Över fälten söder om Höje å kryper en ensam grävmaskin och föser upp jordhögar. Dagen gryr.
Himlavalvet hänger som en blöt presenning över järnvägen, Flackarps ödekyrkogård, det anakronistiska Jakriborg och Trolleberg. Ibland skvalpar iskallt vatten över presenningens kant.
“Bury me deep in the lone prairie” tonar det från förarhytten.
Jag kommer i samspråk med föraren. Han gräver upp matjord i raka stråk för att frilägga spår av bebyggelse. Han har funnit flera kulturlager. Han är van; brukar arbeta för Riksantikvarieämbetet.
Så småningom dyker arkeologen Anna Lagergren upp. Hon har funnit spår efter stolpar. Här har funnits bebyggelse under brons- eller järnålder. Då bedrevs helåkerbruk, men åkrarna var mindre, skuggade av träd och buskar. Bäckar rann ner till Höje å. Bebyggelsen blev inte varaktig, men snart kom nya bönder. På 1100-talet la kyrkan under sig jorden och forslade överskottet till Klostergården vid Klosterkyrkan mitt i Lund. Efter slaget vid Lund tog grevarna Trolle-Wachtmeister över jorden. Och nu ska den säljas.
Det mest intressanta Anna Lagergren har funnit är en sannolik gravgång på en högre del av åkern. Där blev någon begravd för 60 generationer sedan (= vid vår tideräknings början).
Den arkeologiska undersökningen
ingår i förberedelserna för att bygga villaområdet Trolleby, med 60 hus, verksamhetsgårdar, plats för odling och en förskola. Området är ungefär lika stort som Klostergården. Undersökningen bekostas av markägaren, greve Wachtmeister. Det är Staffanstorps kommun som fattar beslutet om den nya bebyggelsen. Där är meningarna delade. M vill bygga, S och MP är emot.
I Lund är stadsbyggnadsdirektör
Inga Hallén och översiktsplanchef Claus Pedersen kritiska. Bebyggelsen innebär ”en partiell urbanisering av landskapet mellan Lund och Hjärup, vilket strider mot den sedan flera decennier etablerade principen om öppna landskapsstråk.”
Bebyggelsen blir gles, få hus på ett stort område. Det är ett missbruk av den goda åkerjorden.
Eftersom området ligger mitt i åkerlandskapet saknas tillgång till kollektivtrafik. De boende blir beroende av bil. Det rimmar illa med tanken på ett långsiktigt hållbart samhälle.
Liknande synpunkter framförs av Naturskyddsföreningen. De påpekar också att ”det är mer lönsamt att sälja tomter än att odla sockerbetor.” NSF fruktar att Trolleby ska bli ett argument för att förlänga Åkerlunds & Rausings väg över Höje å.
Även du, Göran Brink M,
ordförande i byggnadsnämnden, är kritisk: ”Jag tycker inte man ska bygga ihop Staffanstorps och Lunds kommuner. Det ska finna öppna ytor. Jag tror vi är överens om att vi inte är så positiva till Trolleby i nämnden.”
Byggnadsnämnden sammanträder den 18 november.
Jag tackar för mig
och lämnar Anna Lagergren och grävmaskinisten.
Vid bron nedanför åkrarna brusar Höje å. Vattnet virvlar runt cementsocklarna och jag blir blöt, trots stövlarna. Stora delar av det forna bup-området och Sankt Lars har hårdgjorts under den omfattande byggnadsverksamheten. Krossade avloppsrör har bytts ut och många träd har fällts. Rötterna har slitits upp ur jorden. Ytvattnet rinner därför rakt ner i ån som sväller vid minsta regnskur. Byggs Trolleby ökar väl vattenmängden ytterligare. Då kanske man kan anlägga ett kraftverk vid Trolleberg.
På söndag klockan 14 promenerar vi till Trolleby på samma sätt som August Palm gjorde.
Himlavalvet hänger som en blöt presenning över järnvägen, Flackarps ödekyrkogård, det anakronistiska Jakriborg och Trolleberg. Ibland skvalpar iskallt vatten över presenningens kant.
“Bury me deep in the lone prairie” tonar det från förarhytten.
Jag kommer i samspråk med föraren. Han gräver upp matjord i raka stråk för att frilägga spår av bebyggelse. Han har funnit flera kulturlager. Han är van; brukar arbeta för Riksantikvarieämbetet.
Så småningom dyker arkeologen Anna Lagergren upp. Hon har funnit spår efter stolpar. Här har funnits bebyggelse under brons- eller järnålder. Då bedrevs helåkerbruk, men åkrarna var mindre, skuggade av träd och buskar. Bäckar rann ner till Höje å. Bebyggelsen blev inte varaktig, men snart kom nya bönder. På 1100-talet la kyrkan under sig jorden och forslade överskottet till Klostergården vid Klosterkyrkan mitt i Lund. Efter slaget vid Lund tog grevarna Trolle-Wachtmeister över jorden. Och nu ska den säljas.
Det mest intressanta Anna Lagergren har funnit är en sannolik gravgång på en högre del av åkern. Där blev någon begravd för 60 generationer sedan (= vid vår tideräknings början).
Den arkeologiska undersökningen
ingår i förberedelserna för att bygga villaområdet Trolleby, med 60 hus, verksamhetsgårdar, plats för odling och en förskola. Området är ungefär lika stort som Klostergården. Undersökningen bekostas av markägaren, greve Wachtmeister. Det är Staffanstorps kommun som fattar beslutet om den nya bebyggelsen. Där är meningarna delade. M vill bygga, S och MP är emot.
I Lund är stadsbyggnadsdirektör
Inga Hallén och översiktsplanchef Claus Pedersen kritiska. Bebyggelsen innebär ”en partiell urbanisering av landskapet mellan Lund och Hjärup, vilket strider mot den sedan flera decennier etablerade principen om öppna landskapsstråk.”
Bebyggelsen blir gles, få hus på ett stort område. Det är ett missbruk av den goda åkerjorden.
Eftersom området ligger mitt i åkerlandskapet saknas tillgång till kollektivtrafik. De boende blir beroende av bil. Det rimmar illa med tanken på ett långsiktigt hållbart samhälle.
Liknande synpunkter framförs av Naturskyddsföreningen. De påpekar också att ”det är mer lönsamt att sälja tomter än att odla sockerbetor.” NSF fruktar att Trolleby ska bli ett argument för att förlänga Åkerlunds & Rausings väg över Höje å.
Även du, Göran Brink M,
ordförande i byggnadsnämnden, är kritisk: ”Jag tycker inte man ska bygga ihop Staffanstorps och Lunds kommuner. Det ska finna öppna ytor. Jag tror vi är överens om att vi inte är så positiva till Trolleby i nämnden.”
Byggnadsnämnden sammanträder den 18 november.
Jag tackar för mig
och lämnar Anna Lagergren och grävmaskinisten.
Vid bron nedanför åkrarna brusar Höje å. Vattnet virvlar runt cementsocklarna och jag blir blöt, trots stövlarna. Stora delar av det forna bup-området och Sankt Lars har hårdgjorts under den omfattande byggnadsverksamheten. Krossade avloppsrör har bytts ut och många träd har fällts. Rötterna har slitits upp ur jorden. Ytvattnet rinner därför rakt ner i ån som sväller vid minsta regnskur. Byggs Trolleby ökar väl vattenmängden ytterligare. Då kanske man kan anlägga ett kraftverk vid Trolleberg.
På söndag klockan 14 promenerar vi till Trolleby på samma sätt som August Palm gjorde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar