Trafik- och säkerhetspolitik av Lucifer

I veckan utspelades i Köpenhamn ett klassiskt politiskt lärostycke. Statsminister Helle Thorning Schmidt förklarade att det blir ingen ”betalingsring”, dvs trängselskatt i Köpenhamn trots att det ingick i regerings-förklaringen underskriven av S, SF och R (adikale). Det är SF som varit pådrivande för en trängselskatt och återtåget nu var ännu ett bakslag för SF som har fått ge upp allt de begärt och nu måste fråga sig varför de överhuvud är med i regeringen.
   Varför blev det så här? Förklaringen får nog anses vara bristande vilja och mod att gå emot bilistlobbyn. Den är inte i majoritet, men den hade stöd av alla de borgerliga partierna, av alla Köpenhamns dagstidningar och de vanliga motorintressena och därutöver av de socialdemokratiska borgmästarna i Köpenhamns grannkommuner på västkanten. De rymmer just de bilister som tar bilen till jobbet i centrum var arbetsdag. Bland Köpenhamnsborna själva fanns det en, låt vara tveksam men dock, majoritet för trängselskatt och den hade säkert stärkts om man getts en chans att pröva på. Men inför utsikten till en socialdemokratisk katastrof vid nästa kommunalval i kranskommunerna gav regeringen upp.
   Helle Thorning-Schmidts regering har inte precis varit så framgångsrik. Som i Sverige är borgarna överlägsna i media och har nu i ett halvt år orerat om löftesbrott. Jo, radikalerna har haft veto mot alla progressiva förslag. Därutöver är regeringsunderlaget i sig skakigt där R har kunnat bestämma om ekonomin. Det är tur att Enhetslistan, det mest utpräglade vänsterparti man hittar i nordisk politik, har varit så vänligt och stödjande.

Carl Bildt, en säkerhetsrisk
Än en gång kommer det fram uppgifter om Bildt som väl inte är helt nya, men som inte precis brukar lyftas fram. I ett par månader har det förvisso talats om hans affärsintressen i afrikansk oljeutvinning och hans därav följande medgörlighet för afrikanska diktaturer. Av och till gör han utspel som inte är i Sveriges intresse. som t.ex. när han jämförde Putin med Hitler och när han ställde upp för det aggressiva Georgien och backar upp ukrainska intressen som vill ha landet med i Nato. Det är Karl XII-idéer på nytt. Men kritik tycks inte bita – borgarna beundrar Carl Bildt, den svenske Kissinger, ständigt på väg mellan Bryssel, Washington, Rom etc. Kör han sitt eget lopp? Ja men han är ju så kompetent tycker den borgerliga offentligheten.
   Nej, det var väl närmast Palme som vågade säga till, nämligen när Bildt alldeles i slutet av Ubåtskommissionens arbete 1981 for till USA för att tala med den amerikanska underrättelsetjänsten. Jag talar med vem jag vill, svarade Bildt, och väckte beundran för att han vågade stå upp mot Palme.
   Det som för mig talar tydligast om Bildt är dock något annat. Det är hans fleråriga arbete som styrelseledamot i Rand Corporation, Santa Monica, USA. Rand är flera saker på en gång. Det är ett vetenskapligt centrum med framstående forskning och utveckling inom operationsanalys, spelteori etc. Men det är också USA:s främsta tankesmedja när det gäller militär strategi. Här verkade klassiska namn som Albert Wohlstetter och Herman Kahn, här utvecklades teorierna för MAD, Mutual Assured Destruction. Här gjordes den amerikanska krigsmaktens planer upp för Vietnamkriget. Rand ledde inte den amerikanska krigsmakten i fält, men stod för det avgörande tankearbetet. I den meningen är det en modern motsvarighet till den tyska krigsmaktens klassiska intellektuella centrum, Generalstaben. Bildt var den första och såvitt känt enda icke-amerikanska styrelsemedlemmen och var kvar så sent som 2005.

Entusiast för Irakkriget
Här blev Carl Bildt 2002 rekryterad till CLI, Kommittén för befrielsen av Irak. Han satte omedelbart igång med att tala för krig mot Irak, bl.a. genom artiklar i New York Times. Man var nära förbunden med en lite äldre systerorganisation. PNAC, Project for the New American Century, med ledande namn som Richard Perle, Paul Wolfowitz, Donald Kagan och William Kristol. Det var helt enkelt kärnan av den neokonservativa grupp som påverkade Bush att starta Irakkriget.
   Jaha, kan man säga, Bildt vistades i kretsen av vår tids mest briljanta militär-politiska strateger och bör rimligen ha betraktats som deras intellektuelle jämlike, Det är väl hedrande för lilla Sverige att ha en sådan man inom sina gränser? Javisst och Bildt har förstås rätt till sina åsikter. Men det är naturligtvis en skandal av stora mått att denne man görs till svensk utrikesminister. Bildtaffären är en Reinfeldtaffär. Det är ofattbart att Donald Rumfeldts kompis och en ihärdig anhängare av Irakkriget sätts som utrikesminister för Sverige.
   Jag har ingen aning om vad det kan finnas för hemliga papper på Bildts aktiviteter och vad Wikileaks har att komma med. Man får väl förmoda att Säpo förhör honom. Men oberoende av det är det hög tid för oppositionen i riksdagen att kräva hans omedelbara avgång.