En praktfull kommunal skandal av Lucifer

Nja, den här gången har glasmästaren och byggherren, Arne Paulsson, nog varit lite för smart. Han räknar visserligen med att snart vara miljardär enligt vad han säger i Skånskan i dag torsdag, men den affär han har lurat kommunen med och som ger honom 140 miljoner i skattefri vinst kommer förhoppningsvis att stoppas om Mats Helmfrid & co ska komma ifrån det hela utan att behöva avgå.

Ett hus blir till tolv skattebefriade
Det hela handlar om det långa hus Paulsson skulle bygga längs med Stattenavägen neråt Klostergården. Paulsson fick köpa marken med byggrättigheter för 89 miljoner. Han har nu sålt den till NCC och HSB för 276 miljoner, en tredubbling med en vinst som dessutom är skattefri. Som särskild finess har nämligen det tänkta långa huset delats upp i tolv delar (tydligen med kommunens godkännande), var och en ägt av ett aktiebolag och när man säljer sådana behöver man inte betala realisationsvinst. Och för att mörka det hela ytterligare så har han inte sålt marken utan bara byggrättigheterna. Från vinsten avgår dock de 45 miljoner det kostade att bygga Arenan, den fula och svåranvända lokal han som var hans gåva till Lund. Gåvan och kostnaderna som är förbundna med den har ställt till elände både i fritidsförvaltningens investeringsplan och för kommunens löpande utgifter. Vänsterpartiet (och DV) har gått emot Paulssonaffären från början till slut, medan övriga, inkl. S och Mp, har ställt upp, ibland entusiastiskt. Borgarna låtsas som om de är de stora hushållarna med Lunds medel, men här har de gjort usla affärer och skänkt stora pengar till Paulsson. Han är mycket riktigt tacksam för det. I Skånskan säger han: ”De borgerliga kommunalråden är trevliga. Oppositionsledaren Anders Almgren (S) är okej men ibland oförutsägbar.” Vad han tycker om Mats Olsson (v) säger han inte, men det har framgått på andra sätt.
   Man kan läsa utförligt om det här i Skånskan inkl. dolda upptagningar från möten med Paulsson och jag bygger i huvudsak på deras uppgifter. Skånska Dagbladet tenderar att komma i skymundan i VB:s och andras rapportering vilket vi beklagar. Sanningen är ju att många av Arbetets gamla läsare gick över till Skånskan. Här har tidningen (reporter Andreas Lovén) gjort ett förtjänstfullt jobb med grävande journalistik, i ett riktigt klassiskt fall av kommunal enfald eller korruption. Något säger mig att affären också kommer att kunna följas genom Mats Olsson (olssonbetalar.blogspot.com/).
   Paulsson igen: ”Problemet, anser Arne Paulsson, är att politikerna är för svaga och tjänstemännen för starka. – Moderaterna har sagt till mig: vänta bara, får vi två mandatperioder så ska vi nog ta tjänstemännen i nacken.” Ja, moderaterna är nu inne på sin andra period och visst, det finns kommunaltjänstemän som styr ganska enväldigt och som lätt pratar omkull de svaga borgerliga politikerna. Mats Helmfrid (m), Tove Klette (fp) och Lars Bergvall (c) verkar ha uppfattat det kommunala valresultatet i Lund som en personlig förtroendeförklaring. Men så här kan det få inte fortsätta. Bryt borgarnas vanstyre i Lund!

Borgarna vulgariserar
Vad håller på att hända med tonläget i den politiska debatten? Det tycks t.ex. inte vara någon ända på vad man kan säga om Håkan Juholt. Men också lokalt förgrovas borgarna. I kommunfullmäktige i torsdags öppnade Lars Bergvall (c) med att kalla en enkel begäran om en utredning i ett medborgarförslag för ”korkat”. Medborgarföreslagen är förvisso av skiftande kvalitet, men är det rimligt att politikerna kallar dem ”korkade”? Ander Almkvist talade för utredningsförlaget (om ett kommunalt bussbolag) i ett av de bästa och sakligaste inlägg jag har hört i fullmäktige på många år. Han fick av Ronny Johansson (m) veta att i Nord-Korea där kunde sådant passa. Alltså. det gamla kommunistspöket kallas in igen, den här gången inte mot Vänsterpartiet utan mot Socialdemokraterna.

Högern får skärpa sig
Vad är förklaringen? Jag har tre förslag. Den första är att borgarna känner sig allmänt trängda genom Caremaskandalerna som ju visar vad deras ideologi leder till. Min andra förklaring går i motsatt riktning: borgarna är så styva i korken genom sitt övertag i opinionsmätningarna att de kan kosta på sig vad som helst, numera också mot S. En tredje förklaring skulle vara att det finns en smittoeffekt från den grova tonen på nätet där man i kommentarfälten kan få läsa utfall från höger som man knappt trodde var möjliga (och som webbredaktörerna nu faktiskt börjat ingripa mot).
   Lägg märke till att det hela tiden är högersympatisörerna som står för vulgariseringen och det grova språkbruket. Jag har försökt kolla vänstersympatisörer också, både på fullmäktige och på webben, men där finns ingen motsvarighet. Tonläget och ordvalet skämmer borgarnas sak och argument och jag hoppas att de själva kan inse det. Annars går vi mot dystra tider.

I försvarsfrågan
Som VB:s tjänstgörande försvarspolitiske medarbetare kan jag inte undgå att kommentera den senaste JAS-historien. Nu förväntas Schweiz köpa 22 plan, precis vad som behövs för att väcka nya förhoppningar om vidareutveckling till livs. Det är sämsta tänkbara nyhet för det svenska försvaret. Flygplanslobbyn är ständigt redo att gå i gång och nu kopplas det hela till att Sverige ska köpa 10 plan av den nya modellen. Sverige behöver ett försvar, men inte ytterligare plan utöver de många som redan står i hangarerna. Sverige behöver (i måttlig omfattning) värnpliktiga arméstyrkor. Utvecklandet av och inköpen av ett nytt flygplan kommer att ta av det magra belopp som har avsatts till armén och ytterligare undergräva dess styrka, vilket förtjänstfullt framhölls av Carl Björeman i veckan. Och om man absolut ska ge pengar till flygvapnet är det till radarstationer och återskapandet av vägbaser pengarna borde gå. Jag hoppas att det finns folk i alla partier som kan stå emot Linköpingslobbyn. Låt JAS åldras i frid, det projektet har lett till tillräckligt elände i tjugo år.