län Där utprovades Tetrapaks mjölkförpackningar.
Vi fortsatte längs Södra vägen och tittade in på Södra lekplatsen som också håller på att införlivas i Stadsparken. Det gillade vi . Parken blir större, och storleken har betydelse.
Slutligen gick vi över den vita bron och förfärades över det nya väldiga P-huset och den parkeringsplats som anlagts i triangeln vid järnvägen, där det tidigare fanns frodiga odlingslotter. Vi såg det som ännu ett exempel på den obönhörliga entropilagen
På väg hem mot Klostergården och gladdes vi dock åt att idrottsplatsens blåsiga parkeringsyta ska förvandlas till ett Hoppbackehus och en Aktivitetspark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar