Jag tänker då och då att 2011 kan bli för kapitalismen det 1989 blev för kommunismen. Ett årtal då ett system slutligen kollapsar, efter att inte ha fungerat på väldigt länge.
Detta är inte en antikapitalistisk hållning, men det finns väl inte heller någon som kan hävda att ett system där, för att ta ett exempel, banker måste hållas vid liv med skattemedel, kan kallas fungerande kapitalism, med fri marknad?
Skribenten funderar över hur vår tid kan komma att beskrivas i framtida historieböcker.
Det kommer att behövas en beskrivning av vådan av att låta sig marineras i offentliga floskler om att alla-kan-bli-vinnare, att bostäder alltid kommer att stiga i värde samt inte minst tron att det skulle gå att spara i aktier. Ett sparande som dessutom påstås löna sig ”på lång sikt”. Vilket är lika ovetenskapligt som att garantera att det efter några års nedgång alltid följer uppgång, som om konjunkturerna följde någon sorts naturlag.
Det kommer också att bli ett sorgligt kapitel om övertron på ”valfrihet”. En övertro som innebär att ansvariga ministrar (och folkpartistiska kommunalråd) på allvar hävdar att den som är gammal och dement kan ”välja” att flytta till ett annat äldreboende...(innan hon svälter ihjäl)
Till samma kapitel hör förstås alla enfaldigt genomförda ”upphandlingar” (liksom skolpengssystemet) som skickar skattemedel direkt till riskkapitalbolagens konton.
Det är lätt att se tecken på att somliga, om inte stjäl, så roffar åt sig.
Det är Marie-Louise Samuelsson som kommenterar i Sydsvenskan 28/11.
De insikter hon uttrycker delas av många. Det underliga är den handlingsförlamning som gör att normalbegåvade akademiker i Lund inte drar de självklara politiska slutsatserna utan år efter år slentrianmässigt lägger sina röster på till exempel Folkpartiet, som står för just den eländiga politik de genomskådar, argumenterar med just de floskler som får dem att må illa, privat skörtar upp sina unga hyresgäster och smiter från skatten.
Detta är inte en antikapitalistisk hållning, men det finns väl inte heller någon som kan hävda att ett system där, för att ta ett exempel, banker måste hållas vid liv med skattemedel, kan kallas fungerande kapitalism, med fri marknad?
Skribenten funderar över hur vår tid kan komma att beskrivas i framtida historieböcker.
Det kommer att behövas en beskrivning av vådan av att låta sig marineras i offentliga floskler om att alla-kan-bli-vinnare, att bostäder alltid kommer att stiga i värde samt inte minst tron att det skulle gå att spara i aktier. Ett sparande som dessutom påstås löna sig ”på lång sikt”. Vilket är lika ovetenskapligt som att garantera att det efter några års nedgång alltid följer uppgång, som om konjunkturerna följde någon sorts naturlag.
Det kommer också att bli ett sorgligt kapitel om övertron på ”valfrihet”. En övertro som innebär att ansvariga ministrar (och folkpartistiska kommunalråd) på allvar hävdar att den som är gammal och dement kan ”välja” att flytta till ett annat äldreboende...(innan hon svälter ihjäl)
Till samma kapitel hör förstås alla enfaldigt genomförda ”upphandlingar” (liksom skolpengssystemet) som skickar skattemedel direkt till riskkapitalbolagens konton.
Det är lätt att se tecken på att somliga, om inte stjäl, så roffar åt sig.
Det är Marie-Louise Samuelsson som kommenterar i Sydsvenskan 28/11.
De insikter hon uttrycker delas av många. Det underliga är den handlingsförlamning som gör att normalbegåvade akademiker i Lund inte drar de självklara politiska slutsatserna utan år efter år slentrianmässigt lägger sina röster på till exempel Folkpartiet, som står för just den eländiga politik de genomskådar, argumenterar med just de floskler som får dem att må illa, privat skörtar upp sina unga hyresgäster och smiter från skatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar